Denna lördag sammanföll äntligen en dag utan jobb, spelning eller rep med fint väder, så jag packade en termos varm choklad och kikaren i ryggsäcken och gav mig ut på järvafältet.

Det blåser visserligen en del, men solen skiner och himlen är klarblå sådet var trevligt ändå! På grund av kraftig motvind begav jag mig inte ända till Hanstareservatet, utan gick en runda norr om Hästa gård i stället. En bit bakom skogen som syns i bakgrunden ligger Barkarby flygfält (liten flygplats för privatplan) och det var en hel del små plan uppe som också utnyttjade det fina vädret.

Solen står lågt och värmer inte mycket, men det finns ju mössa och vantar som tur är. Än finns inte mycket grönt förutom granarna och enarna, utan markerna är sådär vårvintervissna. Men blåsipporna har kommit upp även om de inte blommar än, och till påsk lär man kunna njuta av praktfulla mattor av vårblommor i Hanstareservatet som vanligt....


Jag hade med mig kikaren, men såg inget särskilt intressant i fågelväg. Blåmesar och talgoxarna sjunger för fullt, men det gör de ju hemma på fönsterblecket också. Grönfinkarna sjunger också, om man nu kan kalla det sång. Och den här korpen kraaa-ade från en grantopp. Han var högt upp, men som tur är är det ju en stor fågel så han syntes på bild ändå. Notera den täta fina grantoppen -detta är ingen planterad skogsbruksgran utan en gammal fin hagmarksgran, lika tät nästan ända ner till marken och säkert ett par hundra år gammal att döma av stamtjockleken (och det är mycket för en gran). För att ge lite perspektiv på storlek: Det här är ju bara själva grantoppen, och en korp är ca 65 cm lång (vilket är något större än en glada, betydligt större än en ormvråk (51-57 cm), och mycket större än kråka och råka som bara blir strax över 45 cm).