Utforskningen av öarna i södra skärgården fortsätter. Denna gång var uppdraget att hitta stränder med tångvallar och samla kryp i dem. Det tog låång tid att ta sig till ornö, färjorna tog ett uppehåll mitt på förmiddagen så att den sista av de tidiga var för tidig för att vi skulle hinna dit från universitetet i rusningstrafik och den första av de sena så sen att vi fick vänta en stund i Dalarö. Dessutom fick färjan elfel och blev väldigt försenad, så vi kom till Ornö lagom till lunch.

På Ornö finns det, liksom på Gräsö, en enda asfalterad väg som slingrar sig längs öns inre. Sedan finns det en mängd mer eller mindre dåliga grusvägar, i de flesta fall mycket mycket dåliga. Statoil tyckte tydligen att vi behövde en rallybil, med uppseendeväckande statoilreklam, för att klara detta...



Och vi kände oss verkligen som rallyförare där vi skumpade på gropiga, steniga små grusvägar, Malin som förare och jag som kartläsare. Vi kom nästan upp i 30 kilometer i timmen på raksträckorna. Och ingen på ön lär ha kunnat missa att vi var där, vi kunde inte gärna lite diskret slinka in och reka på privata vägar med den här bilen. 

Vi ägnade eftermiddagen åt idogt letande efter tång enligt metoden: Kör ner på varenda uslig liten grusväg som leder i riktning mot ostkusten och ser ut att leda till en vik med något annat än klippstränder, fortsätt till fots när vägen inte längre är framkomlig ens med den fantastiska rallybilen eller helt tar slut, konstatera att det finns gott om vass men ingen tång (alternativt är det stränder med privata båtbryggor där nitiska stugägare har städat bort all tång), gå tillbaka till bilen, kör ut på den asfalterade vägen igen. Upprepa från söder till norr. Detta sökande resulterade i en enda tånglokal. Suck. Men den lokalen var åtminstone riktigt bra!



Vi övernattade i en liten stuga med fantastisk inredning i knallgrönt och vitt. Och så liten som stugan var (en f.d. vedbod) så hade den ett förvånansvärt stort antal matplatser. Köksbord med utfällbar extraskiva, stiligt matsalsbord i "salongen" och ett rejält bord med bänkar på verandan. Tre matplatser att välja på i en stuga mindre än min lägenhet! Om ni undrar så intog vi vår middag vid utebordet på verandan och frukosten i köket. Matsalsmöblemanget hann vi inte prova.






Dagen efter fortsatte vi sökandet enligt metoden ovan, problemet var bara att enda sättet att nå ostkusten på de nordligaste delarna av ön var en privat väg...så eftersom det bara fanns två tänkbara lokaler där, eftersom norra delarna av ön överlag verkade sämre än den södra (enligt flygbild) och eftersom bara en av alla de tidigare tänkbara lokalerna vi tittat på gett utdelning gav vi upp och bokade tidigare hemfärd med färjan. När vi rullade ner till färjeläget slängde jag en blick ner på stranden vid sidan om, och vad såg jag? Tång! Inte mycket, men ändå! Vi ställde bilen i färjekön och gav oss i kast med uppgiften att sålla tång och samla in så mycket djur vi hann halvtimmen vi hade på oss tills färjan skulle gå. När tiden för avgång närmade sig lastade Malin det mesta av utrustningen och hopsamlat material medan jag sållade in i det sista. Så Malin fick köra ombord bilen utan mig, som gick ombord till fots med det sista sållprovet kvar i hinken som jag sedan ägnade mig åt att plocka djur ur i bilen under överfarten...Där vi slapp visa våra biljetter (tur och returbiljetter köpta under ditresan), uppenbarligen kände färjepersonalen igen bilen.

Till lunch var vi tillbaka på universitetet och resten av dagen ägnades åt att förbereda utötrippen, som jag skjutit upp till på söndag dels eftersom vädret ska bli dåligt de närmaste dagarna och dels för att vandrarhemmet inte hade plats två nätter i rad före helgen och jag tror inte en natt på utö räcker.