"Så, nu kan ni gå och kolla om tänderna sitter kvar" 

löd dirigentens avskedsord till bandet efter Solna Brass rep i går.

Då hade vi (äntligen) fått ut noterna på det som blir huvudnumret på vår konsert med symfoniskt tema söndagen efter påsk, Webers första symfoni, samt förutom denna repat en ouvertyr av Weber, Vaughan-Williams tubakonsert , och spelat igenom den andra symfonin vi ska spela (Fletchers An Epic Symphony). Det var ett väldigt intensivt men också väldigt effektivt rep (=väldigt bra rep). Och då hade vi i hornsektionen, flitiga som vi är, dessutom haft en timmes stämrep på Weberstyckena (symfonin och ouvertyren) innan den ordinarie repetionen började. Och för min del behövs det! Bram Gay, som sägs ska vara en mästare på transkription av klassisk musik från symfoniorkester till brassband och diverse annat, har lagt mycket snabba saker i althornstämmorna som spelas av fiol i originalet. Och vi är inte de enda som har det jobbigt, Bram hade skickat en hälsning och bett esskornettisten om ursäkt för att han skrivit en omöjlig esskornettstämma. Men det är fin musik, och kan nog bli en väldigt fin konsert (och det väldigt svåra esskornettsolot är jättefint).