Nu vet jag inte vad jag ska blogga om igen, men detta är något jag tänkte på igår när jag pratade med folk i brassbandet, och även om det inte är nytt är det lite intressant. Tycker jag. Ni får tycka vad ni vill.

En sak man som doktorand och forskare (även arbetslös sådan) ständigt drabbas av är att behöva berätta för folk vad man sysslar med. Det är inte konstigt, det är en av de första frågor som kommer upp när man träffar nytt folk i något sammanhang (ett alternativ till vädret): "Vad sysslar du med då?". För många är svaret ganska enkelt både för den som ställer och den som besvarar frågan: sjuksköterska", lärare, försäljare, osv osv...de flesta yrken i vårt samhälle är yrken som folk i allmänhet har åtminstone lite koll på även när de jobbar med något helt annat själv. Säger man att man är läkare vet folk vad man sysslar med. Men svarar man biolog på den här frågan har folk ofta inte en aning. Det går inte att ge ett kort svar, man måste inte bara förklara vad man själv gör utan vad hela yrkeskategorin omfattar. Ett litet problem är att den här frågan ställs ganska slentrianmässigt: folk är inte alltid faktiskt intresserade av vad man sysslar med, så de vill inte ha ett svar i form av en hel föreläsning.

I fyra år har jag svarat doktorand i biologi eller ekologi på frågan vad jag sysslar med. Folk har bättre koll på vad en doktorand är än vad en biolog är, även om de inte vet så mycket om det heller. Men de vet åtminstone att man sysslar med forskning. Och ekolog kopplar de direkt till miljövetenskap snarare än biologi, vilket visserligen är missvisande men då kräver de åtminstone inte långa förklaringar. Fast ibland känner man sig tvungen att ge dem det ändå eftersom det är irriterande att folk inte bara inte vet vad en ekolog är och gör, utan faktiskt ofta tror att de vet fast de inte gör det (vilket är en följd av att "ekologisk" i Sverige används som synonymt med "miljövänlig").  

Nu kan jag svara forskare i biologi eller ekologi på den där frågan (arbetslös, men ändå). Folk har en aning om vad en forskare gör, så forskare i biologi funkar mycket bättre än bara biolog. Den naturliga följdfrågan blir naturligtvis vad man forskar/forskade på. Svarar man att man jobbar med hur marina subsidier påverkar strandekosystems födovävsekologi blir folk ganska förvirrade, så oftast blir svaret bara spindlars ekologi eller spindlar i strandekosystem. Spindlarna öppnar också mycket effektivt dörren för fortsatt konversation jämfört med termer som biolog eller ekolog. Det är dåligt att svara på frågan vad man sysslar med med något folk inte förstår, då känner de sig dumma, men alla vet vad en spindel är och en spindelforskare är därför något som folk förstår vad det är (eller tror sig förstå). Även om de tycker det är något väldigt märkligt att vara (vilket i sig är bra ur konversationssynpunkt).

Få människor ställer sig också neutrala till spindlar. De allra flesta har åsikter, ofta starka sådana, om spindlar, vilket är bra ur konversationssynpunkt. Ofta är åsikterna mer eller mindre negativa, men det är inget hinder då de flesta inte låter åsikten om djuret omfatta forskaren som jobbar med det, snarare tvärtom. Och oavsett vad folk tycker om spindlar tycker de oftast att det är lite spännande att forska om dem, även om intresset är lite skräckblandat i många fall. Många har också frågor om spindlar eller skräckhistorier att berätta om den där stora långbenta spindeln de hittade i vasken en gång för länge sen...i stort sett kan sägas att om jag nämner att min forskning på något vis berör spindlar leds samtalet omedelbart bort från både forskning och vad jag faktiskt forskar på och in på allmänna frågor och kuriosa om spindlar som inte har ett dugg med min forsknin gatt göra. Mina fågelspindlar kommer också ganska snart upp (folk frågar alltid om man har spindlar hemma) och sen är diskussionen långt borta från allt vad jobb heter. Men det gör inget. 

Jag hade en gång en intressant diskussion med ett gäng andra doktorander vid Stockholms universitet om det här med forskningsämnen som samtalsämnen när man pratar med icke-biologer. Det var en kväll ute på Tovetorps forskningsstation, där vi var ett gäng doktorander från de tre olika ekologiska forskningsavdelningarna (växtekologen, zooekologen och systemekologen) som vistades under en fältvecka på en grundkurs i ekologi. En kväll när våra studenter jobbade flitigt för sig själva började vi doktorander prata om det här med hur krångligt det kan vara att förklara för folk vad man sysslar med och exakt hur långt från sanningen man kan behöva gå i när man ska förkalra för icke-biologer vad man sysslar med (eftersom man när man förenklar inte bara tappar information utan ofta även tvingas förvanska en hel del). För det hela blir en kompromiss mellan att få folk att faktiskt förstå vad man sysslar med, och att ge ett svar som är förväntat kortfattat och inte urartar till en hel föreläsning där varje ord måste definieras och förklaras var för sig. För min del kan jag t.ex. inte använda termen "subsidie" utan att ge en närmare förklaring ens när jag berättar för andra ekologer vad jag håller på med, om de inte råkar hålla på med något mycket likartat...

Från detta kom vi naturligtvis över till det här med vilka forskningsämnen som funkar i sociala sammanhang, dvs som även med ickebiologer kan tycka är intressant och våga diskutera. För detta krävs att folk ska kunna relatera till det så att de vågar ha någon slags åsikt, och att det finns något som intresserar även folk som kanske normalt inte är intresserade av naturvetenskap (födovävsekologi i sig funkar inte så värst bra ur den synpunkten, men spindlar fungerar som sagt alldelels utmärkt). Detta ledde vidare in på en diskussion om potentialen hos våra respektive forskningsämnen ur raggningssynpunkt på krogen.

Vi jämförde våra respektive forskningsämnen utifrån dessa två aspekter (samtalsämne/raggning) och resultatet blev ganska varierat och intressant. Här är några exempel:

Agnes (som disputerar om ett par veckor nu på systemekologen) jobbar med vilka kryp i Östersjön som äter giftiga blågrönalger (notera - det där var kraftigt förenklat!). Vilket med tanke på algblomningarna i Östersjön, som ju alla känner till, kan fungera som samtalsämne förutsatt att det finns ett miljöintresse hos samtalspartnern, annars inte. Ur raggningssynpunkt är ämnet kanske inte så effektivt heller. 

Erik (som har disputerat för länge sen på systemekologen, vet inte vad han gör nu) jobbade i sitt doktorandprojekt med urban ekologi - hur naturen ser ut och fungerar (ekologiskt) i stadsmiljöer. Det borde fungera som samtalsämne, åtminstone är det lätt för vem som helst att relatera till (alla känner ju till naturen i stan, parker, trädgårdar med mera). Fast kan det verkligen funka ur raggningssynpunkt? Tveksamt. Men det beror kanske också på hur man formulerar det ("Hej! Jag forskar i stadsmiljöers biologi, ska vi gå ut i parken och göra lite fältstudier?...nja, vet inte det.).

Jag (disputerade i somras på växtekologen), ja ni vet ju vad jag håller på med. Marina subsidier och födovävsekologi hos i synnerhet spindlar i strandekosystem. Mina studieorganismer nr 1, spindlarna, funkar utmärkt som samtalsämne även om ämnet i sig inte direkt gör det. Ur raggningssynpunkt var den allmänna åsikten att spindlarna, så länge jag fokuserar på dem och struntar i födovävarna och subsidierna, nog också var ett av de bättre ämnena eftersom det har rätt hög coolhetsfaktor. Fast jag har aldrig testat... 

Hanne (numera färdigdisputerad på zooekologen, tror jag) jobbade med sexuell selektion hos höns i sitt doktorandprojekt, ett samtalsämne som fungerar bra ur samtalssynpunkt, men det är inget mot raggningspotentialen! Hannes ämne var det som i särklass borde vara bäst av alla dem vi diskuterade  - tänk er ett scenario på krogen som inleds med att en lång blondin berättar för en man att hon forskar på spermakonkurrens hos tuppar...

Vi hade faktiskt god lust att göra en fältundersökning i det här ämnet. De flesta av oss hade testat våra respektive forskningsämnen som samtalsämnen (sådana situationer hamnar man som sagt i titt som tätt), men inte i raggningssammanhang. Tyvärr befann vi oss ju mitt ute i skogarna någonstans mellan Gnesta och Nyköping så det blev inget av med det.



Väldigt många frågor man får om spindlar är varianter på "jag hade en JÄTTESTOR mörk, långbent spindel i vasken/badkaret/handfatet, garaget, vad var det?" Oftast är det då en husspindel, endera av två arter i släktet Tegenaria (nedan T. atrica) som är vanliga inomhus. Och nej, de bor inte i avloppet. men de kan inte klättra på släta ytor, så om de hamnar i vasken eller badkaret kan de inte komma upp igen utan blir sittande tills man hittar dem där.