Mitt namnval för min avhandling har blivit en stor källa för diverse ordvitsar (av vilka avhandlingstiteln förstås är en). Här kommer därför en liten redogörelse för dessa.

Sedan min variant. Jag döpte min avhandling till "The spider and the sea", och valet gjordes främst för att jag ville ha en kort och koncis titel (ovanligt i avhandlingssammanhang) som samtidigt faktiskt beskrev vad avhandlingen handlar om. Och det gör den, på det mest kortfattat tänkbara sätt man kan tänka sig. Dessutom gillar jag alliterationer. Och så gillar jag att läsa böcker, och då är det ju lite trevligt att ha en titel som anspelar på ett av litteraturens stora verk. Dessutom kan den klassiska "den gamle och havet"-allegorin ge upphov till intressanta filosofiska diskussioner när man använder den i sammanhanget doktorsavhandlingar.




Naturligtvis snappade min amerikanske opponent upp Hemingwayassociationen, och blev dessutom mycket förtjust i den. Som den grand old man han är i spindelekologiska sammanhang gjorde han förstås även sin egen version:




Och sist i raden damp ett vackert inslaget paket från orkesterkollegerna Olov och Elis ner i brevlådan häromdan, innehållande en ny version av boken, med en ny twist på titeln och även en konstnärlig tolkning med havsdjupet fullt av jättespindlar (uppenbarligen en för vetenskapen okänd ny marin spindelart).






Vad kommer härnäst tro? Eller är ämnet nu uttömt? Hur långt kan man egentligen utforska kombinationen en gammal man, en spindel och havet?