Insåg just att jag inte bloggat något på över en vecka, så jag kanske borde göra det. och eftersom jag inte har något vettigt att blogga om kommer här en utläggning om brassinstrument.

Den här helgen har jag tillbringat med att spela, rep hela lördagen och sen genrep och konsert på söndagen, med Solna Brass. Konserten gick bra tror jag, det var lite svårt att avgöra eftersom kyrkan vi spelade i hade en vääldigt besvärlig akustik. För egen del var det dessutom nypremiär på kornett -jag har ju bytt tillbaka från althorn till kornett.Om det är att byta upp eller ner sig kan diskuteras, tonhöjdsmässigt har jag bytt upp mig, instrumentsstorleksmässigt har jag bytt ner mig. Det senare är definitivt en fördel eftersom en kornett är betydligt trevligare att gå och bära på än ett horn. Jag är helt enkelt lite lat på det området...det hade t.ex. varit jättekul att testa att spela tuba, men att bära den till och från spelningar och rep -nej tack! Därför är alla brassinstrument härhemma nu återigen ganska trumpetliknande instrument  både utseendemässigt och att spela på, även om kornetten förvisso faktiskt är närmare släkt med althorn än trumpeter. Och det syns om man tittar på gamla svenska althorn, som är liggande och ser precis ut som samtida flygelhorn och kornetter (fast större). De moderna brassbandshornen är ju däremot mer lika t.ex. en tuba utseendemässigt (fast mindre). Kornetter och flygelhorn utvecklades båda ur det franska posthornet, vilket fortfarande syns lite hos flygelhornet.



Bleckblåsfysik:
Alla brassinstrument består egentligen av ett enda långt rör. I ena änden blåser man, i den andra vidgar sig röret till ett klockstycke där ljudet kommer ut. I mitten sitter ventilerna, som är ett system som tvingar luften att ta en liten omväg genom ett eller ett par extrarör som sitter fast på ventilerna när man trycker ner en eller flera knappar. Detta förlänger den sammanlagda rörlängden, vilket sänker tonhöjden. Men själva instrumentet är egentligen bara ett rör, som man sedan böjt flera gånger för att instrumentet ska bli mer hanterbart. En vanlig Bb-trumpet hade t.ex. varit ca 137 cm lång om röret varit rakt.

Tonen i en trumpet, eller i vilket brassinstrument som helst, skapas inte i instrumentet -det är den som spelar som skapar tonen, med läpparna, instrumentet fungerar bara som förstärkare. Men ett rör som är öppet i båda ändar och är av en viss längd förstärker inte alla toner lika bra, eftersom det finns ett samband mellan rörlängden och längden på ljudvågen som passerar genom röret (dvs våglängden). Den största ljudvåg som får plats i ett rör är en som är två gånger rörets längd, dvs en halv våglängd befinner sig samtidigt inne i röret. En sådan här ljudvåg som passar exakt kallas för en stående våg. Det innebär att röret måste vara exakt hälften så långt som våglängden hos den ton med längst våglängd som man vill få ut ur röret. Det innebär också att skillnaden mellan brassinstrument stämda i olika tonarter helt enkelt är instrumetnets rörlängd.

Om man sedan höjer tonhöjden finns flera stående vågor som också passar exakt i röret, med olika antal ljudvågor inne i röret. Det här innebär att man inte kan spela kromatiskt, dvs spela alla toner i skalan, på en trumpet eftersom bara ett visst antal stående vågor finns att tillgå. De toner man kan spela kallas naturtoner. Men man vill ju kunna spela kromatiskt, och det är där ventilerna kommer in. De tvingar som sagt luften att ta en omväg via ett eller flera extrarör, dvs förlänger den sammanlagda längden på röret som är instrumentet, och ändrar därmed tillfälligt instrumentets stämning.
Så vad är då den egentliga skillnaden mellan en trumpet och en kornett? Jo, det som syns är ju att kornetten är mindre, men det beror inte på en egentlig skillnad i storlek (se ovan kornett och trumpet spelar i samma register, vilket innebär att en Bb-stämd kornett måste ha ungefär samma rörlängd som en Bb-stämd trumpet) utan på hur röret är böjt -kornetten är helt enkelt mer hoptryckt. Den egentliga skillnaden, den som ger skillnaden i klangen, ligger i stället i formen på röret.

Röret som utgör ett bleckblåsinstrument är alltid smalt i början och vidgar sig utåt till klockstycket. Men det finns olika sätt ett rör kan vidga sig på, och man skiljer på instrument där röret vidgar sig efterhand längs större delen av sin längd (som en tratt), och instrument där det mesta av röret har samma vidd och utvidgningen i stort sett bara sker i slutet. I realiteten är förstås de flesta instrument lite mittemellan, ytterligheterna existerar inte, men man delar grovt in dem i instrument där utvidgningen sker över mer eller mindre än 50% av rörlängden. De flesta brassinstrument, t.ex. tuba, eufonium, bariton, althorn, flygelhorn och kornett, hör till de förra (mer än 50%) och till de senare hör t.ex. valthorn, trumpet och trombon. Den förra gruppen instrument har typiskt en mjukare klang än de senare som är skarpare. Därför låter kornetter lite mjukare än trumpeter även om stämningen och materialet är densamma.  




I sammanhang där både instrument och kornett förekommer -t.ex. i en symfonisk blåsorkester -används därför också trumpeter snarare än kornetter till fanfarer, medan kornetten får spela mer av smöriga melodier. I brassband (där trumpeter saknas) får däremot kornetterna spela fanfarerna också, och eftersom jag har spelat så mycket och länge i blåsorkestrar kan jag därför inte hjälpa att jag ständigt tycker att något saknas när brassband spelar militärmarscher. Till skillnad från en blåsorkester där man strävar efter stor klanglig variation mellan instrumenten, strävar man i ett brassband i stället efter en enhetlig, mjuk och varm klang. Därför använder man i brassband nästan enbart instrument av det "mjuka" slaget -uppräkningen av sådana instrument ovan är faktiskt i princip en uppräkning av sättningen i ett brassband, det är bara trombonerna som saknas. Trombon är det enda "vassa" instrumentet i ett brassband och där märks den här skillnaden verkligen -de sticker ut väldigt mycket.