I dag var jag och lyssnade på orkestern som kusin Emelie och kusin Josefine spelar i, 100 decibel. De spelade som "förband" till AMKs premiärkonsert i Berwaldhallens foaje. De inledde med "Mission impossible"-temat, och längre fram dök även "the worrying kind" upp, något som kanske visar på en inte helt positiv inställning till den egna förmågan, men det motsvarades som tur var inte alls av prestationen. De var jätteduktiga och trevliga att lyssna på (trots att de bara hade två trumpetare...det kliade verkligen i fingrarna att hoppa in och förstärka)!





Jag hade inte bestämt mig för om jag även skulle lyssna på AMKs konsert innan jag gick dit, men det visade sig att Eon sponsrade konserten, Richard från Romele var där (förstås), och Eon hade överblivna fribiljetter så jag fick en av dem och då måste man ju lyssna. Det kanske jag gjort ändå, jag var ju ändå där... Den konserten var också trevlig, bland annat spelades en fin trombon-trumpetconcertino och Liszts jättefina "Les preludes" (som var roligt att höra med symfonisk blåsorkester, jag har bara hört brassbandsversionen innan). Förutom Emme, Josse och Richard syntes också flera bekanta ansikten från Solna Brass och Sjövärnskåren bland publiken, vilket var att vänta...blåsmusikvärlden är ju ganska liten.