I dag spelade jag med Sjövärnskårens Musikkår på ett visst bröllop om vilket jag knappast behöver ge så mycket information - det finns gott om den varan ändå på internet. Men jag ska berätta lite om spelningen ändå.

Vi var alltså en av de många musikkårerna som kantade kortegevägen i Stockholm. I vårt fall stod vi som näst sista orkester innan bröllopsparet gick ombord på båten på Djurgården. Vi stod bakom Nordiska museet nära Junibacken (bara så att ni vet, för där kortegen passerar oss på tv säger de att det är Marinens musikkår...men de kommer lite senare). Så här är prinsessbröllopet ur musikkårsperspektiv:

Eftersom en stor del av stan var avstängd gällde det att vara ute i god tid för att ens lyckas ta sig till samlingsplatsen, som i vårt fall var Sjöhistoriska museet ute på Gärdet. Klockan tio åkte de tre av oss i kåren som bor i Flemingsberg/Visättra för att vara på palts vid Norrmalmskyrkan vid elva-halvtolvtiden, där vi mötte upp resten av kåren för att hämta vår utrustning och lasta den och oss själva på en buss som Försvaret ordnat fram för transport till Sjöhistoriska.

Tanken var att allt folk (framför allt militärer) som kantade kortegevägen och alla de musikkårer som spelade längs den skulle samlas på en av två platser i stan, och marschera därifrån till de platser där de skulle stå under kortegen. Vår samlingsplats var som sagt Sjöhistoriska museet, där det kryllade av folk i uniform på huvudsakligen marint tema. Musikerna bestod av oss, marinens musikkår, marinens ungdomsmusikkår, och ett par hemvärnskårer (varav en var Göteborgs hemvärnsmusikkår som jag nämner bara för att det lät fantastiskt bra om dem). Och musikerna var i minoritet, huvuddelen av skaran var de "riktiga" militärerna från bland annat marinen, amfibieregementet och kustjägarna. Och till detta kom också en del folk tillhörande frivilligkårer som hemvärn, lottor, scouter med mera. Mycket folk. Uniformer överallt. Vår stavförare uppmanade oss att inte låta oss distraheras av alla dessa stiliga män och kvinnor...



Försvaret utspisade skarorna i stora tält, med pastasallad i plastlåda och lite annan plockmat...ingen kalvytterfilé här inte. Men vi blev åtminstone mätta nog att orka med resten av dagen. Vi spelade också en liten konsert för folket på sjöhistoriska, och roade oss med att se om militärerna skulle ställa sig i givakt när vi spelade paradmarsch, vilket de egentligen ska. Det gjorde de inte. Vår stavförare konstaterade dock att det faktiskt lät mycket om oss med tanke på att vi var en så väldigt liten musikkår (eftersom så många i kåren var upptagna med annat denna dag, t.ex. jobbar många i kåren inom försvarsmusiken, så vi var bara 20 pers totalt. Stavföraren inräknad). 

Så på eftermiddagen paraderade alla dessa människor iväg från Sjöhistoria (och då menar jag inte bara vi 20 - 1600 var vi på Sjöhistoria, sa någon. Jag vet inte om det stämmer, men det var nog inte färre i alla fall). Vi gick i spetsen för folket från Amf1 på Berga, och spelade oss ner till Djurgården där vi tog plats på Galärvarvsvägen en stund innan vigseln i Storkyrkan startade. Där stod vi sedan och väntade. Och väntade. Vi väntade under vigseln, och under kortegen (vi stod ju precis i slutet på kortegevägen). Vi stod förstås inte bara stilla och tysta - vi hann spela oss igenom marschäftet och jag började bli ganska sliten som trumpetare redan innan kortegen faktiskt kom - vi var bara två trumpetare, och jag spelade mycket förstastämmor vilket jag inte är van att göra. Men trots väntetiderna, för få i kåren, för få trumpeter och alla de vanliga förstatrumpetarna och kornettisterna borta var det hela en trevlig spelning! Vädret var väldigt lagom (varmt men inte jättevarmt, bitvis sol men ganska mycket moln utan att fördenskull vara jättemulet) vilket passade oss perfekt eftersom strålande sol och värme är rätt jobbigt när man måste stå uppställd och vänta länge i solen iförd marinblå uniform i ylle, damasker, handskar och en skärmmössa som nog hade varit trevlig att ha i solen om den inte varit plastklädd invändigt och därmed helt lufttät. Men oavsett vad man har för åsikter om storslagna prinsessliga bröllop, så var det hela i alla fall på Djurgården något av en väldigt trevlig folkfest där massor av folk slagit sig ner i gräset med picknickmat och filtar, och det var på ett sätt mycket mer tillfredsställande att underhålla dem med musik och militär flärd än att spela paradmarsch medan kortegen raskt passerade förbi.  

Till sist kom kortegen, vi hade blivit noga instruerade att börja spela när den var 100 m bort för att inte skrämma hästarna, och att dämpa slagverket medan kortegen passerade av samma anledning. Vi började spela lite för tidigt, och hann därför spela arméns paradmarsch cirka 7 gånger innan hela kortegen passerat och det var dags att sluta. Sedan stod vi kvar och väntade medan kortegen rullade vidare ner till båten, vi stod kvar medan brudparet gick ombord, och vi stod kvar under större delen av båtens resa runt skeppsholmen och kastellholmen till slottet. Vi stod kvar när det sköts salut från kastellholmen och Visborg (den senare är för övrigt en båt som många av medlemmarna i sjövärnskårens musikkår hyser varma känslor för, det är därför jag nämner den - kåren har spelat på och vid Visborg vid flera tillfällen, och innan jag började har de också varit på turné till sjöss med Visborg runt Östersjön, och om jag inte minns fel har befälhavaren spelat i musikkåren också). Efter saluterandet började militärer och musikkårer bryta upp och vi marscherade iväg med Amf1-folket i följe, vi hade nått djurgårdsbron när JAS-planen flög förbi och fortsatte sedan tillbaka till Sjöhistoriska.  



Det sista som hände på Sjöhistoriska (förutom lite mer utspisning) var att alla ställdes upp för en slags gigantiskt gruppfoto (undrar om man kommer att kunna urskilja en enda enskild person på de fotona? Och hade vi inte sett snyggare ut om vi blivit fotograferade före än efter att vi gått hela dagen i våra paraduniformer?) och sedan var dagens spelning slut. Då var klockan över halv sju på kvällen. Vi var tillbaka vid Norrmalmskyrkan vid sju och jag var hemma vid nio. Återstod att plocka ur det avsevärda antal hårnålar och klämmor och tvätta ur den avsevärda mängd hårspray som krävs för att mitt hår ska hålla sig på plats ordentligt uppsatt en hel dag utomhus (det är ett under om jag alls hittar alla hårnålar igen, det har hänt att de så totalt förirrat sig bort i kalufsen att jag inte hittat dem förrän över ett dygn senare).  

Och nej, det blev aldrig något regn. Och nej, jag har inga bilder från när kortegen passerade (jag spelade då. Paradmarsch. Oavbrutet, om och om igen, ideligen hela tiden.) eller någon annan del av själva spelningen - jag hade inte tillfälle att fotografera, så allt jag har är de dåliga mobilbilderna ovan från Sjöhistoriska före och efter spelningen. 

Men ni kan ju kolla på SVT play - vi skymtar som hastigast när kortegen passerar oss, vilket är precis efter att kortegen kört över djurgårdsbron där kommentatorerna pratar om den nyanlagda Galärvarvsvägen. Men man ser inte mycket av oss för kameran har ingen fri sikt åt vårt håll, det är en massa folk på alla sidor om oss. Och så säger tv-kommentatorn att det är marinens musikkår som spelar, men det är ju vi! Fast man hör oss inte ändå...Kanske fick tv fel för sig eftersom marinen var nästa orkester (de stod där kortegen stannade, nere vid båten), och denna dag hade de inte sina vita tropikuniformer utan mörkblå med damasker och var därmed ganska lika oss? Notera dock att vi inte står där kommentatorn nämner Sjövärnskåren - det är Sjövärnskåren som sådan som åsyftas, inte Sjövärnskårens Musikkår. Det kan tyckas vara mer logiskt om vi stått ihop med dem, men faktum är att vi har mer samröre med Amfibieregentet än med Sjövärnskåren, även om vi ska föreställa deras musikkår. Inte länge till dock, vi är på väg att bli hemvärnsmusikkår (det hela är klart och bestämt, det är bara de långsamma byråkratipapperskvarnarna som ska mala färdigt) så snart kommer vi att heta något i stil med "Stockholms hemvärnsmusikkår Södertörn" eller något liknande i stället (och därmed få en tydligare koppling till Amf1 på Berga också).