Jag har väntat ganska länge med att blogga om just denna finska företeelse, men det måste göras om jag nu alls ska hålla på att blogga om finska företeelser (och någon gång vågar jag kanske ta tag i finsk tango på dragspel också, men det har jag faktiskt inte träffat på i samma utsträckning som hårdrocken)! 


Sätt för övrigt gärna igång detta youtubeklipp som soundtrack till det här inlägget.





Hårdrock är förstås inte i sig en enbart finsk företeelse, men den roll hårdrocken har i Finland är nog ganska unik. I Sverige är den ju lite hemlig och framför allt inte särskilt synliggjord - trots att det även hos oss känns som om det är en musikgenre som så många lyssnar på att man knappt längre kan tala om en subkultur, så hör man ändå aldrig hårdrock i t.ex. radio annat än i specialprogram för just detta. Så icke i Finland. Här är hårdrocken mainstream och den spelas gärna i radio. Och man drar sig inte för att blanda den med pop, schlager och rentav lite tango. 

Och även om jag inte själv är så där väldigt förtjust i hårdrock så kan jag tycka att det är bra att man på radio faktiskt spelar sådan musik som är allmänt populär, oavsett genre, snarare än att som i Sverige spela samma mainstreampophits med de stora artisterna från de stora skivbolagen om och om igen på alla kanaler.

Häromdan fick jag inom loppet av en halvtimme i en av de finlandssvenska radiokanalerna lyssna på både Ouvertyren till lätta kavalleriet framförd på dragspel, Cajsa-Stina Åkerström, och ett finskt hårdrocksband. Kan ni alls föreställa er en sådan variation i svensk radio (utom möjligen i ring så spelar vi eller musikkrysset)? Själv tycker jag att det är ganska underbart att man vågar blanda så här hejvilt.

Hur bra finnarna sen faktiskt är på hårdrock vet jag inte för det kan inte jag bedöma, men det finns uppenbarligen en enorm uppsjö av hårdrocksband inom alla möjliga hårdrocksgenrer (som jag inte har koll på). Jag känner inte igen många, men så är jag ju som sagt inte den rätte att uttala mig om det heller (jag är dålig på att komma ihåg namn på artister och musikgrupper av något slag). Men populärt är det! Hörde på radion idag att det är ett problem för ungdomen att hårdrock är så generationsöverskridande - för "vad kan Marilyn Mansons barn egentligen göra för att chockera?".

Och så icke-hårdrockare jag är tycker jag för övrigt nästan att det apropå den här bilden av hårdrockens allmänna finska popularitet är konstigt att jag ännu inte sett eller hört ett enda hårdrocksarr för blåsorkester här (tango däremot...). Det vore ju väldigt publikfriande att spela kan man anta...men det kommer kanske, för finska försvarets musikkårer ger åtminstone en Queenkonsert i Ekenäs nu i vår. Ingen hårdrock, men kanske ett litet steg åt det hållet - och jag känner att den kanske man måste gå på även om man inte är jätteförtjust i Queen, för det är ju nu inte så gott om tillfällen att få höra bra blåsorkestrar i Ekenäs så man bör kanske passa på oavsett vad som står på repertoaren.


Jag har för övrigt också hört "den finska folksjälen" och "hårdrock" nämnas i samma mening - bara det! I morse spelade klockradion hårdrock redan vid sjutiden, och direkt innan pratades det om ångest...Och man får nog som exilsvensk i Finland acceptera att det nog är så det är här och inte bli förvånad när man vaknar till hårdrock på morgonen, tätt följt av svensk schlager eller pop. Eller möjligen tango.