Ventilventilering 2
Jag kände att det här kan jag inte reda ut i en kommentar, så här kommer ett eget inlägg om ventiler på brassinstrument. Läses enbart av den verkligt intresserade...
Brassinstrumentet är i sig bara ett rör. Ljudet alstras inte i eller på instrumentet, utan av spelarens läppar - instrumentet i sig fungerar egentligen bara som en förstärkare och för att ge ljudet en speciell klang. Man kan alltså spela på vilket rör som helst som är öppet i båda ändar - ett klassiskt trumpetarpartytrick är att spela på t.ex. en vattenslang eller en vattenkanna/tekanna. På ett rör kan man spela alla toner, men det är svårt. För att det ska låta vackert behöver man ett rör där tonens våglängd passar in perfekt - en stående våg. Och sådana kan man bara få för vissa toner i ett rör av en viss längd, de tonerna kallas naturtoner. Vill man ha stående vågor av annan längd får man helt enkelt byta till ett längre eller kortare rör, vilket förstås är praktiskt besvärligt och förr fick man därmed i en orkester ha en trumpet i varje tonart man skulle spela i. Och då kunde man ändå inte spela mycket mer än grundton, ters och kvint i ackordet, så det har genom tiderna testats diverse olika tekniska lösningar för att man ska kunna spela kromatiskt på brassinstrument. Man har försökt göra hål och sätta klaffar på dem, men det har inte fungerat helt tillfredsställande - det är tydligen svårt att få systemet tätt och då blir det ju falskt. Det sägs vara därför Mozart tyckte så illa om trumpet - på hans tid spelades det mycket på klafftrumpeter. För övrigt är de kända trumpetkonserterna av Haydn och Humel skrivna för just klafftrumpet.
De lösningar som främst fungerar är de som innebär att man i princip tillfälligt stämmer om instrumentet, genom att öka eller minska den totala rörlängden. Detta har gjorts på flera sätt. På 1800-talet användes s.k. inventionsrör, som helt enkelt var en extra rörbit som passades in mellan munstycket och resten av instrumentet. Det fungerade utmärkt, men eftersom det tog lite tid att plocka av och på rören så kunde man fortfarande inte spela kromatiskt särskilt snabbt.
Ett annat sätt att lösa problemet var att ha en lättrörlig rörbygel på instrumentet som man kunde dra in och ut medan man spelade - ett s.k. drag, som är en lösning som fortfarande är i bruk på tromboner. Den fungerar utmärkt, men det kan ibland vara svårt att spela riktigt snabbt.
Ventilerna kom därnäst, i slutet på 1800-talet tror jag, och de är snarast en vidareutveckling av inventionsrören - istället för att koppla av och på rör låter man dem sitta kvar hela tiden och använder en ventil för att stänga av och på luftflödet ut i extraröret. Med tre sådana extrarör kan man täcka upp alla toner i alla tonarter, och alltså spela kromatiskt. Pistong- och cylinderventiler är två olika mekansika lösningar för denna funktion, där pistongventilen är den modernare varianten. Förr hade alla brassinstrument (utom tromboner) cylinderventiler, i dag har de flesta pistongventiler med undantag för tromboner som ju aldrig har ventiler (förutom den äldre formen ventilbasun) och valthorn där pistongventilen aldrig fått något genomslag. Cylinderventiler förekommer också på en del tubor och piccolatrumpeter samt många äldre brassinstrument. Principen är densamma -när ventilen trycks ner slussas luft ut i extraröret och tonen sänks genom att instrumentets totala rörlängd förlängs - men rent mekaniskt ser ventiltyperna lite olika ut. Cylinderventiler kan vara att föredra när man behöver spela snabbt eftersom man inte behöver trycka ner "knappen" lika långt - det är troligen därför en hel del piccolatrumpeter har cylinderventiler, och troligen har tubor dem av en liknande anledning, men inte så mycket för att det ska gå att spela fort som för att det helt enkelt är bekvämare på ett så stort instrument.
Ca hundraårigt svenskbyggt althorn med cylinderventiler. 
Modern trumpet, kornett och flygelhorn med pistongventiler.
Så varför har inte alla brassinstrument cylinderventiler då? Jo, den viktigaste skillnaden är nog att instrument med cylinderventiler får en lite mjukare klang än instrument med pistongventiler. Och mjukare klang vill man inte ha på instrument som t.ex. trumpeter. Men man kan ju ändå undra varför inte cylinderventiler är vanligare på sådana instrument som i sig redan har ganska mjuk klang, t.ex. althorn, euphonium, och kornett? Det kan vara för att de helt enkelt är krångligare rent mekaniskt att fixa med själv än pistongventilerna och därför lite mer opraktiska? Går man tillbaka till första halvan av förra århundradet hade i stort sett alla brassinstrument cylinderventiler, i dag är bara norm för just valthorn även om de förekommer hos en del andra instrument också. Valthorn samt ett fåtal andra brassinstrument (t.ex. ventilbasun, helicon, sousafon...) har aldrig tillverkats med annat än cylinderventiler.
Ventilsystemet är dock itne perfekt, utan har vissa brister, oberoende av om instrumentet har cylinder- eller pistongventiler. Det har att göra med detta att ventilernas funktion är att sänka tonen genom att slussa ut luften i ett eller flera extrarör (byglar). Det här fungerar fint så länge man bara trycker ner en ventil åt gången. Men när man använder dem i kombination, vilket man måste göra för att kunna spela kromatiskt, kan 1+1 ibland bli lite mer eller lite mindre än 2...och det gäller i synnerhet tredje ventilen, där tonen alltid blir för hög på i synnerhet de toner där man kombinerar första och tredje ventilen. Därför är många instrument byggda så att ett eller två av de där extrarören (byglarna) är lätta att dra in och ut, och försedda med en liten ögla eller krok för att man ska kunna göra det medan man spelar för att intonera enstaka besvärliga toner. En sådan bygel som går att flytta medan man spelar, ungefär som ett trombondrag i miniatyr, kallas trigger. En trigger finns oftast på just den besvärliga tredje ventilen, och ibland även på första - och för de där låga tonerna där första och tredje ventilen kombineras är det regel att alltid använda triggern, för de tonerna är alltid falska. Det här är alltså inte något undantagsfall som har att göra med instrumenttyp, märke, modell, det enskilda instrumentet eller musikern som spelar på det, utan ett inbyggt problem i ventilsystemet som sådant.
Trumpet med trigger på både första och tredje ventilen. 
På den förra bilden på tre instrument bredvid varandra ser man att trumpeten har två triggers, kornetten en (man får titta noga för att se den) och flygellhornet ingen. Det finns ingen generell regel för om och hur många triggers ett instrument ska ha, antalet triggrar varierar mycket mellan märken och modeller, men på trumpeter och kornetter är det normalt med åtminstone en trigger på trean och ofta även en på ettan. Kornetten jag spelar på har däremot av någon outgrundlig anledning istället en trigger på första men inte på tredje ventilen, vilket gör många toner som tas med tredje ventilen väldigt svårintonerade. På tvåan har man aldrig trigger, andra ventilen sänker bara tonen ett halvt tonsteg (notera den väldigt lilla korta bygen på andra ventilen) vilket är så lite det är enkelt nog att intonera utan att behöva trigger som hjälpmedel. Till skillnad från trean som sänker hela ett och ett halvt tonsteg - och då blir eventuella stämningsproblem så stora att det blir svårt att intonera enbart med munnen utan man behöver en trigger för att kompensera.
På vissa instrument har man en alternativ lösning på problemet med tredje ventilen, nämligen att sätta dit en fjärde ventil, en s.k. kvartsventil, för att få fler möjligheter att slippa använda flera ventiler samtidigt. Det här ses ofta på tubor och piccolatrumpeter, samt på en del flygelhorn och äldre brassinstrument med cylinderventiler.
I sanning en verkligt initierad och uttömmande förklaring! Jag är imponerad av dina kunskaper inom även detta område. Triggerfunktionen visste jag till exempel ingenting alls om förut, men med min tekniska bakgrund (även inom akustik- och audioområdena) så har jag ingen svårighet att fatta galoppen. Min tro var, att själva pistongventilen i sig (om vi bortser ifrån vad slaglängden innebär tidsmässigt) skulle innebära den snabbaste övergången från det ena till det andra luftflödet; och därmed mindre/kortare "distorsionsintervall" vid tonbytena.
Jo, och pistongventilen är jämförelsevis snabb, dock inte fullt så snabb som cylinderventiler. Dessa är "spelmässigt" mer lika träblåsinstrumentens klaffar att spela på, men är lite långsammare än dessa eftersom cylindern trots allt måste hinna i läge. Men i och med att man har en hävstångseffekt på klaffarna slipper man trycka ner dem lika långt som pistongventiler, som ska ner över en cm vilket dels i sig tar längre tid, dels blir ännu mer tidskrävande när man byter mellan toner där någon ventil måste upp och andra samtidigt ner. Till detta kommer att vissa "byten" är krångligare rent koordinationsmässigt och därmed tar längre tid - något som ju inte låter så besvärligt med tanke på att man bara har tre knappar att trycka på jämfört med de betydligt mer avancerade greppen på träblåsinstrument, men svårigheten ligger just i att pistongen måste tryckas hela vägen ner och hela vägen upp. Det handlar därmed inte bara om vilken kombination av knappar som ska tryckas på, det är även timingen - om man blåser i ventiler som inte är helt uppe eller eller nere blir det ingen ton alls, eller falska, fula toner.
Till detta kommer att det är vanligt med tillfälliga problem med ventilerna, dvs att de inte alltid rör sig så lätt och snabbt som de borde. Det var t.ex. det som trasslade med lånekornetten jag använde på senaste spelningen - den hade legat oanvänd länge och intorkad gammal olja gjorde att pistongen fastnade. Flitig användning av olja hjälpte upp det, men vad som egentligen borde gjorts var förstås en ordentlig rengöring och först därefter ny olja, något det inte fanns tid till. Sen påverkas ventilerna förstås också av temperatur - ventiler som fungerar utmärkt inomhus kanske plötsligt fastnar när man spelar ute om det är kallt.
Det finns också en viss inneboende tröghet (naturligtvis) i själva konstruktionen, som hänger ihop med hur lätt pistongen löper i ventilhylsan samt fjädern som finns där, och som varierar mellan märken, modeller och instrument. Vissa har "snabbare" ventiler, andra har långsammare men dessa kan däremot vara mer pålitliga (dvs mindre benägna att fastna).
Det sista var det förstås jag som skrev...
Och mina kunskaper inom detta område kommer för övrigt från år av trixande och fixande med besvärliga trumpetventiler. I synnerhet har jag min första egna trumpet av märket Getzen att tacka, ett märke känt för sina fantastiskt snabba ventiler - så länge de fungerar. För de är tyvärr också väldigt benägna att krångla och kräver ständig skötsel, uppmärksamhet och omsorg i största allmänhet (jag har för tillfälelt ett flygelhorn av samma märke, vars ventiler beter sig exakt likadant). Efter Getzentrumpeten skaffade jag en begagnad trumpet av märket King, som var dess raka motsats - ventiler som i sig var ganska långsamma, men som aldrig någonsin krånglade under några omständigheter. Jag tror att min ventiloljeåtgång minskade till säkert mindre än en fjärdedel efter det bytet...
