Det repas mycket och ofta nu. Den här veckan håller vi till på radiohuset där repen delas av våra två dirigenter. Ingen av dem är särskilt lång (och det var en grov underdrift) och skämt har redan hörts av typen "vi har två små dirigenter i stället för en normalstor". Men vad gör det, de är duktiga och orkestern gör framsteg.



Dirigenterna repar teststyckena:

Ante (repar obligatoriska teststycket Swedish festival music, baserat på svensk folkmusik) (tänk er kraftig norsk brytning): -Det ska vara romantiskt! Det är folkmusik, tänk er Grieg, det är som Solveigs sang: Hon väntar hela livet på honom men han kommer aldrig! Spela så! Ni har väntat i 56 år och han kommer aldrig!
En i bandet viskar till grannen: -Det klarar du, du är ju van att spela dum!

Ante till pukspelaren: -Du måste artikulera mera!

Bram (repar Epic Symphony): -I don´t know what he meant by writing like this, but it cannot be helped, we still have to play it...

Bram säger något om någon insats i Epic Symphony till hornisten David och avbryter sig när han ser att David tuggar mycket:
 - ...you are chewing?
David: -yes...gum!
Bram (f.d. yrkestrumpetare), med ett inslag av brittisk indignation i rösten : -You can play while chewing?
David (plockar ut tuggummit och lägger det på notstället): Yes, and I have a snus too!