På bloggen intet nytt?
Inget har hänt på bloggen på länge nu, vilket dels berott på att jag haft för mycket att göra, dels på att jag sen jag flyttade in i min nya lägenhet i söndags inte haft tillgång till internet. Men nu så!
Vad har då hänt? Jo, lägenhetsaffären gick i lås och efter många om och men och klödd hit och dit så befinner jag mig nu i Huddinge. I fredags skrev jag på alla papper och i söndags flyttade jag in, med föräldrarnas eminenta hjälp med såväl flyttbilskörning och flyttlådsbärning som fixande i lägenheten. Allt blev försenat pga att den förra lägenhetsinnehavaren inte lyckades flytta ut fort nog, men annars gick allt utan mankemang bortsett från för fiskarna-de flesta terroristerna, närmare bestämt alla saulosicikliderna och några av de andra, dog i flytten!
Fjärde generationens Saulos ciklid hemma hos mig.
Jag vet inte varförfiskarna dog, jag har flyttat terrorister från Skåne till Stockholm och elritsor från Jämtland till Skåne enligt samma metodik utan problem. Och alla andra fiskar och andra akvariedjur (en groda och ett antal snäckor) har klarat sig. Tragiskt är det i alla fall, just saulosicikliderna var några av de allra första fiskar jag skaffade, det första paret köptes för ett presentkort som jag fick tillsammans med mitt lilla 70-litersakvarium. De som dog nu var tredje eller fjärde generationen sen dess, och den äldsta, Zarqawi, var fem-sex år gammal. Men inget ont som inte har något gott med sig -i stället för att behöva husera 15 bråkiga terrorister i ett litet litet akvarium i väntan på att storakvariet ska sättas upp (jag ska laga lite bakgrund innan jag sätter igång det) behöver nu bara fyra stycken av dem plus en mal samsas. Får se sen om jag ska skaffa nya saulosisar eller nöja mig med att utöka antalet något av de två ciklidarter jag har kvar? Det blir nog så till en början i alla fall.
Även om den tyvärr är terroistfriare än jag hade önskat är dock lägenheten fin, men än återstår mycket fixande innan det blir ordning och reda ens med mina mått mätt. Men allt jag inte klarar själv, som att sätta ihop stora möbler och borra i betongväggarna, är åtminstone klart med föräldrarnas hjälp.
Pappa beundrar sitt verk: ett styck lampa på plats.
Mamma skruvar i glödlamporna. Belysningen fixad!
Men mycket är kvar som sagt. Jag har lådor överallt, jag har ingen typ av förvaring i garderoben så alla kläder är i resväskor och sopsäckar, fiskarna bor fortfarande provisoriskt, cykeln står i hallen (jag kan inte sätta upp lilla akvariet förrän jag fått ut cykeln, som ska vara i förrådet eftersom cykelförrådet som hör till huset tydligen inte är särskilt säkert, men i förrådet står ett stort gammalt torkskåp som måste bort först. Och jag kan inte sätta upp stora akvariet förrän jag lagat bakgrunden som terroristerna tuggat sönder, och lagning av akvarieinredning står för tillfället ganska långt ner på prioriteringslistan). Spindlarna bor i små burkar, förutom Marianne som är den enda som fått flytta in i sitt terrarium. De brukar ju bo i bokhyllan, men bokhyllan kan inte komma på plats förrän jag fått spacklat och målat väggen där bokhyllorna ska stå. Det är det projekt jag jobbar på just nu, sen kommer både spindlar och böcker (som för tillfället fyller hela balkongen) på plats. Och därmed kan jag också utnyttja balkongen! Vilket ju är trevligt i det rådande fantastiska vädret.
Solnedgång sedd från balkongen.
Balkongutsikten på dagtid.
Nyoljade bokhyllor.
Spacklad vägg.
Duschdraperistång och duschdraperi på plats i badrummet, efter många om och men eftersom det tog ett tag att hitta en stång som inte behövde skruvas (badrumsväggarna är helkaklade så jag ville inte skruva).
Marianne, som faktiskt (till skillnad från Doris) inte har fått en kal fläck på rumpan trots att hon protesterade mot att bli infångad på klassiskt Brachypelmamanér: Brännhåren flög i massor. Otrolig skillnad på att fånga spindlar i släktet Brachypelma och i släktet Grammostola...
Nu tror jag att Marianne sitter och muttrar för sig själv över alla oförskämdheter hon fått utstå de senaste dagarna: Infångad, stoppad i en liten burk, tvingad att åka i en skakig bil, och nu när hon äntligen är tillbaka i sitt terrarium får hon stå ut med att jag springer omkring och gör en massa saker runtom -hon som är van att sitta i lugn och ro på Botan ensam eller med mig sittande still vid skrivbordet. Men hon har åtminsotne fått flytta in i sitt terrarium, de övriga spindlarna bor fortfarande i små burkar.
Huddinge verkar för övrigt vara ett ställe som verkar lovande ur spindelsynpunkt. I lägenheten i Tensta fanns inga spindlar förutom de jag själv släpat in, men här möttes man redan första dan av ett flertal Steatoda bipunctata, bland annat den här honan med ungar i en fönsterkarm. Trevligt!
Steatoda bipunctata
Och inte nog med att det finns spindlar i lägenheten, vid första besöket i den lokala mataffären (som är stor nog att gå vilse i) möttes jag av detta bland lösgodiset! Inte mitt favoritgodis smakmässigt kanske, men de gick ju ändå inte att motstå!
En annan detalj det börjar bli hög prioritering på nu är gardiner: Solen står rakt in på morgnarna och den här tiden på året blir det ju morgon väldigt tidigt...för tillfället hänger en filt över det ena fönstret men man vaknar ändå klockan fyra.
Sovalkoven
Det var nog allt jag har att rapportera för tillfället, fixandet fortskrider och rapporter kommer efterhand här på bloggen.
Kul att se! :D Det verkar bra i Flempan!
Jodå, det blir nog bra när det blir lite ordning. För tillfället är det dock kaos...