Bara så ni vet: Det här är ett långt och tämligen meningslöst blogginlägg. Jag skriver det mest för att jag tycker att bilderna på Kerstin blev fina.

Spindlar är nog de mest praktiska husdjur man kan ha om man är lat vad gäller skötsel. Städningen består mest i att plocka ut eventuella matrester och mat som inte ätits upp diska ur vattenskålen. Det blir inte mycket matrester, och många spindlar är hjälpsamma och lägger självmant resterna i vattenskålen där de är lätta att upptäcka och ta bort. Men någon gång om året blir det storstädning med rengöring av all inredning och byte av jorden i terrariet. I dag var det Kerstins tur, det var en väldigt väl vald tidpunkt eftersom hon är inne i en av sina ovanjord-perioder och har helt övergett sina underjordiska hålor och tunnlar. Så då gördet ju inget att jag förstör dem när jag byter all jorden.

Det här ser ju ganska trist ut...även om Kerstin nog hellre behållt det som det är om hon fått välja. Spindlar gillar inte förändringar -allt ska vara som det alltid har varit!


Steg 1. Plocka ut Kerstin. Att fånga spindel är ganska enkelt, i synnerhet nu när Kerstin inte är intresserad av att springa ner under jord. Man kan man ta henne i handen, men det här är en snabbare och enklare metod:

Sätt en burk över spindeln.





Vänd burken, inte för snabbt, så att spindeln hinner följa med.





Medan jag gör resten får Kerstins burk stå ovanpå akvariebelysningen på stora akvariet eftersom det är lite varmt där.



Steg 2. Inredningen städas ur för att tvättas. Lägg märke till den lilla träbiten som skymtar precis till vänster om växten och de gröna taggarna med nät över som sticker upp längst till vänster.


Träbiten är inte så liten, utan en tämligen stor träbit som Kerstin har grävt ner.



Och de gröna taggarna är en plastväxt som Kerstin också grävt ner (Det är därför jag har satt dit en plastväxt. Den tål att grävas ner).


Steg 3, städning. När inredningen är borta är det jordens tur. Anledningen till trädgårdshandskarna är att det är trist att få eventuella nässelhår som ligger kvar i jorden (t.ex. efter ett öms) på händerna -de kliar ordentligt, även om just Kerstins hår inte är så farliga.






Och dörrar måste ju terrariet ha. Som tur är så gick glaset mitt av och inte i tusen bitar, så i bästa Mellbrandstil gör jag en abbrovinsch med hjälp av eltejp. Inte är det vackert, men det fungerar. Och hellre en ful dörrabbrovinsch än att låta Kerstin bo i en provisorisk behållare tills jag hinner fixa ett nytt skjutglas.



Steg 4. När terrariet tvättats ur fylls det med ny jord, inredningsgrejerna tvättas och sätts tillbaka, och sen är allt är klart för inflyttning. Om ni undrar varför alla växterna står på högerkanten så är det för att lampan är på den sidan när terrariet står på sin plats i min bokhylla. Det innebär dels att växterna får mer ljus där, dels att de har större chans att få stå kvar eftersom Kerstin hellre gräver på vänsterkanten. Men det finns inga garantier med en Grammostola rosea, som ju är notoriskt ombytlig.

Så, då är allt klart, dags för Kerstin att flytta in!

Jag känner lite att storstädning hos Kerstin är lite som de här käcka inredningsprogrammen i tv, fast tvärtom. Ni vet, de där tv-programmen där käcka inredningsdesigners och hantverkare drar in hos en stackars familj som inte har tid/råd/lust/smak osv att själv göra sin bostad snygg och/eller trevlig, man skickar iväg dem några dar och låter dem sedan få komma hem till en helt förvandlad, toppmodern, trendig bostad som beskådas under glada rop och eventuellt även glädjetårar.

Så går det till på tv. Tänk er nu att familjen i stället invaderas av en i sammanhanget självutnämnd designer/hantverkare som helt mot deras vilja (och trots att de själva är nöjda med sin bostad) slänger ut dem, totalrenoverar allt och sedan tvingar dem att bo där oavsett vad de tycker om den nya inredningen. Ungefär så tror jag att Kerstin uppfattar storstädningar som den här (och då har jag sesutom haft sönder en av hennes dörrar). Kerstin har jobbat mycket med att få allt som hon vill ha det, grävt ner inredningsdetaljer jag satt dit som hon inte gillat osv, och vips åker hon ut, får sitta i en tråkig burk någon timme, sen kommer hon tillbaka och så är allt fel och hon får börja om från början igen. Stackare.

Det första som inte alls faller henne i smaken är den nya jorden. Den är ny, kall och lite fuktig, inte kruttorr och varm som hon vill ha den. Och en Grammostola rosea riskerar inte att bli blöt om fötterna (trots att den inte alls är så fuktig!), så Kerstin vägrar lämna burken. Och jag tycker det känns taskigt att bara vända upp och ner på den.


Min hand är dock ok att gå på, så i stället får hon gå över i handen.




Ok då...men det går sakta och försiktigt, ett steg i taget.




Och jorden kan hon som sagt inte kliva på alls, men hon kan däremot tänka sig att gå på växterna. Trots att hon egentligen inte gillar att ha växter i terrariet -de gör det ju bara det jobbigt att gräva! Om Kerstin hade fått bestämma hade allt sånt där pynt och krafs slängts ut, jag däremot tycker det är tråkigt med ett terrarium som ser ut som en nyplöjd åker. Så vi kompromissar lite, jag sätter dit ganska lite inredning och om Kerstin ändrar om låter jag henne hållas och försöker inte återställa det. Förutom att gräva upp vattenskålen, för där är vi verkligen inte överrens. Jag tycker att en vattenskål är en behållare för dricksvatten, Kerstin tycker att hon har större användning för en soptunna och använder den som det.

Nu står hon med alla fötterna i terrariet! Dock inte en enda på jorden.


Oops, halkade lite med näst främsta högerfoten..tur att man har sju fötter till, så man inte riskerar att beröra den där fuktiga äckliga jorden.

Inte ens att jag bär ut terrariet ur köket och placerar det på sin plats i bokhyllan rubbar henne.
































Så var det färdigt, Kerstin inflyttad och terrariet tillbaka på sin plats. Få se hur länge det dröjer innan vattenskålen är begravd under 1 dm schaktmassor...fast det måste nog torka upp lite innan hon får lust att gräva.