Det vilda naturlivet på åttonde våningen
I förra lägenheten hade jag ängrar, vilket var mindre trevligt. Jag har inget emot att naturen tar sig in i hemmet, så länge den inte äter upp mina kläder eller min mat. I den här lägenheten är den biologiska bekämpningen uppenbarligen mer effektiv - jag har inte sett några skadedjur alls förutom ängerlarven på bilden nedan och den har troligen följt med i flytten. Däremot har jag klotspindlar av arten Steatoda bipunctata i lägenheten vilket jag konstarade redan första dagen här (det finns en bild i något blogginlägg från i juni). Spindlar får förstås gärna bo här för mig, och att de är effektiva rovdjur är väl uppenbart - bilden nedan föreställer en liten liten Steatodaunge (man ser förresten redan hos denna pyttelilla unge de två vita prickarna på ryggen som gett arten namnet bipunctata) som jag hittade ätande på en ängerlarv ordentligt inlindad i silke.
Jag hängde ut mat till fåglarna för någon vecka sedan, men har inte sett några fåglar där förrän nu i morse då jag kom ut i köket och överraskade en talgoxe på balkongen. Fågelrestaurangen är, trots sitt för småfåglar kanske väl höga läge (åttonde våningen, högt högt ovanför skyddande träd och buskar...), nu tämligen välbesökt om än hittills bara av talgoxar och blåmesar.
På sista tiden har höstens sista husflugor vallfärdat in i min lägenhet, de söker sig in i värmen genom vädringsfönstren. Detta uppskattas mindre av mig men desto mer av den Pardosa som fortfarande bor här i en burk (en av de två som var uppvisningsspindlar på forskardagarna) och som tycker att husflugor är smaskens. Nu är det dock slut på den typen av festmåltider, det verkar som om husflugorna försvunnit nu.
Det finns dock fortfarande en del djur som söker sig in. Denna lilla tvåprickiga nyckelpiga (det är artnamnet, inte en beskrivning) kom i dag promenerande på datorn. Vad den gör inne har jag ingen aning om, men jag gissar att den valt något av vädringsfönstren som övervintringsplats, vaknat till och promenerat in i rummet.
Pardosan såg välmående ut efter alla festmåltider. Hoppas den klarar sig i vinter! De djur jag ser hemma hos oss (förutom fiskarna, ålarna och musslorna) brukar vara silverfiskar och bananflugor. Eftersom jag kallar de flesta djur "vovvar" och detta smittat av sig fick jag höra från badrummet härom dagen: "VOVVE!!! STOOOOR VOVVE!!! Lars hade helt enkelt hittat en gigantisk silverfisk. Eller silvervovve som han nu kallar dem. :) Vilket påminner mig om en händelse i Venezuela. Maria, som också lärt sig att alla djur kan kallas vovvar, petade med foten på en kokosnöt, tittade på mig och sa frågande "vovve?" Innan jag hann rätta henne kom en upprörd Venezulean bakifrån, slog ut med armarna och utbrast "COCONUT!" Det var tack vare att vi var så överumplade som vi lyckades undvika att brista ut i gapskratt förrän han hunnit gå några meter.
Pardosan såg välmående ut efter alla festmåltider. Hoppas den klarar sig i vinter! De djur jag ser hemma hos oss (förutom fiskarna, ålarna och musslorna) brukar vara silverfiskar och bananflugor. Eftersom jag kallar de flesta djur "vovvar" och detta smittat av sig fick jag höra från badrummet härom dagen: "VOVVE!!! STOOOOR VOVVE!!! Lars hade helt enkelt hittat en gigantisk silverfisk. Eller silvervovve som han nu kallar dem. :) Vilket påminner mig om en händelse i Venezuela. Maria, som också lärt sig att alla djur kan kallas vovvar, petade med foten på en kokosnöt, tittade på mig och sa frågande "vovve?" Innan jag hann rätta henne kom en upprörd Venezulean bakifrån, slog ut med armarna och utbrast "COCONUT!" Det var tack vare att vi var så överumplade som vi lyckades undvika att brista ut i gapskratt förrän han hunnit gå några meter.
Ja att förväxla en kokosnöt och en hund kan ju verka lite konstigt för den icke insatta kanske. Ni hade kanske behövt lite åttbenta vovar också hemma för att hålla efter silvervovvarna och bananvovvarna. Är det förresten bananvovvar och inte blomvovvar ni har? Själv har jag ofta både och, men hade det inte varit för kackerlackorna och deras mat (frukt och grönsaker som ligger i deras lådor några dagar) som åstadkommer bananflugor ibland, hade jag bara haft blomflugor.
Kajsa - då har Du kanske chansen att få in en riktig "julaflua"? Enligt min farmor så var det ett gott omen; och en sådan fluga fick man absolut inte dräpa.
Här i huset har vi några väldigt pigga och livliga små spindlar. Stora som en lillfingernagel förflyttar de sig väldigt snabbt i alla riktningar på ett underlag; steppar sidledes lika bra som framåt eller bakåt. De verkar kvickt vända sig mot en; precis som de gamla leksaksmagnethundarna (en svart och en vit skottevovve) gjorde, som man hade som barn.
För övrigt kallar jag väldigt många insekter rätt och slätt för "malifluor".
Ja, jag får komma ihåg att inte dräpa den då om jag får in en julaflua! Fast jag är nere i Skåne över jul så jag lär inte märka om jag har någon. Annars brukar måga flugor härhemma sluta som spindelföda, jag dräper dem ganska sällan själv - men det kanske räknas som att dräpa den att släppa in den hos en hungrig vargspindel?
Era kvicka spindlar låter som hoppspindlar. Jag gör ett eget blogginlägg om dem för att kunna ge dig några bilder som du kan jämföra med.
Nej - då är det vargspindeln som är dräparen.
Jag skall genast kolla på Ditt nya inlägg.
Bra, då kan jag alltså med gott samvete ge Pardosahonan som bor här hemma julafluan om jag skulle få en.
