Hennes Höghet kejsarinnan Gunilla den första
Jag har varit sugen på en skorpis sen Australienfältjobbet (de jag fick i fallfällorna där var så söta!) och nu har Gunilla flyttat hem. Hon är bra mycket större än de australiska jag sett, men gör sig därmed bättre i ett terrarium.
Först klarar vi av giftbiten så har vi "hur farlig är den?"-förklaringen som alla undrar över undanstökad. Moren blev orolig, men faktum är att Gunilla inte är särskilt giftig och absolut inte farlig. Ett stick från en kejsarskorpion är att jämföra med möjligen ett bistick, och knappt det...Dessutom är kejsarskorpioner inte särskilt aggressiva. Om de blir arga eller skrämda använder de också hellre klorna än gifttaggen för att försvara sig, ungefär som många fågelspindlar hellre använder sig av nässelhår än att bitas.
Vad man kan säga om Gunilla i övrigt är att hon liksom spindlarna främst är nattaktiv. Hon ligger i sitt bo om dagarna och kommer ut på kvällen. I mångt och mycket verkar hon lugnare än de flesta av spindlarna i betydelsen mindre lättstressad - blir hon störd återgår hon nästan genast till vad hon sysslade med.
Precis som spindlarna äter Gunilla andra kryp, som till exempel kackerlackor. Här kan vi återknyta till det där med att använda gift kontra klorna - när Gunilla fick en kackerlacka (en lite mindre än jag brukar ge spindlarna eftersom Gunilla är lite mindre, men ändå ett ganska stort bytesjur) tog hon den med klorna och struntade totalt i att använda gifttaggen på svansen. Intressant, eftersom giftets huvudsakliga uppgift för den här typen av giftiga djur är just jakt, och där brukar det användas även om samma djur ofta snålar med det vad gäller försvar (genom att t.ex. använda nässelhår i stället som många fågelspindlar, eller "torrbita", dvs bita utan att injicera gift och anta att bettet i sig räcker för att avskräcka en angripare, som många ormar).
Onekligen en intressant liten krabat; även om jag inte själv direkt lockas av att ha en sådan hemma. Men jag undrar över det där med giftet; är det ett gift med väldigt kort "halveringstid"? Att först injicera gift i sitt byte för att därefter omedelbart äta upp hela rasket - verkar ju inte särskilt hälsosamt.
Jag vet itne exakt hur det funbkar med skorpiongift, men att döda sina byten med gift är ju inte ovanligt i djurvärlden och problemet med att hantera sitt eget gift kan lösas på flera sätt.
Ett är förstås att tåla sitt eget gift. Skorpioner är inte helt immuna mot ett skorpionstick från en artfrände, men väldigt resistenta - det behövs antingen ett stort antal stick för att en anfallande skorpion ska lyckas injicera tillräckligt stor mängd, eller ett stick på exakt rätt ställe så att giftet slår ut centrala nervsystemet omedelbart.
Vad gäller att äta byten som injicerats med gift så är lösningen enklare än så ur fysiologisk synpunkt, det behövs inga specialanpassningar alls. Innehållet i de gifter som är avsedda att injiceras (t.ex. spindelgifter, skorpiongifter, ormgifter) är inte farliga att äta helt enkelt för att de farliga beståndsdelarna (varav många är proteiner) behöver komma in i blodomloppet för att göra någon skada. I mag-tarmkanalen bryts de ner, som vilka proteiner som helst. Det innebär att det inte bara är ofarligt för skorpionen själv att äta sitt eget gift - det är ofarligt för vem som helst Och det finns också många djur som äter djur som spindlar, skorpioner och giftormar, med giftkörtlar och allt. Enda sättet på vilket de här gifterna kan vara farliga genom förtäring är om det t.ex. finns ett öppet sår någonstans i matstrupen där giftet kommer in i blodet innan det hinner förstöras av värmen och enzymerna i magen (detta gäller dock inte skorpionen själv - den är ju som sagt väldigt resistent).
