Rätt svar - snok
Per och den anonyma person som svarade "snok" hade rätt! Visst är det en snok som tittar upp ur gräset mitt i bilden i föregående inlägg.
Och hur vet man att det är just en snok då?
I Sverige finns tre ormarter, snok, hasselsnok och huggorm. Hasselsnoken är väldigt sällsynt, medan snok och huggorm är tämligen vanliga i stora delar av landet. Ser man hela ormen kan de skilja sig på teckningarna (när de är tydliga vilket de inte alltid är) och på kroppsbyggnaden, där huggorm generellt är lite kraftigare byggd än snokarna. Men sådana karaktärer är inte till stor nytta när man som på bilden bara ser huvudet. De karaktärer man kan se då är kanske svårare att se i fält men är å andra sidan säkrare.
Framför allt skiljer sig den vanliga snoken från både hasselsnok och huggorm på två stora och oftast väldigt tydliga gula fläckar i nacken - den ena syns på bilden. Färgen på fläckarna kan variera från ljusgult till nästan orange, och de kan nästan skanas, men oftast finns de och då kan man vara helt säker på att ormen är en vanlig snok. En annan tydlig skillnad om man kommer nära nog för att se det är att snokarnas ögon har runda pupiller medan huggormens är avlånga och lodräta (som på en katt), och snokar har en rad av fjäll mellan ögat och munnen medan huggormen har två rader. Båda snokarterna skiljer sig också från huggormen på att huvudet är smalare och rundare med stora fjällplåtar på ovansidan medan huggormens är lite kantigare och kraftigare med små plåtar. Fjället ovanför ögat verkar också hänga ner lite över ögat på huggormen, vilket snokarnas inte gör - en huggorm ser därför ut som om den rynkar pannan lite, och tillsammans med de lodräta pupillerna gör detta att den ser lite ilsken ut.
På Lillängen är det gott om både snok och huggorm, och jag ser någon orm nästan varje gång jag är där. Men oftast ser man bara en skymt av något mörkt och avlångt som snabbt försvinner in i vegetationen, så det har inte blivit några bilder. Men den här snoken försvann i det höga gräset för att sedan stanna ett par meter bort där den stack upp huvudet så här.
Påpassligt fotograferat - må man säga!
Intressant pupilljämförelse mellan huggorm och katt; helt säkert har ju katten (så även Knut) lodräta pupiller i någotsånära klart dagsljus, men såfort det mörknar lite blir Knuts pupiller cirkelrunda och ganska stora. Hur ändrar sig huggormens pupiller med omgivande ljusstyrka; kan den också öppna upp bländaren till runt - eller förblir den en lodrätt ellipsoid/spole (fast olika tjock) hela tiden?
Så påpassligt var det inte - jag skrämde upp ormen, men den stannade efter ett par meter, stack upp huvudet och blev sen liggande så här rätt länge. Jag lyckades sakta och försiktigt få upp kameran utan att skrämma iväg den, och den försvann inte förrän jag efter flera bilder stoppade ner kameran igen och började gå därifrån. Ormar ser hyfsat, men reagerar främst på vibrationer vilket inebär att de både med synen och känseln är bäst på att uppfatta rörelse - så länge man står still och inte gör några yviga rörelser kan man få iaktta dem länge även på ganska nära håll utan att skrämma bort dem. Och det gäller för övrigt för en hel del djur - problemet är just att lyckas komma nära.
Ja, huggormens pupiller vidgas också åt sidorna, som på en katt. Jag tror aldrig jag sett dem helt runda, men så har jag nog heller aldrig sett huggorm annat än soliga dagar utomhus.
