I söndags var jag med Anna på Steve Reich-konsert. Vi var båda förkylda, så vi satt där på läktaren och snörvlade ikapp...men det var en bra konsert, i synnerhet som Reichs musik är av ett slag som jag normalt inte kommer i mycket kontakt med så det var intressant att höra den live. Vårt gemensamma omdöme var att det var en mycket bra konsert, särskilt det avslutande stycket "Music for 18 musicians" (som dock framfördes med 19 musiker), medan vi däremot kände att vår dåliga placering (högt upp på ena sidan ovanför scenen) gjorde att vi inte till fullo kunde uppskatta första stycket "Different trains" (vilket nog annars är min favorit av dem som spelades) eftersom det bygger mycket på inspelade ljud och röster, och alla högtalare var riktade bort från oss. En bra avslutning på det hela var också att Reich själv var där och konserten avslutades med en liten frågestund där han berättade om sin musik. Så efteråt kände man sig sådär lagom kulturellt bildad som varit på konsert och lyssnat både på Reichs musik och Reich själv. 

Värt att notera var också att Fläskkvartetten, som spelade "Different trains", hade sina noter på läsplattor på ställ istället för papper på notställ! Oj vad man efterlyst en sådan lösning, det är konstigt att man inte sett det förr i vår datoriserade tid och med tanke på hur mycket krångel pappersnoter vållar. Folk blir altid av med dem, det tar tid på repen när folk letar bland sina noter, i trånga replokaler/scener går folk alltsomoftast in i notställ så att noterna far över hela golvet och vad som händer utomhus när det blåser ska vi bara inte tala om (fast där kan det ju vara lite problem med läsplattor), och så fort styckena är mer än två sidor långa måste man vända blad medan man spelar och bladbytena är förstås alltför ofta på väldigt olämpliga ställen. Fast i Fläskkvartettens fall handlade det i det här fallet mycket om effektsökeri, för de spelade i mörker och hade lysdioder på stråkar och trumpinnar, och då är det förstås mycket coolare med en läsplatta än notställ med notställsbelysning. Jag var i vilket fall imponerad av att äntligen få se en dylik teknisk lösning på problemet pappersnoter, och tänker på hur fantastiskt det vore att kunna spela utan att behöva vända blad (Fläskkvartetten behövde visserligen också vända blad, men det gjordes genom att trycka på en knapp vilket går väldigt mycket fortare än att vända blad på mer traditionellt sätt).