Hennes Höghet Kejsarinnan Gunilla
Det har varit lite dåligt med bra bilder på Gunilla här på bloggen, vilket kan tyckas märkligt eftersom Gunilla är ett av de mer aktiva av krypen härhemma och som regel är framme varje kväll. Bristen på bilder beror främst på att Hennes Höghet inte uppskattar paparazzis, och tenderar att springa och gömma sig om man stör henne på något sätt, t.ex. lyfter på locket till terrariet. Medan bilder genom terrarieväggen sällan blir bra eftersom hennes terrarium står ganska mörkt (det är ju så en kejsarskorpion vill ha det). Men i går var kejsarinnan på sitt mer generösa humör och ställde upp som modell en stund, så här kommer ett par lite bättre bilder så här i rojalismens högtidstider.
Känsliga läsare som inte gillar kryp varnas härmed!
Hennes Höghet Kejsarskorpionen Gunilla
En närbild på en klo.
Så här ser en skorpionmun ut.
Hon är allt lite luden!
Luden är kanske att säga för mycket, men några strån här och där har hon.
Man kan ju undra beträffande stråna; fyller de nu (eller har de i ett tidigare utvecklingsstadium fyllt) någon funktion? Känselspröt kanske?
Ja, känselspröt kan man väl kalla dem. Håren fyller absolut en funktion, och inte bara en utan många (man ser faktiskt också på bilderna att Gunilla har flera olika typer av hår). Egentligen är håren inte hår i strikt fysiologisk mening, den korrekta benämningen är setae, men det är ju inte ett ord man någonsin hör utanför biologisk vetenskap. Spröt är ju en ganska bra beteckning, fast den känns å andra sidan märklig att använda om t.ex. fågelspindlarnas täta heltäckande päls...
Känslen är det absolut viktigaste sinnet för de flesta spindeldjur, och de har flera typer av känselorgan som fyller lite olika funktioner, däribland hår kopplade till nervceller. Spindeldjur överlag är mycket vibrationskänsliga, och förutom vibrationer samt taktil känsel i den mening vi oftast menar när vi pratar om känsel finns även speciella hår som känner vibrationer i luften, alltså fungerar som en slags hörselsinne (de har hår istället för trumhinna, helt enkelt). Förutom känsel används också hår som kemoreceptorer, alltså för att känna lukt och smak. För Gunilla (liksom spindlarna) utgörs alltså i princip alla sinnesorgan utom de för synen av hår!
Hos spindeldjuren som grupp, i synnerhet hos egentliga spindlarna, finns dessutom en hel del rad andra användningsområden för hår utöver sinnesfunktionerna. Till exempel har vissa grupper (t.ex. hoppspindlar) häfthår under fötterna som gör att de kan klättra på släta ytor, andra grupper har "kardor" av styva hårstrån på bakbenen som de kammar sin tråd med så att den krusas på samma sätt som när vi krusar presentsnören med en sax (vilket får den att klibba, ungefär som plastfolie), och så finns förstås de amerikanska fågelspindlarnas försvarssystem i form av hullingförsedda "nässelhår" på bakkroppen.
Som vanligt en mycket sakkunnig och intressant läsning!
Jag har dock en kommentar till din jämförelse mellan håren här och vissa varelsers trumhinna. Du vet säkert lika bra som jag, att trumhinnan bara är en "länk" i ljudvägarna hos t ex människan. Den egentliga ljud/stimuliomvandlingen sker ju via hårcellerna (med olika längd; täckande var sina frekvensområden) inne i den vätskefyllda hörsnäckan. Dessa hårceller vibrerar/impulserar i sin tur små elektriska laddningar över till hörselnervens ytterneuroner - och på så vis transporteras "ljudet" sedan vidare som elektriska - varvade med kemiska - impulser ända fram till hörselcentrum i hjärnan.
Är det alltså inte så, att skorpionens hårstrån "impulserar" direkt till nervceller - eller finns det även där några mellanled?
Jo precis, Per! Spindeldjuren går helt enkelt direkt på håren utan några mellanled som t.ex. trumhinnor. Håren sitter ju dessutom utanpå kroppen och inte som hos oss koncenterade till två ställen i kroppen (inneröronen), utan de är mer utspridda (enstaka hår här och där, främst på benen).
