I morgon åker alla vi i Solna Brass till Värnamo för årets brassbandsfestival. Vi tävlar i elitdivisionen, och kommer att spela vårt obligatoriska teststycke (Fernies Gothic Dances) på fredag kväll och vårt fritt valda program på lördag eftermiddag. På sista tiden har vi främst jobbat med vårt fritt valda stycke, som definitivt kräver sitt brassband och inkluderar en mängd tekniska svårigheter och utmaningar både för bandet som helhet och för alla de enskilda sektionerna samt en rad solister. Själv sitter jag full av beundran på repen inför hur många otroligt duktiga musiker vi har i bandet och anstränger mig allt jag kan för att inte ställa till något som märkbart drar ner kvaliteten...

Resultaten av tävlingarna meddelas efter avslutningskonserten på lördag kväll och då avslöjas vilka som blir svenska mästare i år. Som vanligt har vi kanske inte så stora chanser mot proffsen i Windcorp och Stockholms Brassband, men vi hoppas i alla fall att göra bra ifrån oss.

http://www.brassband.se/Webbplats/filer/festival2009/sbbf_folder_2009.pdf 


När man berättar att man ska tävla i brassbands-SM får man ofta kommentaren: "Kan man tävla i musik?"

Ja, varför inte? Man tävlar ju en mängd andra s.k. bedömningssporter, som dans, konståkning, hästdressyr...Naturligtvis är vad som är bra musik och vilka egenskaper som är viktigast hos en musiker eller en ensemble olika beroende på lyssnarens individuella åsikter och preferenser, men samtidigt jämförs och bedöms ju musiker hela tiden, överallt, i t.ex. sammanhang som provspelningar och diverse musikpriser. Och dem ifrågasätter ingen. Men i varje sammanhang där man kan jämföra individer eller grupper utifrån vissa fastställda kriterier och utifrån dessa dra slutsatsen att den ena är bättre än den andra kan man förstås också omsätta det hela i poäng och kalla det en tävling. Det betyder inte ens nödvändigtvis att det vinnande bandet nödvndigtvis är bättre än tvåan - allt det betyder är att utifrån de kriterier som domarna använder för att bedöma band under tävlingen har det ena bandet gjort bättre ifrån sig än det andra. Man får ta det för vad det är helt enkelt. Och när man läser de individuella omdömen som varje band får från var och en av domarna kan konstateras för vår del att domarna faktiskt som regel är bra på att sätta fingret på både bandets styrkor och svagheter.

Så hur går en brassbandstävling till då?

Jo, banden spelar i tur och ordning dels ett teststycke, som är detsamma för alla band som tävlar i samma division, dels ett fritt valt program. I elitdivisionen delar man upp programmet så att man tävlar med det obligatoriska stycket och det fritt valda programmet (på max 20 minuter) olika dagar. I elitdivisionen består det fritt valda programmet ofta bara av ett enda stycke (som alltså är både långt och svårt) Inför båda dessa delar av tävlingen lottas spelordningen samma dag, så att ingen vet vilket band som spelar när (i synnerhet ska domarna inte veta). Banden spelar ett i taget, inför publik. Domarna sitter i ett bås så att de inte kan se banden utan bara höra och vet alltså inte vilket band de bedömmer - de har bara nummer, inga namn. I elitdivisionen ges maximalt 100 poäng för det obligatoriska stycket och max 100 för det fritt valda programmet. Svensk mästare blir det band som har högst medelpoäng, och om slutpoängen är lika vinner det band som har högst poäng på det obligatoriska stycket.

Håll tummarna i morgon kväll och lördag eftermiddag!