Oikosmötet varade måndag till onsdag, sedan var jag ledig torsdag-fredag och då hann jag umgås lite med Petra. På torsdagen gick vi en trevlig skogspromenad i fint nästan-vårväder som inte alls hörde hemma i början av februari, men det gick ju inte att låta bli att njuta av det för det!  Fåglarna sjöng och solen sken.

På fredagen gick jag på Jesperspex med Petra. Det var roligt att få åtnjuta lite lundensiskt studentikos humor och träffa lite Bleckhornsfolk, det var länge sen sist. Petras arr fick sammantaget klart flest bisseringar vilket de var väl värda, textförfattarna kunde dock ha ansträngt sig lite mer enligt min mening...Men trevligt var det!

AF-borgen (akademiska föreningen) var naturligtvis försedd med strålkastare eftersom spexet handlade om Röde baronen...



Sen har jag förstås umgåtts med Oskar och Linnea också, och de hade som vanligt stora konserter.  Linneas röstresurser överträffar det mesta i nymfparakitväg, hon håller samma volym när hon sjunger som andra nymfparakiter när de varningsropar för full hals. Medan Oskar går in för en mer känslosam stil med mycket dynamik och ett finstämt pianissimo med vibrato. Om fåglarna vore mänskliga sångare hade Linnea sjungit hårdrock och Oskar känslosamma kärleksballader, eller möjligtvis visor.