Efter att ha jobbat med spindlar på stränder i fyra år tänkte jag mig lite omväxling. Inte för att det är något fel på spindlar, eller stränder, men det är ju trevligt att vidga vyerna lite. Eller i det här fallet, återkoppla till ett gammalt intresse: kryp i gammelekar. 

I dag har jag pratat länge med en biologkollega på SLU som jag förhoppningsvis (om vi får pengar till projektet) ska göra ett postdocprojekt hos om klokrypare i hålträd. Vi konstaterade väldigt snart att vi båda vet väldigt lite om dessa klokrypare. Vilket på ett sätt är positivt, för vi konstaterade också att Thomas ändå är Sveriges största auktoritet på klokrypare i träd, och eftersom han vet så lite betyder det att det finns desto mer att ta reda på. Så mycket att det är svårt att begränsa sig - vi ägnade större delen av samtalet åt att bolla idéer och när vi slutat var vi inte ett dugg närmare ett konkret projektförslag, snarare tvärtom. Men det känns i alla fall som om vi har sparkat igång projekt klokrypare, nu ska vi söka anslag och så får vi se vad det blir av det. Intressanta kryp är det i alla fall, och intressanta frågeställningar att jobba med går det att hitta hur många som helst eftersom ingen gjort något alls med dem förut.



Klokrypare är inte spindlar, men väl spindeldjur. De har också många egenskaper gemensamma med spindlar: Aggressiva rovdjur, generalister som jagar med gift, tar stora byten i förhållande till sin (minimala) storlek och äter även artfränder. Det enda de inte gör är att väva nät (de kan spinna silke, men använder det inte till fångstnät).

Men framför allt är de oemotståndligt häftiga djur med sina långa kloförsedda palper som de viftar framför sig med när de går. Hade de varit större hade nog många tyckt att de var läskiga, men som det är förtas alla tendenser till läskighet av att de sällan är mer än ett par mm långa.