Ni som läst den här bloggen tidigare minns kanske det skodilemma jag beklagade mig över i höstas. Nämligen att jag råkade slänga alla mina finare skor (låter som om det var jättemånga, men det var exakt tre par varav ett par sandaler) i samband med flytten till Finland, vilket ställde till problem på spelningar med min finska orkester där snygga svarta skor är påbjudet. Detta inlägg kommer att handla om hur detta problem nu äntligen är (hoppas jag) avhjälpt, och är därmed ett av mycket få inlägg på den här bloggen som handlar om skor. Det händer inte ofta, och i all synnerhet är det sällsynt med inlägg som handlar om att jag faktiskt har köpt ett par skor. Det betyder inte att jag aldrig köper skor, men det händer inte direkt jätteofta och jag bloggar inte om det. Jag tror att jag gjort det en enda gång tidigare och då gällde det ett par telemarkskängor.

Om det är en besvikelse att finna att jag bloggar om något så moderelaterat som inköp av finskor istället för om viktiga ämnen som spindlar, biologisk vetenskap eller orkesterspel får ni gärna sluta läsa. Detta är nu inte viktigt eller ens intressant, men just detta skoproblem har nu varit något av en kvarnsten om halsen sen i höstas och nu tror och hoppas jag att det äntligen är löst. Och det är jag väldigt nöjd och belåten med, därav detta långa blogginlägg. 

Så nu kommer det faktiskt ett skoköpsinlägg här, tro´t eller ej! Och det handlar inte om telemarkskängor, gummistövlar, teva-sandaler eller liknande utan om finskor. Finskor syftar för övrigt på skodon som används vid mer uppklädda tillfällen, inte på finska medborgare av det kvinnliga könet. Det kan ju nu för tiden vara lätt att ta fel på dessa efter att denna blogg flyttat till Finland. Men det handlar alltså om skor som man kan ha till klänning på en fest eller på scen när man spelar, men som i övrigt är i stort sett oanvändbara. Det handlar inte om skor av vissa märken eller i en viss prisklass, utan min definition är just detta att de helt saknar användningsområde utanför festligare tillfällen - för mig alltså. Jag vet att det finns folk som har vad jag betraktar som finskor på jobbet, men det gäller inte mig. Jag har gummistövlar, vadarstövlar, kängor, gympaskor eller teva-sandaler (eller inga skor alls) om jag jobbar utomhus, och kängor, gympaskor, fårskinnstofflor eller ett par trasiga sandaler (där ena sulan gått mitt av) när jag jobbar inomhus. Inget av detta är finskor, även om kängor skulle kunna vara det i vissa sammanhang (men det beror också lite på kängorna). Enda tillfället jag har finskor i jobbsammanhang är på doktorsdisputationer, och inte alltid då heller.

Ändå låter det ju som att det här är ett ganska fånigt problem - och onödigt att skriva ett så här långt blogginlägg om, det vore väl enkelt att bara gå och skaffa ett par nya skor så vad är problemet egentligen? Jag vet själv många som hade varit väldigt tacksamma att ha en så här bra ursäkt att gå ut och shoppa nya skor, och då har jag nog ändå en mindre andel av människor som betraktar skoköp som ett nöje i min bekantskapskrets än många andra. Men så lätt är det nu inte! Jag tycker inte om att handla skor, och det tog mig faktiskt närmare femton år att samla på mig tre par finskor som jag faktiskt tyckte var ok att ha på mig några timmar i sträck (om det inte är alltför mycket gående...). Att skomodet eventuellt kan ha förändrats något på femton år är för övrigt inte en faktor som jag anser viktig alls i sammanhanget - det äldsta paret av de där skorna hade hunnit bli moderna för andra gången (eller rentav tredje?), och eftersom jag använder finskor såpass sällan hade jag säkert kunnat fortsätta använda dem tills de blev omoderna och sen moderna igen en tredje (fjärde?) gång också. Men nu blev jag alltså tvungen att införskaffa ett par nya skor (att ersätta alla tre paren är förstås överkurs) och det är inte en utmaning jag är ett dugg road av. 

Därmed inte sagt att inte även jag kan känna tillfredsställelse när jag äntligen hittat ett par skor jag gillar, som passar och är överkomliga i pris, men den tillfredsställelsen beror absolut främst på vetskapen att jag äntligen kan sluta leta och att jag inte kommer att behöva göra om proceduren igen på ett tag.  

Jag har också jättesvårt att hitta skor som jag gillar och trivs i, och det gäller i synnerhet finskor eftersom jag nästan per definition inte gillar några finskor (de är aldrig bekväma nog och alltid opraktiska! Man kan inte vada i dem, inte klättra i dem, inte gå i kuperad terräng, sand, snö eller på klippor i dem, ingenting vettigt kan man göra). Och så kan jag inte gå i högklackat. Det är också något av en principfråga att jag vägrar lära mig gå i högklackat - man måste LÄRA sig att gå i dem. Jag lärde mig som de flesta andra att gå när jag var liten och jag tycker det får räcka. Normal gång är inte ett beteende som jag tycker att man ska behöva lära in på nytt i vuxen ålder enbart av estetiska skäl (det finns förvisso lågklackade finskor, det begränsar ju ändå utbudet en del när man nu redan från början har svårt att hitta skor som passar). 

Men jag har försökt hitta nya finskor, faktiskt, dock utan framgång i de två skoaffärerna i Ekenäs. Men när jag var i Stockholm förra veckan tog jag tjuren vid hornen och gjorde faktiskt en ordentlig skoletarexpedition på stan i lördags innan flyget hem. Efter att ha letat igenom jag vet inte hur många (men ganska många) skoaffärer hittade jag till sist, i den sista affären jag hann till innan planet gick, äntligen ett par svarta finskor som jag bedömde att jag kanske rentav kan klara av att ha på mig (åtminstone under en sittande konsert, hur mycket de duger att gå i kan bara tiden utvisa). Så nu har jag äntligen ett par svarta finskor! Och alldeles oavsett det faktum att jag behöver dem i orkestern så känns det onekligen bra att ha ett par skor i garderoben som duger ifall jag rätt som det är skulle få en inbjudan till någon fest där nättare skodon än kängor och liknande vore lämpligt. 

Skorna kommer att få göra premiär på orkesterns vårkonsert. Om de visar sig vara någorlunda bekväma kan man hoppas att de håller i minst femton år (och att jag låter bli att slänga dem av misstag vid nästa flytt). Jag har ingen bild på dem, men om någon är intresserad av vad exakt ståhejet handlar om så är det ett par ganska enkla svarta skor med en bred rem över foten och bara liiite klack.