På åtta ben...eller sju.

En av definitionerna av vad en spindel är, och den som i första hand lärs ut för att skilja spindlar från andra leddjursklasser i allmänhet och insekter i synnerhet, är att spindlar har åtta ben. Det är dock en sanning med modifikation - en frisk och intakt spindel har åtta ben, men olyckor händer och spindlar tappar ganska lätt sina ben, så det är inte alls ovanligt att man ser individer med färre än åtta. Ibland mycket färre.

 

Och det gäller inte bara små spindlar med små tunna ben, utan även stora arter med ben av en grovlek nästan som en blyertspenna. Härhemma dök Birgitta plötsligt upp på sju ben häromdan! Jag har inte sett mycket av henne under vintern, vissa av mina spindlar (de som härstammar från delar av världen där det finns någon form av årstider) går liksom bokstavligen under jorden under den kalla och mörka delen av året. Birgitta har tillbringat sin mesta tid under jord, och när jag sett henne i samband med matning har det oftast bara varit en skymt och absolut inte tillräckligt för att räkna benen på henne. Men häromdan kom hon fram helt och jag kunde konstatera att hon saknar ett ben!

 

Jag vet inte hur detta gått till, men att spindlar förlorar ben är inte ovanligt och beror oftast antingen på att ett rovdjur attackerat dem och benet brutits av, eller på att något gått fel vid ömsning. Eftersom det inte finns några rovdjur i terrariet utöver Birgitta själv är min gissning att hon fått för sig att ömsa skinn under jord, att något då gått galet och att ett ben fastnat i det gamla skinnet. Det händer spindlar ibland, att ömsa skinnet på benen för en spindel är trots allt som att behöva kränga av sig åtta stycken väldigt långa, stela, flerledade och tajta strumpor. Om det inte går att få av det gamla skinnet på något av benen händer det att spindeln själv bryter av det benet, för har man åtta stycken klarar man sig bra även om man förlorar ett och det är att föredra framför att sitta fast i det gamla ömsskinnet. Och om detta beror på att hon haft problem med ömsningen är jag bara glad att det inte är frågan om något värre! Ömsning är en ganska känslig process och förenad med en del risker, det är långtifrån självklart att det går bra alltid... 

 

Birgittas ben är för övrigt av på just det ställe man förväntar sig i så fall: En led nära kroppen som är försvagad på spindlars ben just för att lätt brytas av. Bryts benet i den leden täpps brottytan till av ett "lock" som faller ner och förhindrar blödning. Den leden fungerar som ett predatorförsvar, eftersom den del av en spindel som ett rovdjur lättast får tag i är just benen - och bryts benet då av så blir rovdjuret stående med bara ett ben medan spindeln kilar iväg utan att allvarlig skada är skedd (ungefär som när ödlor tappar svansen). Det är ganska vanligt att man ser spindlar ute i naturen som saknar ett eller flera ben, och vissa arter verkar antingen tappa benen lättare än andra eller också vara mer utsatta för angrepp för man ser dem ofta sakna ganska många ben (för att inte tala om lockespindlar, där benen ramlar av nästan bara man tittar på dem...). Och det verkar inte påverka rörelseförmågan nämnvärt även när flera ben saknas, såvida det inte är frågan om många på samma sida - men jag såg en gång ben spindel med tre ben borta på samma sida (och ett på den andra sidan) - den rörde sig inte lika snabbt som den gjort med alla sina ben, men det gick ändå förvånansvärt bra.

 

Och som sagt, att benen lätt bryts i den där leden kan också utnyttjas för att en spindel ska klara sig ur en misslyckad ömsning när ett ben fastnat i ömsskinnet, då bryter den helt enkelt av benet där själv. Samma sak händer vid en skada som gör det besvärligt att använda benet - då kan spindeln bestämma sig för att den hellre klarar sig utan det. Precis som ödlors svans växer ett tappat spindelben ut igen, men hos en spindel sker det förstås inte kontinuerligt utan bit för bit i samband med öms. Det innebär att en liten kortlivad svensk spindel kanske inte hinner få tillbaka benet under sin livstid om det tappats i vuxen ålder, men hos en fågelspindel är det en annan sak. Så Birgitta blir nog åttbent igen, men just nu får hon klara sig med sju, stackarn. Inte för att det verkar vara ett problem - som sagt, har man så många som åtta ben påverkar ett mindre knappast rörelseförmågan, och det är dessutom frågan om ett av mittenbenen (näst bakersta). 

 

 

Birgitta, här med åtta ben.

 

 

 

 

Det är för övrigt lite intressant det här med hur olika allvarlig en och samma skada kan vara för olika djurgrupper. Man kan roa sig lite med att tänka sig en spindel i en sån där läkarserie som det är så gott om på tv (och som jag nästan aldrig tittar på, vet inte när jag såg en senast faktiskt), ni vet, där det alltid är kris och katastrof och läkare och sköterskor springer åt alla håll och det är blod och gråt och död och mirakulösa tillfrisknanden om vartannat på alla håll och kanter, och så lite intriger och bråk och kärleksbekymmer på det. Ett illa skadat eller förlorat ben hade absolut platsat i en sådan serie. MEN hade det funnits en spindelmotsvarighet och en spindel kommit in på akuten för att den förlorat ett ben hade den troligen bara fått skäll för att ta upp läkartid i onödan och skickats hem omgående. Ingen kirurgi och ingen blodtransfusion hade behövts, och ingen medicinering som smärtlindring eller antibiotika eller så (den hade inte ens behövt en alvedon eftersom den saknar smärtreceptorer). Och inte nog med det, eftersom ett ben mindre gör så pass liten skillnad när ursprungsantalet är åtta så hade spindelpatienten dessutom obehindrat och omgående promenerat därifrån utan någon form av tekniska hjälpmedel som kryckor eller proteser. Vi däggdjur är ganska onödigt ömtåliga i jämförelse! Men en spindel tål å andra sidan inte att få minsta lilla skråma på bakkroppen utan risk att förblöda, eftersom den har ett stort hjärta längs hela översidan på ryggen och ett blodkärlssystem där blodet cirkulerar öppet i kroppshålan i stora delar av bakkroppen. Minsta skada där är att jämföra med att kapa en större pulsåder eller rentav aorta. Så där hade något för oss så odramatiskt som ett skrubbsår motiverat ilfärd till akuten i ambulans, och det hade varit mycket tveksamt om patienten klarat sig eller ens hunnit till sjukhuset. Men inte ens det hade nog platsat i en läkarserie eftersom mycket av dramatiken förenad med en kraftig blödning ändå saknats - dels är spindlars motsvarighet till blod blekt gråblått och nästan ofärgat, vilket förstås inte alls är lika dramatiskt som rött blod överallt, dels är det ganska trögflytande så det hade inte direkt sprutat och runnit och skvätt ner allting sådär som det tydligen måste göra på tv. Nä, spindlar platsar nog inte i läkarserier...   

Termen är alltså: ömsa skinn och inte ömsa skal. Betyder det, att skinnet på ömsande spindlar inte har samma stödjande effekt som skalet på extremiteterna hos till exempel kräftan? Vad består i så fall den fasta delen av ett spindelben av? Och hur ser en spindelbenled ut? Är det bara en "förtunning" av materialet just där (typ gångjärnet på en modern plastpärm), eller är det vekligen två separata "hårddelar" som hålls ihop av något elastiskt mojs? Kan spindelbenleder funktionellt bete sig som gångjärnsleder eller/och kulleder?

Spindlar är lite komplicerade...de har delvis förhårdnat skinn på benen och framkroppen medan däremot bakkroppen är helt mjuk. Man skulle ju kunna kalla de hårda delarna för skal istället för hud om man vill, men det brukar man inte göra på spindlar.

Den egentliga korrekta termen är exoskelett (dvs ett yttre skelett, att jämföra med inre ben som vi ryggradsdjur har), precis som för insekter. Däremot brukar man mörkligt nog aldrig prata om ömsning av exoskelett...

Exoskelettets huvudsakliga beståndsdel hos både insekter och spindlar är kitin, kräftdjur däremot har både kitin och mycket kalk i sina skal. Sedan är det mycket mer komplicerat än så. Precis som vår hud består spindlarnas av flera lager med olika funktion, och inkluderar även nervreceptorer av olika slag m.m. - den är alltså liksom vår hud att betrakta som ett organ, något som skiljer den från djur försedda med egentliga skal som t.ex. snäckor. Terminologin för exoskelettets uppbyggnad är också delvis gemensam med den för vår hud, t.ex. heter det yttersta lagret kutikula även på spindlar.

Exoskelettet täcker hela spindelns kropp, dvs det är inte bara hål för lederna - när spindeln ömsar skinn kommer inte de separata benlederna att falla isär från varandra (som vårt skelett gör när alla mjukdelar är borta). Däremot varierar som sagt exoskelettets tjocklek och styvhet och uppbyggnad, och i själva leden är det mer frågan om tunna membran som sammanbinder de hårda bensegmenten (din beskrivning av separata hårddelar som hålls ihop av "elastiskt mojs" kommer alltså sanningen ganska nära - fast det elastiska mojset är även det en del av exoskelettet).

Sen blir det mer komplicerat, för spindlar har ju ganska många benleder - sex för varje ben (alltså 48 totalt!) och de är av lite olika typer så man kan inte helt dra dem över en kam.

Det mest intressanta med spindlars leder är dock att de delvis är hydrauliska. Det finns som sagt olika typer, men det vanliga är att leden har muskler som antingen sträcker eller böjer, men inte både och. En slags grundprincip som gäller för flera leder i benen är att spindeln har muskler för att böja leden, men inga för att sträcka den (som vi). Sträckningen sker istället genom hydraulik.

Spindlar har ju som sagt ett öppet blodkärlssystem, (hemolymfa heter spindlarnas motsvarighet till blod, om vi ska vara petiga och använda korrekta fysiologiska termer) där en och samma vätska fyller samma funktioner som både blod och lymfa hos oss, och dessutom fungerar som hydraulisk vätska. Blodet pumpas genom blodkärl ut i benen men flyter/diffunderar sedan fritt tillbaka in i kroppen. När vätska pumpas ut i leden fylls den och leden sträcks, ungefär som om man vrider på vattnet ut i en trädgårdsslang. När musklerna böjer leden trycks den ihop, och då pressas vätska (blodet) ut ur leden.

Den här hydrauliska rörelsen går generellt fortare än muskelrörelse, och kombinationen av dessa två olika system för att böja och sträcka är anledningen till att spindlar kan röra sig så snabbt (i förhållande till sin storlek) och att de rör sig lite "ryckigt". Framför allt innebär hydrauliken att spindeln kan gå från totalt orörlig till full rörelse mycket snabbare än ett djur som bara använder muskler kan - det behövs mycket mindre förberedelse och ingen accelerationssträcka. Spindlar verkar heller inte bli trötta av statiskt arbete - de kan sitta i även positioner som hade varit uppenbart obekväma och jobbiga för oss väldigt väldigt länge (det händer t.ex. att mina fågelspindlar kan sitta och vänta på ett byte som de vet finns i terrariet med flera ben lyfta i timmar, helt orörliga).

Nackdelen med hydrauliken är att ett system där rörelse bygger på att vätska pumpas hit och dit, och med så många leder som ska samordnas, så hinner vätskan vid hårt arbete (t.ex. snabb rörelse) inte riktigt tillbaka till kroppen och hjärtat i tid för att rörelsen ska kunna fortsätta. Vilket innebär att spindlar inte klarar att t.ex. springa riktigt fort mer än korta stunder i taget. Det är därför typiskt för spindlar att de ofta springer i korta ruscher - för däremellan måste vätskebalansen inom kroppen justeras innan de kan fortsätta. Men det är snabbt gjort, så pauserna kan vara väldigt korta och de där ruscherna (eller ett utfall mot ett byte) går verkligen blixtsnabbt.

Vid närmare eftertanke borde jag kanske gjort ett eget inlägg om detta istället för att skriva en hel uppsats som en kommentar...

Och så en liten fortsättning för jag glömde ju svara på frågan om gångjärns- och kullederna. Spindlars leder påminner mest om gångjärnsleder, fast inte riktigt. Kanske kommer man närmare om man tänker sig dem som den veckade leden på en "dragspelsbuss", och sen tänker dig att membranet som håller ihop de kraftigare delarna inte är veckade utan bara elastiska, och leden inte går att böja lika mycket åt båda hållen (böjningsgraden åt olika håll varierar mycket mellan leder). Sen är en sån här led också ganska fullpackad med en speciell typ av organ och nerver som ger spindeln information om ledens böjning.

Imponerande och verkligt intressant att ta del av - tack så mycket!
Jag inser såklart att spindlar har ett "nervsystem" - bland annat för kontroll av ovan beskrivna motorik. Men vad kan man säga om strukturen i detta; finns det en uppdelning i centralt respektive perifert nervsystem - eller är allt detta att betrakta som enbart perifert?

Ja, i princip funkar spindlars nervsystem som vårt, fast det är enklare och mer begränsat. De har ett centralt nervsystem, och i framkroppen finns ett större nervcentrum som utgör spindelmotsvarigheten till hjärna (det är lite av en definitionsfråga om man faktiskt ska kalla det en hjärna, men ganska ofta gör man det). Framför allt behövs det en sådan för att hantera all sensorisk information - spindlar i många avseenden skarpare sinnen än vi och även en del sinnesfunktioner som vi helt eller till stor del saknar.