Finska företeelser - fosfater
I Sverige råder sedan flera år förbud mot fosfater i tvättmedel av miljöskäl - det är förvisso inte det största av fosforutsläppen till Östersjön, men det är å andra sidan enkelt att göra något åt eftersom det finns bra alternativ till fosfaterna, och "många bäckar små"... (bokstavligen). I Sverige fanns det också redan innan förbudet trädde i kraft ganska många fosfatfria tvättmedel på marknaden - inte bara speciella "miljömärken", utan det fanns ofta fosfatfrial alternativ även bland de vanliga stora tvättmedelsmärkena om man bara gav sig till att läsa innehållsförteckningarna ordentligt. I synnerhet de flytande tvättmedlen var i de flesta fall helt utan fosfater långt före förbudet.
Så icke i Finland, ett land som enligt min kollega Kaj siktar på att bli bäst i världen på miljö (se tidigare inlägg om "Finland-bäst i världen"). Här sitter det långt inne med ett fosfatförbud, och inte minst märks det i affärerna. Där det i Sverige fanns ett flertal fosfatfria alternativ långt innan fosfater förbjöds finns det i Finland ytterst få. Här är det verkligen bara och enbart märken med utpräglat miljövänlig profil som är fosfatfria, och inget av dessa få märken är finsktillverkat - i den största livsmedelsbutiken (en stormarknad) här i Ekenäs, med ett överlag stort utbud av både det ena och det andra, finns enbart två fosfatfria tvättmedel: svenska Grumme (som heter Lumme i Finland) och det belgiska märket Ecover. Det senare har jag inte provat (men deras diskmedel är bra). Grumme använder jag gärna eftersom de inte bara plockat bort fosfaterna, utan även använder såpa istället för zeoliter som ersättning för fosfaterna som avhärdare. Och visst blir det precis lika rent!
Man kan verkligen undra varför det sitter så långt inne att sluta med fosfat som avhärdare i tvättmedel i ett land där vattnet nästan överallt redan är mjukt, dvs där behovet av avhärdare faktiskt är förhållandevis litet? Och i ett land där man också har förhållandevis mycket kust och mycket skärgård (med mycket skärgårdsturism och sommarstugor), dvs där det finns många bristfälliga privata avlopp där fosforn går rakt ut i Östersjön, och många kustnära reningsverk som måste använda onödiga mängder fällningskemikalier för att bli av med fosfor från privathushåll som egentligen inte alls hade behövt använda tvätt- och diskmedel med fosfater. Man kan också undra varför butikerna inte väljer att satsa mer på just "skärgårdsmiljövänliga" produkter i en skärgårdsstad som Ekenäs? Det kan man undra.
Fosfatöverskotten i våra vattendrag är verkligen en olustig företeelse.
NyT tar upp en annan sak som har stark miljöpåverkan; nämligen att alla läkemedelsrester som lämnar våra kroppar "den naturliga vägen" - och reningsverken inte kan skilja bort - bland annat hamnar i den matfisk vi äter. En undersökning av nyfångade aborrar avslöjade 23 olika läkemedelssubstanser i deras kroppar! Det är också skrämmande.
Ja, det är väldigt skrämmande. Och också något man vetat länge, men som på sista tiden fått mer upmärksamhet (vilket är bra). Och medicinerna är ju itne det enda! Här på Aronia har vi en forskare (som nyligen tilldelades det tvivelaktiga smeknamnet "Dr Gore-Tex" på avdelningen) som jobbar med fotokemiska processer och nedbrytning, av bl.a. kemikalier som sånt som fluorokarboner i bl.a. impregneringar i kläder, teflon, gore-texmembran i skor m.m. Det tar sådana kemikalier mer än 25 000 år att brytas ner naturligt, och de finns också ute i Östersjön. Och eftersom de inte bryts ner så växer halterna av dem ganska fort. Ett annat elände man inte tänker på är allt plastskräp som hamnar i haven - plasten sönderdelas med tiden och blir till minimala plastpartiklar som fångas upp av filtrerande organismer som t.ex. musslor.