Vååår!

Ja jag vet att det varit vår ett tag nu, men jag har liksom inte riktigt upplevt den eftersom jag tillbringat så mycket tid instängd med min avhandling. Så jag tar igen det nu. I Blentarp är det precis så där perfekt vår: Strålande sol och nästanpå sommarvärme om dagen, vårblommorna blommar, träden är sådär nätt och jämnt utslagna, bokarna är sådär fantastiskt ljusgröna, körsbärsträden blommar för fullt, spindlarna stortrivs i solen och värmen och till och med Trochosorna är framme om dagen, när man öppnar ytterdörren om kvällen hör man spelande lövgrodor (jag misstänker biologgrannen), och valborgsmässospelningen var visserligen kylig som alltid men i år behövdes för en gångs skull varken underställ eller fleecetröja under uniformen. 

Körsbärsträd.


Rabatten är full av Primula som genom åren planterats ut och som alla blommar för fullt. I synnerhet den gula, som av någon anledning växer mycket mer och snabbare än alla Primula i andra färger.



Hoppspindlarna är pigga och snabba i solen. Här en Marpissa muscosa på en ruta.




I skogen har bokarna börjat slå ut, upptäckte jag på en kvällsrunda till Simontorp med syftet att kryssa dovhjort för däggdjurskryssartävlingen på jobbet. Och ja, jag fick kryssat dovhjort om någon undrar. Så där trettio stycken, det hade varit svårt att undvika att se dem även om jag velat. Jag hoppades på en skymt av ett vildsvin också men det fick jag inte, det var nog lite för tidigt på kvällen fortfarande.




Och min andra viktiga grupp "jobbdjur" förutom spindlarna, fjädermyggorna, dansar om kvällarna. Ett djur som inte fått den uppmärksamhet de förtjänar på den här bloggen eller annars med tanke på hur mycket tid jag ägnat åt dem de senaste fyra åren, men det beror tills törsta delen på att de är så svåra att fotografera, i synnerhet om man vill ha en bild på levande mygg som inte sitter fast i en håv eller en klisterfälla. De här bilderna är även de dåliga och suddiga (fjädermyggen är liksom aldrig stilla) men det här är en av de större arterna så de fastnade åtminstone på bild för en gångs skull. Även om det inte är enkelt att se vad det är...





Och sist men inte minst en Trochosahanne (björnspindel) ute i solen, med fina svarta teckningar på frambenen (som han ska använda att vinka till Trochosatjejer med).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0