Känner att jag måste korsblogga lite om det intressanta ämnet att skicka småkryp, ett ämne som började diskuteras på Pers blogg (http://slannajten.blogg.se/2009/october/byxmode.html?_tmp=c7d656dcb15944186bbea4c8653caf7119902780) där frågan ställdes hur man skickar bidrottningar på posten. Denna fråga besvarades sedan på Elins blogg (http://mellbrand.blogspot.com/2009/11/sanningen-om-hur-man-postar-bin.html), att ha sällskap med en biodlare är ju absolut praktiskt när sådana här spörsmål kommer upp.
 

Men i likhet med andra forskarnördar och dessutom i egenskap av småkrypsekolog kan jag förstås aldrig få svar på en sån här fråga utan att det genast dyker upp ett antal nya, allt kan diskuteras i det oändliga. Så trots det uttömmande svaret har jag några frågor till, de har jag ställt på Elins blogg i förhoppning om att biodlaren ska delge mig ännu mer intressant krypinformation.

Det här med att man skickar bin på posten var ändå i sig ingen nyhet för mig (däremot exakt hur man går till väga), eftersom det görs även med andra ryggradslösa djur upp till fågelspindelstorlek. Fast där är metoden enklare: nogrann förpackning så att djuret inte kan skadas eller komma ut när paketet kastas hit och dit eller om det skulle skadas, fukt i någon form så att djuret inte blir uttorkat, och förstås lufthål - klart!

En intressant del i detta ämne är det här med hur man ska göra för att djuret ska må bra och komma frm i lika gott skick som det for. Och här gäller det att veta lite om djuren, och framför allt en del om skillnaderna mellan de flesta ryggradslösa djur och oss mer eller mindre intelligenta däggdjur. Vi har lite olika krav på tillvaron, och vi tenderar ofta att utgå från oss själva när vi vill sätta oss in i hur ett djur upplever en situation. Vilket kan resultera i total katastrof, i synnerhet om djuret är väldigt olikt oss. Som en spindel, eller en insekt, är.

Är det inte elakt till exempel att skicka djur utan mat, det kan ju ta någon dag innan den kommer fram? Jag vet inte hur det är med bidrottningar (det är en av de frågor jag hoppas få svar på, bidrottningar får nämligen med sig både matsäck och hovdamer på resan). Men de flesta ryggradsdjur har ett otroligt litet energibehov när de inte rör sig eftersom de till skillnad från oss inte behöver hålla en konstant kroppstemperatur. Vi kan t.ex. göra av med mer än hälften av den energi vi får i oss på att hålla kroppstemperaturen så jämn som möjligt. Jämnvarma djur som däggdjur och fåglar behöver därför äta avsevärt mycket mer än växelvarma djur (t.ex. småkryp, fiskar, ödlor och ormar, med mera) för att kunna hålla kroppstemperaturen, och om vi inte lyckas göra det blir det farligt. Ett jämnvarmt djur som är mycket litet, t.ex. små fåglar eller däggdjur, har stor kroppsyta i förhållande till volym och avger därför mer värme till omgivningen relativt kroppsvikten än vad ett större djur gör. Små jämnvarma djur behöver därför äta väldigt förhållandevis mycket och ofta även relativt andra jämnvarma djur enbart för att upprätthålla kroppstemperaturen. En näbbmus (som är världens minsta däggdjursgrupp) kan svälta ihjäl på mindre än ett dygn, vilket kan jämföras med ett kryp i samma storleksklass, t.ex. mindre fågelspindlar, som inte behöver äta oftare än någon gång i veckan och kan klara sig åtskilliga månader eller rentav år utan mat om de tvingas till det. Och även om de inte tvingas till det ibland, se nedan. 

Ett växelvarmt djur har alltså inte ett lika stort energibehov relativt sin storlek, och växelvarma djur tar heller inte skada av lite för låg eller hög kroppstemperatur (inom vissa gränser). De flesta kryp klarar sig därför åtminstone några dagar utan mat utan att må dåligt av det. Stora rovdjur som fågelspindlar vill som regel inte äta varje dag även om de har möjlighet att göra det, och kan utan vidare gå flera veckor eller någon månad utan mat. För en del är långa fasteperioder helt normalt - ett par klassiska exempel är stora ormar som kan gå veckor eller till och med månader utan att äta, eller nilkrokodiler som äter kanske en gång om året. Den spindelart Kerstin tillhör (Grammostola rosea) är känd för att kunna matvägra en bra bit över ett halvår utan synbar orsak och utan att det alls syns på spindeln att den varit utan mat länge även för en fågelspindel. Ett par dagar utan mat är därmed absolut inget problem här och sällan ett problem för mer normalstora kryp heller.

Däremot är de flesta kryp känsliga för uttorkning eftersom de är små (dvs har stor kroppsyta i förhållande till volym) och kräver en viss luftfuktighet och/eller tillgång på vätska för att må bra. Insekternas hårda skal evolverade troligen urprungligen som en anpassning till landliv för att skydda mot uttorkning sedan har det ju fått andra betydelser också). Något sätt för djuret att få i sig vatten bör därför finnas under en resa (och det behöver inte vara rinnande vatten, det kan t.ex. vara något ätbart som innehåller en viss vattenmängd). Många djur, däribland många småkryp, lever ju naturligt i miljöer som öknar där kanske inte finns vatten i flytande form inom rimligt avstånd. De får i sig fukt från maten, eventuellt även från dagg, och de har oftast ett bo av något slag under jord där de uppehåller sig under de varmaste delen av dagen - och det boet är såpass djupt ner att luftfuktigheten därinne är betydligt högre än den är på markytan. Det är en fråga jag fått ibland om spindlar som Kerstin - varför måste man hålla såpass fuktigt i terrariet för en spindel som naturligt lever i utkanten av Atacamaöknen? Jo, för att spindeln inte sitter ute mitt i solen i Atacamaöknen mitt på dagen! Den går ut och jagar i skymning, gryning eller på natten, och då passar den även på att dricka dagg. Den utsätter sig inte för ökenhettan och torkan på dagarna - då sitter den nere i sitt bo som håller högre luftfuktighet än vad vår svenska uppvärmda inomhusmiljö gör, och därför behöver även en ökenspindel ha åtminstone lite fuktigt i terrariet om man ska ha den som husdjur.
 
Växelvarma djur har också ett ganska litet syrebehov jämfört med jämnvarma djur, eftersom syret behövs till olika processer i kroppens celler, och det som kräver mest är ämnesomsättning och energiproduktion. Detta innnebär att ett kryp som ju har litet energibehov (se ovan) jämfört med ett jämnvarmt djur också har en lägre syreåtgång. Men tillgång på syre behövs förstås, om än i mindre mängd. Än viktigare är dock att en lufttät behållare är dålig inte främst för att syrehalten i sig är för liten, utan för att proportionen koldioxid i luften ökar.

Många djur skickar förvisso sig själv, inte med posten men med andra typer av försändelser. Som arachnolog får man numera väldigt ofta frågor från folk man träffar om svarta änkor som kommer till Sverige, så se där, ett djur som liftar hit med långsamma transporter som fraktfartyg tvärs över atlanten.

Jag vet inte vad jag hade för poäng med detta inlägg, ingen egentligen, annat än att jag tycker att det mesta som har med småkryp att göra är intressant att diskutera och tänkte försöka undvika den här längden på en kommentar i någon annans blogg...