Sen jag fick tillbaka althornet från Solna Brass (där det bott medan jag fältjobbat, licat och fältjobbat lite till i Australien) och fram till trettondagskonserten i söndags hade jag förbjudit mig själv att öva på något annat instrument än althorn. Det var ju ett halvår sen jag spelade på det sist, bevars, och repertoaren på konserten (Kaleidoscope!) var av det slag som krävde såväl precision som intonation samt förmåga att matcha vår högljudde förstahornist volymmässigt. Så jag bestämde att all tid jag hade att öva på skulle koncenteras på althornet.

Men nu är trettondagskonserten avklarad och därmed har både farfarsfiolen och trumpeten även de fått komma fram ur sina fodral där de i tysthet tillbringat hela hösten. I dag var det fiolstämmar- och fiolövardag, något som antagligen var avsevärt roligare för mig än för grannarna...för naturligtvis är just det instrument här hemma som det låter värst om (fiolen) även det enda som jag inte kan dämpa med en sordin.