I går var jag och en orkesterkollega på Skansen för att bese deras nya spindelutställning. Jag har skrivit om denna utställning förut på bloggen och tror att jag utlovade en recension då, så här kommer den.

Allmänt omdöme får nog bli...nja. Utställningen motsvarade absolut mina förväntningar, vilket i det här sammanhanget inte är positivt eftersom mina förväntningar var ganska låga. Jag hade blivit väldigt lycklig om den överträffat dem bara lite. Därmed inte sagt att den inte är värd att besöka. Men den är bara värd att besöka om man inte redan har fågelspindlar som husdjur och inte kan särskilt mycket om spindlar.

Krypdelen av Skansenakvariet var tidigare väldigt liten och fanns i ett ljust rum sist precis före utgången, och jag har alltid uplevt den som något av en antiklimax efter efter utedelen med lemurer, surikater och annat och alla de mysiga utställningslokalerna med mer eller mindre dämpad belysning och tropisk känsla. Tyvärr är det fortfarande så, den stora skillnaden är antalet djur i det sista ljusa rummet utökats rejält mycket. Många fler spindlar alltså, men fortfarande en antiklimax. 

Man visar nu upp en störrre bredd av fågelspindlar från olika delar av världen och med olika levnadssätt, men framför allt har man satsat på storlek och prickat in många av de riktigt stora fågelspindelarterna. Men hur många djur med "detta är en av världens största spindelarter" behöver man egentligen, det blir inte så mycket mer spännande efter de första två...och det säger jag trots att jag ju gillar spindlar och absolut uppskattar alla arter.

Utställningen har en uppdelning efter klimat, med torrlevande arter på ena sidan rumet och regnskogsarter på den andra. Det var väl bra. Tyvärr har man inte riktigt tänkt till vid inredningen av terrarierna - de var vackert inredda men inte alltid på ett sätt som passade arterna i dem och överlag hade de flesta djuren troligen också trivts bättre i mer dämpad belysning. 

Marklevande regnskogsarter hade det ändå ganska bra, men trädlevande arter hade inget att klättra på och inga gömställen - det här är alltså arter som vill bo i ihåliga träd, under en bit lös bark på en trädstam eller liknande. Det är inte svårt att ordna ett gömställe av den typen i ett terrarium, men nu såg det verkligen helt fel och ganska beklämmande ut med trädlevande spindelarter som satt och tryckte i ett hörn på marken! Och ur ren uppvisningssynpunkt kommer de här arterna heller inte till sin rätt på det viset.

Lika fel var de vackra ökenterrarierna, som hade bottensubstrat av sand ovanpå akvariegruset. Om de inte har någon annan smart teknisk lösning än bara en vattenskål i terrariet för att hålla luftfuktigheten uppe så är ett sådant terrarium för torrt även för ökenlevande arter! Man verkar ha glömt att det finns en viktig skillnad mellan klimatet i den miljö där djuret lever och det mikroklimat som råder i de delar av miljön där djuret faktiskt uppehåller sig. I ett litet terrarium är det de senare klimatförhållandena man måste efterlikna snarare än klimatet i öknen som helhet...Som tur är är ökenarter tåligare än regnskogsarter vad gäller variationer i luftfuktighet och temperatur, men vårt inomhusklimat är för torrt även för en ökenlevande spindel och lös sand och akvariegrus håller inte kvar och stabiliserar inte luftfuktigheten, vilket lätt innebär väldiga svängningar i luftfuktighet. För grävande arter är det heller inte bra substrat att gräva och innebär att sådana arter inte har möjlighet att utöva dessa naturliga beteenden.

Sist men inte minst tycker jag fortfarande att spindelutställningen hade tjänat mycket på att man visat upp ett bredare utbud av den mångfald spindelvärlden har att erbjuda. Den enda representanten för andra spindeldjur än spindlar var skorpioner, och det finns ju faktiskt en del andra väldigt häftiga spindeldjur att visa upp också. Och varför inte ha ett skorpionterrarium med UV-lampa, något som varit otroligt häftigt eftersom skorpioner lyser i UV-ljus! Spindlarna var i stort sett bara fågelspindlar vilket också är lite trist - det fanns bara en enda representant för de egentliga spindlarna, en svart änka vars farlighet underströks onödigt mycket genom att den placerats i en liten glasbehållare inuti en större monter. Men när man nu satsat så mycket på storlek, varför inte en vacker Nephilaart med ett gyllene hjulnät på sådär två meter i diameter? Ja, jag ska inte svamla mer om vad man kunnat ha på en spindelutställning, för jag vet att jag gjorde det i det inlägget där jag skrev om den här utställningen för första gången och det här blir ett nog långt inlägg ändå.

Med detta sagt är Skansenakvariet väl värt ett besök av andra anledningar, men spindeldelen är fortfarande något av en antiklimax och ännu mer så om man själv råkar kunna något om spindlar. Om man hälsar på mig får man inte se lika många spindlar eller ett lika brett utbud som på Skansen, och absolut inte lika fint inredda terrarier, men däremot får man se djur som trivs och där terrarierna är inredda med det som högsta prioritet. Däremot hade jag ändå kunnat göra mycket mer för att terrarierna skulle se trevliga ut också...och det kanske kommer en dag, men i så fall aldrig på djurens bekostnad. Nu ska jag inte gnälla mer, utan konstatera att större delen av Skansenakvariet är jättefint och värt ett besök.


Just denna dag var vädret fantastiskt, därför gick vi naturligtvis en runda runt resten av Skansen också i det fina vädret och avslutade med fika utomhus innan vi promenerade in till stan. 

                           

                               Solbadande (eller kanske mediterande?) lemur