Det förra inlägget i denna blogg fick kommentaren "usch så äcklig bild!" från en anonym person. Detta gör mig ingenting -om man jobbar med spindlar är man naturligtvis fullt medveten om att de flesta människor inte alls finner dessa djur lika fascinerande som man själv gör, och är dessutom van vid att de talar om det för en. Men det finns en sak jag tycker är väldigt intressant med den här typen av kommentarer, och därför kommer jag nu att galoppera iväg på en käpphäst jag tagit ut på en ridtur på den här bloggen redan tidigare, efter en liknande kommentar - så om ni läste det förra gången så kan ni sluta läsa nu om ni inte vill läsa exakt samma sak igen. För nu känner jag att käpphästen behöver lite motion igen.

 

Det jag tycker är så intressant är inte folks åsikter om spindlar i sig (jo, det är intressant det också, men det är en helt annan diskussion), utan skillnaden i hur folk uttrycker en åsikt offentligt beroende på hur vanlig och socialt accepterad den åsikten är. Den här diskussionen hade därmed förstås precis lika gärna kunnat handla om mode, politik eller nästan vad som helst som om fotografier av spindlar.

Det är både vanligt och helt ok att tycka att spindlar är äckliga. Naturligtvis. Det intressanta i sammanhanget är att det faktum att det är en åsikt som delas av så många på något vis lyfter denna åsikt över en osynlig gräns där den övergår från att vara en subjektiv bedömning till att bli en universell sanning. Och därmed behöver man heller inte längre ta någon hänsyn till andras eventuellt avvikande åsikter i sitt eget uttryckssätt så länge man befinner sig inom de säkra ramarna för vad som är den socialt "rätta" åsikten (om i det här fallet en viss djurgrupp). Hade formuleringen i kommentaren varit densamma om bilden i stället föreställt t.ex. en kattunge och en person som faktiskt tyckte att katter var äckliga hade hittat till bloggen? Jag misstänker att uttryckssättet i så fall varit betydligt mer återhållsamt, och att man varit tydligare i att det man uttryckte handlade om en personlig åsikt. Så var går gränsen? När går en åsikt från att vara just en personlig åsikt till att vara en allmänt accepterad sanning som kan behandlas som en sådan även när man riktar sig till en person som man vet inte delar denna åsikt? Ojoj, vilken filosofisk diskussion detta blev nu...

Sedan får man ju ta viss hänsyn till att bloggmediet i sig gör sitt till förstås. Jag träffar ofta människor som talar om för mig att de tycker spindlar är äckliga, men i ett samtal öga mot öga uttrycks det mer som en personlig åsikt: man säger inte "Spindlar är äckliga" utan i stället "Jag tycker att spindlar är äckliga". Men jag misstänker att den återhållsamhet som människor visar i hur de uttrycker sig när de gör det öga mot öga med mig, spindelekologen, hade de visat även i bloggmediet om de visste att de uttryckte en åsikt som inte är lika vanlig och socialt etablerad.

Vad gäller bilden i sig är jag för övrigt personligen rätt nöjd med den, i synnerhet kompositionen (vilken spindeln till stor del stod för själv)... Den kunde varit lite skarpare, men spindeln är bara ett par mm lång, den sitter inte stilla, och jag är inte en god nog fotograf att lyckas med bra bilder på så små kryp annat än i undantagsfall ens med den nya fantastiska systemkameran. 

Bara därför kommer som avslutning ännu en spindelbild. Denna föreställer en korsspindel (Araneus diadematus) och jag är fullt medveten om att många, rentav de flesta finner den fruktansvärt äcklig (javisst, det är spindeln som utgjorde en av bonusfrågorna på frågerundan på mammas 60-årsfest, för er som var med då). Kanske jag borde lägga in en varning överst på bloggen? "Denna blogg tillhör en doktor i spindlars ekologi. Varning - bilder på arachnider kan förekomma".