Finska företeelser - finska

I söndags på orkesterrepet fick jag en finsklektion av en av mina trumpetarkolleger. Vilket visserligen inte betyder att jag kan någon finska alls, men jag har åtminstone lite bättre chans att uttala de finska styckena vi spelar rätt.

Finskt uttal är enkelt såtillvida att allt uttalas i stort sett som det skrivs. Det innebär också att alla ljud i ordet uttalas, dvs såvitt jag märkt finns det inte mycket "stumma" ljud eller ljud som är sammandragningar av flera bokstäver (det finns t.ex. inga sche-ljud annat än i lånord). Detta märkte jag när vi skulle spela Muistoja pohjolasta: Som svensk hade jag instinktivt betraktat h-et i pohjolasta som stumt och uttalat ordet pojolasta. Men när finnarna uttalar det så hörs h-ljudet (inte helt enkelt), medan däremot j-et inte hörs så mycket. Jag blev också upplyst att detta även ska appliceras på utländska ord/lånord/namn, t.ex. uttalar en äkta finne flygbolaget Finnair som finn-ajr, inte finn-är.  

Så på ett sätt enkelt: uttala allt som det skrivs, exakt, varje ljud för sig. Men sen blir det förstås mer komplicerat, för man måste då också komma ihåg att vissa bokstäver inte egentligen finns i finska annat än i lånord, medan däremot ljuden de representerar finns...och måste då betecknas med en annan befintlig bokstav, en som vi inte förknippar med det ljudet. Till exempel finns inte bokstaven F i finska, bara det! Vårt f-ljud stavas istället med v - men när man ska uttala v som f och när man ska uttala det som v har jag inte riktigt klurat ut än.

Ett annat sådant fall är bokstaven u, som finns på finska men uttalas som o (bokstaven u fnns alltså, men inte ljudet u verkar det som). O  uttalas istället som å, medan å som bokstav inte finns alls (annat än i svenska lånord). Detta kan man praktisera genom att till exempel betrakta marschen Muistoja pohjalasta igen: Som vi skulle se det borde alltså Muistoja skrivas Moiståja (men eftersom o/å i andra stavelsen är kort hade det ju egentligen kvittat på svenska om vi skrivit det som o eller å - kanske är det därför man reducerat bort å på finska? Tydligen heter bokstaven å "svenskt o" på finska.). Det är vanligt att man skriver ord med två likadana vokaler efter varandra, detta betyder att ljudet är långt och betonat - och det gäller även när det är dubbel konsonant efter.  

Kommentarer
Postat av: Per

Hela språkområdet - inte minst hur individer anammar ett konversationssätt från barnsben - är väldigt intressant och spännande. Har finskan samma grundalfabet som svenskan, eller finns det skillnader? Under förra helgens kulturnatt i Lund hade universitetet anordnat ett Science Slam (science stand up) i ett jättetält bredvid fontänen. Sju professorer/forskare skulle på 10 minuter vardera presentera sina respektive forskningsområden. En kognitionsvetare och en lingvistiker pratade språkinlärning och ordutseende. (Vet du vad en lont respektive plur är?) Det var förresten en biolog (pratandes om dyngbaggars dyngbollsvedermödor) som vann - enligt publikomröstningen.

2011-09-22 @ 08:16:48
Postat av: Kajsa

Haha, klart dyngbaggarna vann!



Och nä, vet inte vad en lont eller plur är...men det gäller ju att ha ett publikfriande ämne - jag fick en gång pris för näst bästa presentation på en spindelkonferens, förstapriset gick den gången till en tjej med en film om solifugiders parningsbeteende. Hennes personliga insats som kommentator var ärligt talat ingen höjdare, men filmen var bra - "it´s hard to compete with a porn film about camel spiders in a conference for arachnologists", som en annan av konferensdeltagarna sa...



Finskan har i stort sett samma alfabet, men vissa bokstäver saknas i "högfinskan" (t.ex. å, f, g och några till). Men de används ändå ibland, t.ex. i lånord och egennamn.

2011-09-22 @ 10:02:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0