"Wintergames å så litte vals"  (norske dirigenten om teststycket till SM, Swedish Festival Music av K. Downie)

Dirigenten: "Kan ni svinge tillsammans?" (menar spela vibrato så att svängningarna är samtidiga)
Trombonist: "La det svinge!"

Principalkornettisten (ledande fråga, riktad till bakre kornettledet): "Vi skulle väl inte betona de höga tonerna här?"
Esskornettisten (har bara höga toner): "Nähä!...ojdå"

Dirigenten (själv slagverkare och ovan vid brassband): "Kan ni spela utan vibrato, som en effekt?"
Eufonist: "Vet inte...jag har inte spelat utan vibrato sen jag var 14" (I brassband spelar man med vibrato. Alltid. På alla toner som alls är långa nog att göra vibrato på)

Dirigenten: "Har ni stämt?"
Principalkornettisten: "Nej"
Dirigenten: "Ni brukar inte göra det?"
Principalkornettisten: "Nej"
Dirigenten: "Vill ni göra det?"
Principalkornettisten: "Ja...det kan vi göra"
Dirigenten: "Ok, kan ni göra det då?"
Principalkornettisten: "Nej...men Edgar kan" (Edgar har närmast absolut gehör)

Dirigenten: "Vi ska inte accelerera så här mycket, jag ville bara se om jag kan accelerera er" (efter att ha repat en fras med accelerando och snabba löpningar som spelas unisont i hornsektionen)
Förstahornisten: "Ja, vi kan accelerera mer"
Solohornisten (till förstahornisten): "Ja det vet vi att du kan" (förstahornisten är känd för att gärna köra för fort):

Dirigenten (vill slå in Allegro energico i rätt tempo, 132 slag/min): "Är det någon som har en metronom?"
(Inget svar)
Dirigenten: "Är det någon som har en puls?" (syftar inte på hjärtslag utan på en känsla för hur fort 132 slag/min är).
Förstahornisten (med handen på hjärtat): "Ja, jag har en puls. Min puls är precis 130, alltid!"