Igår kom jag ut och blev smått förvånad över att det var jättedimmigt trots att temperaturen låg på närmare 20 minus. Då brukar det väl vara ganska klart, åtminstone här? Och hur kan det vara dimma (vattendroppar i luften som är för små att ramla ner som regn) när det är så kallt? Men jag kunde konstatera att dimman bestod inte av vattendroppar utan av väldigt väldigt små iskristaller - själva luften glittrade så fort man kom i närheten av en lampa.




Mitt knallgröna hus syns knappt från mitten av gården. Och det är inte fullt så mörkt som det verkar på bilden - bara väldigt dimmigt.





Mamma var här i torsdags och var smått besviken på att folk inte hade adventspyntat mer - men det blir mer pynt här för var dag nu, och snart kommer hela kvarteret att lysa som en julgran för många där jag bor pyntar nämligen i lite mer amerikansk stil (synd att det var så dimmigt när jag tog bilden bara)...

 


Inne i stan var det klarare väder och när jag väntade på tåget hem i Älvsjö tänkte jag på Annas facebookuppdatering häromdan när hon (nyinflyttad exilskåning i 08-land) förundrades över vinterfärgerna och att hela världen var pastellfärgad. Då började det skymma så smått (klockan var halv tre) och himlen var pastellblå, lila och rosa mot allt det vita. Är det förresten inte märkligt att när det är så här vintrigt så blir hela världen så där fantastiskt färgmatchad i vintrig färgskala, allt går verkligen i vitt och kalla pasteller. I Skåne fick man sällan uppleva det - där är det oftast mer av gråa toner även när det faktiskt ligger snö.

I Flemingsberg var det dock fortfarande lika dimmigt, och all den där isdimman åstadkom tjocka lager rimfrost på precis allting, så nu är hela världen vit. Verkligen helt vit. I dag har dimman lättat, så nu är det solsken på allt det vita och det är så fantastiskt vackert, en värld av is och snö i vitt och pastell.

Balkongfönstren är så täckta av frost att man inte kan titta ut genom dem.




Och när jag sa att allt är täckt av frost menade jag det verkligen. Allt. Lyktstolpar, elledningar (det sprakar och blixtrar om pendeltågen när de kommer åkande för det är så mycket is på ledningarna), varenda barr på granarna, varenda kvist på träden. Det enda som sticker ut i allt det ljusa är folk i mörka och frostfria vinterkläder. Och jag var tvungen att gå ut en sväng med kameran i allt det vita, så här är lite frostiga bilder:

























Och ni som väntar på julkalendern, även i dag kommer dagens lucka inte att kunna öppnas förrän någon gång i kväll eftersom jag ska iväg och spela på eftermiddagen och inte är hemma förrän i kväll. Ska spela mässingssextett vid någon finare ärtsoppps-och-punchtillställning på slottet på Berga långt ut på Södertörn, och där borde det verkligen vara fantastiskt fint, därute vid kusten.