Ägnar jag för tillfället mycket tid åt. Den är intressant men det är ändå lite tveksamt om tiden är väl använd eftersom jag redan kan en hel del om ämnet ,och det jag inte kan är sådant som jag troligen inte har någon större användning för (som t.ex. de arkeologiska tillämpningarna). Inte så att jag har något emot att lära mig saker jag inte har praktisk nytta av, inte alls! Det är då det är roligast att lära sig saker, när man inte måste. Men jag har ju så ont om tid nu, och i slutet av nästa vecka ska jag ha ett manus i stort sett färdigt vilket är svårt att hinna med när man är på föreläsningar varje dag. Men intressant är det, i synnerhet de där sakerna jag inte kan redan förstås även om de ligger en bit ifrån det jag gör (dagens föreläsning handlade om arkeologi...). fast jag har fått dispens från det praktiska momentet på kursen, läraren höll med mig om att det inte var nödvändigt att jag gjorde tio prover under kursen för att lära mig preparera isotopprover när jag redan jobbat med isotopprover i över tre år och skickade ett par hundra för analys bara förra månaden...

Några nya saker jag lärt mig om stabila isotoper:

-Geocentrum på universitetet har nyligen köpt en ny masspektrometer för isotopanalyser för 3 miljoner kronor, en som kan analysera proteiner, lipider med mera. Saker som jag gärna velat analysera i mina prover men som mitt projekt inte har råd med...aaavundsjuk! Jag vill vara doktorand på geocentrum just nu! Fast mina frågeställningar passar väl till och med ännu sämre in där än de gör på botaniska institutionen...

-En av de enda två geologer som någonsin fått nobelpriset fick det för kol 14- metoden. Han gjorde isotopanalyser av material från pyramiderna i Egypten, vars ålder man redan kände till genom andra metoder, och visade därmed att kol 14 kunde användas för att datera organiskt material (jag visste i och för sig redan att kol 14-metoden fått nobelpris, men jag har inte reflekterat över att det är exakt samma typ av isotopanalys som jag använder, fast med en stabil och en ickestabil kolisotop i stället för två stabila).

-Neandertalare var tuffingar som bara åt mammutar och andra djur som var stora och farliga, de var till och med högre upp i födokedjan än större rovdjur som t.ex. vargar (åt de dem också?). Och farligt var det, för skeletten man hittat har ofta läkta benbrott. Medan vi mesiga Homo sapiens i stället ägnade oss åt att fiska abborrar (och annan fisk). Neandertaltuffingarna fiskade inte ens i de fall de faktiskt bodde nära stränderna! (För den som inte redan vet kan alltså stabil isotopanalys användas för att analysera dieter, det är det jag gör med mina spindlar.)

-Grottbjörnar var strikta vegetarianer, inte allätare som de flesta björnar (jag visste det också, men inte att man använt isotopanalyser för att ta reda på det. Vår huvudlärare på kursen har jobbat med bland annat grottbjörn (nu pratar vi tuff studieorganism, fast den är utdöd!)

-Under bondestenåldern bodde det en folkgrupp på Öland vid där den i arkeologi vanliga sophögsanalysen (nä det heter inte så) tydde på att deras diet skulle bestå av ca 50% fisk och 50% vildsvin (de hade massor av benrester från fisk och vildsvin, samt betar, vid sina bostäder). Grisen var domesticerad vid den här tiden även om den fortfarande i allt väsentligt var ett vildsvin, så det var tamgrisarnas förfäder. En isotopanalys visade däremot att vad folket faktiskt åt framför allt var...säl och tumlare!

-Bockstensmannen var en berest man. Det häftiga med det är inte att han faktiskt reste (det visste jag redan) utan att man använt stabila isotoper för att ta reda på det. Nästa steg i den forskningen är att göra mer detaljerade analyser av proteiner och lipider (se tremiljonersmaskinen ovan) för att även ta reda på exakt var han har varit.

-Isotopanalys har använts för att studera den geografiska utbredningen av generna för laktostolerans, för att undersöka varför vi i Europa (och länder som invandrats av europeer förstås , som USA), ofta kan dricka mjölk även som vuxna vilket folk i många andra delar av världen inte kan. Det finns en jättetydlig gradient från södra till norra Europa, där fler är mjölktoleranta ju längre norrut man kommer. Vi har alltså en hyfsat lokal evolutionär anpassning i Europa för att kunna dricka mjölk som vuxna, i synnerhet häruppe i norr! Det finns även mjölktolerans i delar av Afrika, men där är det en annan gen så det har alltså skett en parallell evolution vilket i sig är häftigt. Och framför allt är det häftigt att man använder stabil isotopanalys till sådant här. Man kan ju undra också om ökningen av laktosintolerans beror på att vi reser mer och har ett större genetiskt utbyte med folk som saknar generna för att kunna hantera laktos?