Helgens väder har varit helt fantastiskt -varmt, strålande sol och klarblå himmel. Detta grämde mig svårligen där jag hela lördagen satt inomhus en kyrka. I vanliga fall är det ju roligt att spela, men att spela in en adventsskiva i en kyrka så mörk att man behöver notställslampor mitt på dan kändes inte alls som ett bra sätt att tillbringa gårdagen.

Som tur var höll det fina vädret i sig i dag också, vilket jag utnyttjade till att åka ut till Björnö naturreservat för att försöka fånga ett av den svenska naturens mest aggressiva rovdjur på bild. Nä, inte björn, men vargspindlar i släktet Pardosa. Syftet var att få lite nya bilder med den nya kameran på mina försöksspindlar nr 1 i skärgårdsmiljö som jag kan använda till mitt föredrag på forskardagarna om ett par veckor. Björnö är en liten skogbevuxen ö med mycket barrskog och klippiga stränder. Här och där finns dock även fina sandstränder -inte helt vanligt i skärgården- och naturligtvis små fickor med strandängsvegetation här och där mellan klipporna.

En bit av Björnös kust.




Jag var ju nu inte där för att leta spindlar inne i skogen, men jag hittade detta eleganta nät, som är ett skolboksexempel på ett mattnät. Och eftersom just den här arten mattvävarspindel (Linyphia triangularis) dessutom är en utantillspindel på faunistikkursen jag undervisar på varje sommar kunde jag förstås inte låta bli att ta några bilder på detta skolboksexempel till min stående spindelföreläsning (som ständigt byggs ut med nya, bättre och mer pedagogiska bilder). Det här nätet visar mycket mycket tydligt hur ett mattnät är konstruerat ur funktionssynpunkt.




Underst finns en tät matta av nät, över denna ett glesare virrvarr av trådar. Dessa fungerar som en slags snubbeltrådar för flygande insekter, som flyger in i dem och ramlar ner på mattan där spindeln väntar. Eller rättare sagt, spindeln väntar inte på mattan utan hänger uppochner under den.




Men det var ju vargspindlar jag var ute efter, även om jag även tog lite bilder på alger (som ju också hör till försöksorganismerna i mitt doktorandprojekt). Trots att det är såpass sent på säsongen nu kryllade det av Pardosa runt fötterna (och på fötterna!) på stränderna.




men det fanns annat att titta på också. Det var till exempel också gott om blodröda ängstrollsländor.




Och flugor. Tyvärr såg jag inga fjädermygg -jag hade jättegärna velat ha några bra bilder på dem!






Och strandkamomillen blommar fortfarande.




Jag hade ju hoppats att det fina vädret skulle locka fram spindlarna i massor och så långt hade jag absolut rätt. Dock var vädret faktiskt lite för bra -de solälskande Pardosa blev hyperaktiva i värmen och det var väldigt svårt att få bra bilder eftersom de inte satt still en sekund. Men några hyfsade bilder blev det ändå, om än inte så fantastiska som jag hoppats på. Här är några.

Inte riktigt adult Pardosahanne.




Den här verkar beundra de fina bubblorna...




En annan anledning till att det är svårt att fotografera Pardosa (förutom att de inte sitter still) är att de är så välkamouflerade att det ofta är svårt för kameran att fokusera på dem.




Denna spindel bidrog med en bra illustration till temat för min avhandling -vargspindlar som länk mellan hav och land. Tyvärr itne en helt skarp bild, men den här har väldigt snyggt placerat sig med prick fyra ben på land och fyra på vattnet (ja, den står på vattenytan, även om detta tyvärr inte framgår alldeles tydligt. Snäckan i framkanten är en bit under vattenytan). 




Men vem sa att vargspindlar bara springer på marken (eller vattnet)? De kan faktiskt klättra också, men om man ska klättra på branta klippor behöver man förstås en säkerhetslina. Som tur är har ju spindlar inbyggd sådan.




Vissa ägnade sig åt mer avancerade klättring, just den här spindeln gjorde väldigt akrobatiska övningar på ett strå av något halvgräs.




Kolla bara -utan att hålla i mig! 




Yippie! Äntligen uppe på toppen! Hallå där! Titta på mig!




Nu ska man bara ner igen...försiktigt, försiktigt...






Och så avslutar jag med vad jag själv tycker är dagens bästa vargspindelbild. Vem kan motstå de här mörka ögonen?




Och det var det hela. Björnö var fint, ett besök kan rekommenderas.