Skobryderi...
Som ni läsare som följer den här bloggen vet så har jag kunnat konstatera att mina finare skodon, dvs sådana som passar vid tillfällen då kängor, gympaskor eller Teva-sandaler inte riktigt duger, försvann i flytten till Finland. De finns inte här i Ekenäs, och de finns inte i mitt förråd i Flemingsberg, så den logiska slutsatsen är att de råkat slängas i samband med packning och rensning inför flytten. Detta är ett problem,eftersom jag HATAR att handla skor, i synnerhet finskor. Skornas försvinnande betyder i praktiken att min skogarderob består till övervägande delen av sådant som kängor, gummistövlar, Teva-sandaler och gympaskor. Något som normalt inte är ett problem eftersom det är den typen av skor jag mestadels använder. Men det är förstås ett problem när ett tillfälle infinner sig då lite nättare skor är på sin plats.
Nu har vi spelning nästa vecka med min finska orkester. Utlyst klädsel är svarta byxor, vit blus/skjorta och snygga svarta skor (dvs inte gympaskor eller liknande). Jag har införskaffat en vit skjorta, för jag har ytterst få vita plagg i min garderob eftersom jag är bra på att förstöra sådana och därför medvetet sällan köper vitt. Jag har en vit herrskjorta men det fick man tydligen inte ha om man är av kvinnligt kön. Med min vanliga logik har jag därför införskaffat en skjorta som ser ut precis som en herrskjorta, men är sydd för att passa en tjej. Skorna är dock fortfarande ett problem.
Jag hade ett par snygga svarta skor med klack som hade fungerat utmärkt för ändamålet. Jag har haft dem i väldigt många år (för när jag väl hittar skor jag gillar så använder jag dem tills de bokstavligen faller sönder, och eftersom de här är finskor så används de ganska sällan och därför tar det också många många år att slita ut dem. De här hade säkert tio år kvar).
Så när jag nu går igenom skogarderoben på jakt efter svarta skor så finner jag:
Ett par gympaskor. Detta är uttryckligen förbjudet, så de går bort direkt.
Ett par rejäla vinterkängor, avsedda för vandring. Om gympaskor går bort så gör de här det också, de har samma typ av utseende fast är mycket grövre.
Ett par svarta telemarkskängor. Nä, tror inte det...det hade nog sett lite konstigt ut.
Ett par svarta sandaler av typen med grov sula och grova remmar. Inget är sagt om sandaler, men det är nog bara för att ingen skulle få för sig att ha ett par såna på en spelning till svarta byxor och vit skjorta. I synnerhet inte den här typen av sandaler. Så nej.
Ett par svarta, mycket slitna läderkängor. En häst i viktklassen ett halvt ton har trampat på den ena, och ena sulan är lös. Tveksamt om de är ok att använda på en spelning, även om jag efter mycket omsorgsfullt putsande och lite hårspray har lyckats komma undan med dem på en högvaktsspelning. Men då hade vi damasker, så det syntes inte mer än yttersta tåspetsen av dem (eftersom orkesterns damasker bara finns i storlek 40 och uppåt, så på oss med mindre fötter täcker de större delen av skon). Men de är på listan över tänkbara alternativ.
Ett par svarta högklackade stövlar (högklackade med mina mått mätt, dvs inte så jättehögt, men ändå). Bästa alternativet utseendemässigt, men de är inte alls sköna att gå i (eftersom jag hatar allt vad högklackat heter). Om jag ska ha de här på mig kommer jag att vilja ha dem bara under själva spelningen, och andra (sköna) skor när jag åker dit, på repet före spelningen, och när jag åker hem. Så gör jag ofta på spelningar, men det är förstås mindre praktiskt än om man kan ha samma skor hela dan. Det här är för övrigt nu det enda paret "finskor" jag äger, de enda som lyckades komma med i flytten eftersom de inte fick plats i påsen med de andra finskorna (den som troligen är slängd).
Hm, kängor eller stövlar, kängor eller stövlar...fram med skoputsen kanske, och se om jag kan få kängorna i acceptabelt skick...
Jag förstår verkligen dilemmat - Kajsa, men inser samtigt, att förekomsten av "finskor" i Finland inte kan vara stötestenen.
Ett par välputsade kängor borde vara helt OK. (I Lund verkar detta vara högsta mode just nu - i alla möjliga sammanhang.) Och oftast ser man ju inte så mycket av orkestermedlemmarnas skodon. Vi var på konsert i Universitetsaulan igår kväll (kulturnatten; syster din medverkade också) och där var det den fina musikupplevelsen som fångade all uppmärksamhet.
Vist förekommer det finskor inte bara i Finland utan även i Ekenäs. Problemet är snarare att hitta några som passar mig, eftersom jag har ständiga problem att hitta skor.
För övrigt är det här absolut ett tillfälle då snygga kängor hade funkat, och de hade inte behövt puts av militär klass heller. Problemet är att det är svårt att få just de här kängorna i ens hyfsat snyggt skick ens med mycket stora mängder puts. Tror jag målade tårna svarta sist för de är så avskavda där (i synnerhet efter att ett halvt ton häst ställde sig på den ena), får väl göra det igen kanske.
Aj då, jag såg dig inte! Och förhoppningsvis såg inte du vad jag hade på fötterna... eh... ja, vi e ju systrar och tämligen överens i denna fråga....Det är svårt att spela i en orkester som kräver att man har egen konsertgarderob... lycka till! /Atte
Ja! Och orkesterskoutbudet är besvärligt när jag nu lämnat tillbaka militärskorna (fast det var lika bra för en bit av ena sulan höll på att lossna på dem också) och av misstag slängt nästan alla mina övriga skor som inte är av typen bäst lämpade för användning i skogen...
Är otroligt irriterad över detta - när jag väl efter säkert tio års arbete lyckats samla på mig hela tre par svarta finskor som jag tycker är ok att ha på mig, så slänger jag dem. Jag får ju skylla mig själv naturligtvis, men det hade varit mycket enklare att ersätta vandrarkängorna eller gummistövlarna.
Och hoppas konserten gick bra Petra!
Konsertframförandet var genomgående av mycket hög klass - och inte minst flöjtspelet var magnifikt!
Nej - jag tror inte, att jag kommer ihåg vad någon av er i orkestern eller kören hade på fötterna.
(Antar att systrarna genomskådat - men negligerat - mitt taffliga ordvitsförsök; trodde att "finskor" syftade på finska damer.)
Javisst genomskådades ordvitsen.Och nej,detärsynnerligen ingen brist på finskor i Finland av vare sig ena eller andra slaget ;).
Fast kanske är det faktiskt lite brist på dem i just den här delen av Finland, där det mest finns finlandssvenskor...
Min erfarenhet av orkestrar och skor är att man bara lägger märke till det som sticker ut, dvs så länge allt är hyfsat enhetligt lägger man inte märke till något, men i en annars enhetlig omgivning märks även ganska små skillnader oproportionerligt mycket.