Per undrade om korsspindlar hade ögon och hur god syn de i så fall har. Svaret är ja, de har ögon, åtta stycken (liksom de flesta svenska spindlar, med ett fåtal sexögda undantag), men kvantitet är i detta fall itne alls detsamma som kvalitet -med våra mått mätt ser de ganska dåligt..

Här är en tämligen dålig bild på en korsspindel där åtminstone hälften av ögonen syns (den har åtta totalt). Som synes är ögonen ganska små och i stort sett lika stora, något som är vanligt hos spindlar där synen inte är särskilt god. Nätvävande spindlar kan i stort sett bara urskilja skillnader i ljusnivå och snabba rörelser.




Ögon är viktigt när man jobbar med spindlar -deras utseende och position skiljer sig ofta mellan familjer vilket betyder att de kan användas för identifiering. I synnerhet vissa spindlar (se hoppspindlar nedan) har ögon som är så olika alla andra att en snabb titt på ögonen gör att man kan slippa undan mycket arbete med preparermikroskop och bestämningsnyckel.

Fågelspindlarnas syn är inte heller något att skryta med...ungefär som nätspindlarnas. Här sitter alla ögonen tätt samlade på en liten upphöjning. Hur oviktig synen är blir uppenbar ibland när spindlarna får mat - om middagskrypet sitter blickstilla tar inte spindeln det ens när den har det precis framför näsan, bildligt talat - spindlar har ju ingen näsa. Men de har gott luktsinne så rimligen borde spinden på det avståndet kunna lukta sig till bytet utan problem även om den inte ser det. Men vibrationerna är troligen också det som utlöser jaktbeteendet -utan rörelse tolkar inte spindeln det som mat. 




Hos spindlar med bättre syn är oftast ett eller flera av ögonparen kraftigt förstorade, och alla de åtta ögonen sitter inte samlade. Detta är vanligt hos spindlar som jagar aktivt, dvs utan nät, som t.ex. vargspindlar och hoppspindlar. Att ögonen är mer utspridda ger ett större synfält och därmed blir det lättare att upptäcka både bytesdjur och faror. Det är som regel det eller de främsta ögonparen som är förstorade, vilket ger skarp bild, och dessa ögon är också som regel framåtriktade vilket ger spindeln god avståndsbedömning till bytet. I princip fungerar sidoögonen som vårt perifera seende medan huvudögonen (det eller de främsta ögonparen) fungerar som vårt centrala seende.

En vargspindel har bokstavligen ögon i nacken. Många vargspindlar är nattaktiva och har reflekterande lager i ögonen (ungefär som katter) som ger dem god mörkersyn. Av den anledningen behövs också stora ögon som släpper in mycket ljus.


Vargspindelansikte framifrån. Ett par stora huvudögon, ett något mindre par sidoögon, och en rad små ögon under huvudögonen.





I synnerhet hoppspindlarnas syn är bland den bästa av alla ryggradslösa djurs, vilket inte vill säga lite eftersom många insekter har mycket mycket god syn (även om de behöver en väldig massa ögon för att uppnå detta). Hoppspindlarnas åtta ögon varierar väldigt mycket i storlek där i synnerhet de mittersta främsta ögonen (huvudögonen) är kraftigt förstorade. De bakre sidoögonen är små och har sämre upplösning, och används främst för att urskilja rörelse (bytesdjur). Med de stora huvudögonen har spindeln bildseende och kan dessutom ursklija färger, inklusive ultraviolett, samt polariserat ljus. De främre sidoögonen är också i stort sett framåtriktade och ger tillsammans med huvudögonen mycket god avståndsbedömning. Vilket behövs när man jagar genom att hoppa på sina byten, och en hoppspindel kan hoppa sådär 20 gånger sin egen längd. I förhållande till sin storlek har hoppspindlar lika stor hjärna som vi, men det säger knappast något om tankeförmågan - det mesta av volymen används för att processa information från ögonen.


































Hoppspindelansikten får mig alltid att tänka på de storögda hundarna i HC Andersensagan Elddonet. De stora ögonen gör också de här spindlarna väldigt lätta att skilja från alla andra slags spindlar, dels helt enkelt för att ögonen är så stora, men även för att spindelns beteende är så kopplat till synen - de följer saker som rör sig framför dem med blicken, och tittar på saker i sin omgivning på ett väldigt uppenbart sätt. Om man tittar på en spindel och den väldigt uppenbart tittar tillbaka på en så är det nästan säkert en hoppspindel. Det gör också att foton som det nedan är vanliga på just hoppspindlar - sätter man en kamera framför en hoppspindel tittar den på den, och ibland är det faktiskt svårt att få en bild från en annan vinkel eftersom spindeln vrider sig efter kameran om man flyttar den.