Skuggspindelinvasion i köket!
I nästa inlägg kommer bilder från Mörkö. Men först ska jag berätta om skuggspindelinvasionen i mitt kök.
Förra gången jag var i Skåne tog jag med mig en skuggspindel, Nuctenea umbratica, tillbaka till jobbet. Det var en hona (se nedan), och hon mellanlandade i lägenheten någon dag innan jag tog med henne till jobbet. Under de dagarna hann hon göra en äggkokong, som jag lämnade kvar i burken där hon bott. Min tanke var att låta kokongen kläckas och sedan släppa ut ungarna.
Sedan åkte jag ner till Skåne igen för att undervisa. Efter ett par dagar åkte jag hem igen, nu med Elin i släptåg. När vi kom hem hade kokongen kläckts och ungarna satt tätt tillsammans i en stor klunga som nykläckta spindlisar tenderar att göra. Morgonen efter skulle Elin och jag åka till Mörkö föratt fältjobba (se nästa inlägg) och min tanke var att släppa ut ungarna på morgonen innan vi åkte. Trodde jag.
Det var lättare tänkt än gjort visade det sig, för morgonen efter hade ungarna tröttnat på att sitta i en klunga. Eftersom burken inte hade lock utan var täckt med tyll och de är små nog att kunna krypa ut genom tyllet hade de börjat sprida sig till olika ställen i köket. Mest populär var en gullranka som står på en hylla ovanför burken (de svarta prickarna är spindlar).
Vi skulle ju iväg så ungarna fick stanna där de var så länge. När vi kom tillbaka hade ungarna spritt sig ännu mer, och nu sitter en eller ett par små små spindlar i vars ett litet litet hjulnät i i stort sett varje krukväxt i köket, samt på diverse andra ställen. Planen är fortfarande att samla ihop så många av dem som jag får tag i och släppa ut dem eftersom inomhus intre är ett helt lämpligt skuggspindelhabitat (de bor gärna på hus, men på utsidan). Men de är alls inga skadedjur och jag lär inte få några större problem med blomflugor den närmaste tiden.
Förra gången jag var i Skåne tog jag med mig en skuggspindel, Nuctenea umbratica, tillbaka till jobbet. Det var en hona (se nedan), och hon mellanlandade i lägenheten någon dag innan jag tog med henne till jobbet. Under de dagarna hann hon göra en äggkokong, som jag lämnade kvar i burken där hon bott. Min tanke var att låta kokongen kläckas och sedan släppa ut ungarna.
Sedan åkte jag ner till Skåne igen för att undervisa. Efter ett par dagar åkte jag hem igen, nu med Elin i släptåg. När vi kom hem hade kokongen kläckts och ungarna satt tätt tillsammans i en stor klunga som nykläckta spindlisar tenderar att göra. Morgonen efter skulle Elin och jag åka till Mörkö föratt fältjobba (se nästa inlägg) och min tanke var att släppa ut ungarna på morgonen innan vi åkte. Trodde jag.
Det var lättare tänkt än gjort visade det sig, för morgonen efter hade ungarna tröttnat på att sitta i en klunga. Eftersom burken inte hade lock utan var täckt med tyll och de är små nog att kunna krypa ut genom tyllet hade de börjat sprida sig till olika ställen i köket. Mest populär var en gullranka som står på en hylla ovanför burken (de svarta prickarna är spindlar).
Vi skulle ju iväg så ungarna fick stanna där de var så länge. När vi kom tillbaka hade ungarna spritt sig ännu mer, och nu sitter en eller ett par små små spindlar i vars ett litet litet hjulnät i i stort sett varje krukväxt i köket, samt på diverse andra ställen. Planen är fortfarande att samla ihop så många av dem som jag får tag i och släppa ut dem eftersom inomhus intre är ett helt lämpligt skuggspindelhabitat (de bor gärna på hus, men på utsidan). Men de är alls inga skadedjur och jag lär inte få några större problem med blomflugor den närmaste tiden.
Kommentarer
Trackback