Ja det kan ju verka lite tidigt kanske. Men Solna Brass har fått i uppdrag att medverka på en skivinspelning tillsammans med Oscarskyrkans körer, och det som ska spelas in är adventshymner som kördirigenten i kyrkan gjort egna brassbands-kör-arrangemang till (samt även en egen komposition). Därför kommer en helg i september samt en hel del repetitioner framöver att ägnas åt "Dotter Sion", "Bereden väg" och liknande. Så småningom kommer vi förstås även att spela denna musik den första advent i Oscarskyrkan, och troligen kommer vi att vara rejält trötta på den vid det laget.  



Vilket nog faktiskt är tur. Det är inte alls dåliga arrangemang och det är förvisso intressant att de skiljer sig från det mer traditionella sättet att framföra denna musik, men repetitionerna går för vår del tyvärr inte så mycket ut på att lära oss spela styckena som på att lära oss spela dem utan att börja skratta. Varje gång vi kommer till "Dotter Sion", som i denna dirigents version har ett komp som hämtat ur "Imperial march" ur Star wars, kan vi inte hålla oss för skratt...

Nu är ju detta som tur är ett brassband, inte en militär blåsorkester där man förväntas se allvarlig ut när man spelar, och på repet i torsdags med vår ordinarie dirigent må det väl vara hänt att alla satt och småfnissade. Men det här ska spelas med arrangören som dirigent, och då är det ju faktiskt lite pinsamt om vi sitter och skrattar åt hans arr. Man kunde ju hoppas att vi hinner bli såpass trötta på adventsstyckena innan inspelningen att vi inte längre är lika roade då, men med tanke på att vi dels spelade samma stycken redan förra advent, dels att vår dirigent inte direkt prioriterar den här repertoaren (en spelning i Solna om ett par veckor och brassbands-sm i november är viktigare) är risken ändå liten att detta hinner hända innan vi börjar repa med arrangören och körerna.