Forskning som samtalsämne?

Nu vet jag inte vad jag ska blogga om igen, men detta är något jag tänkte på igår när jag pratade med folk i brassbandet, och även om det inte är nytt är det lite intressant. Tycker jag. Ni får tycka vad ni vill.

En sak man som doktorand och forskare (även arbetslös sådan) ständigt drabbas av är att behöva berätta för folk vad man sysslar med. Det är inte konstigt, det är en av de första frågor som kommer upp när man träffar nytt folk i något sammanhang (ett alternativ till vädret): "Vad sysslar du med då?". För många är svaret ganska enkelt både för den som ställer och den som besvarar frågan: sjuksköterska", lärare, försäljare, osv osv...de flesta yrken i vårt samhälle är yrken som folk i allmänhet har åtminstone lite koll på även när de jobbar med något helt annat själv. Säger man att man är läkare vet folk vad man sysslar med. Men svarar man biolog på den här frågan har folk ofta inte en aning. Det går inte att ge ett kort svar, man måste inte bara förklara vad man själv gör utan vad hela yrkeskategorin omfattar. Ett litet problem är att den här frågan ställs ganska slentrianmässigt: folk är inte alltid faktiskt intresserade av vad man sysslar med, så de vill inte ha ett svar i form av en hel föreläsning.

I fyra år har jag svarat doktorand i biologi eller ekologi på frågan vad jag sysslar med. Folk har bättre koll på vad en doktorand är än vad en biolog är, även om de inte vet så mycket om det heller. Men de vet åtminstone att man sysslar med forskning. Och ekolog kopplar de direkt till miljövetenskap snarare än biologi, vilket visserligen är missvisande men då kräver de åtminstone inte långa förklaringar. Fast ibland känner man sig tvungen att ge dem det ändå eftersom det är irriterande att folk inte bara inte vet vad en ekolog är och gör, utan faktiskt ofta tror att de vet fast de inte gör det (vilket är en följd av att "ekologisk" i Sverige används som synonymt med "miljövänlig").  

Nu kan jag svara forskare i biologi eller ekologi på den där frågan (arbetslös, men ändå). Folk har en aning om vad en forskare gör, så forskare i biologi funkar mycket bättre än bara biolog. Den naturliga följdfrågan blir naturligtvis vad man forskar/forskade på. Svarar man att man jobbar med hur marina subsidier påverkar strandekosystems födovävsekologi blir folk ganska förvirrade, så oftast blir svaret bara spindlars ekologi eller spindlar i strandekosystem. Spindlarna öppnar också mycket effektivt dörren för fortsatt konversation jämfört med termer som biolog eller ekolog. Det är dåligt att svara på frågan vad man sysslar med med något folk inte förstår, då känner de sig dumma, men alla vet vad en spindel är och en spindelforskare är därför något som folk förstår vad det är (eller tror sig förstå). Även om de tycker det är något väldigt märkligt att vara (vilket i sig är bra ur konversationssynpunkt).

Få människor ställer sig också neutrala till spindlar. De allra flesta har åsikter, ofta starka sådana, om spindlar, vilket är bra ur konversationssynpunkt. Ofta är åsikterna mer eller mindre negativa, men det är inget hinder då de flesta inte låter åsikten om djuret omfatta forskaren som jobbar med det, snarare tvärtom. Och oavsett vad folk tycker om spindlar tycker de oftast att det är lite spännande att forska om dem, även om intresset är lite skräckblandat i många fall. Många har också frågor om spindlar eller skräckhistorier att berätta om den där stora långbenta spindeln de hittade i vasken en gång för länge sen...i stort sett kan sägas att om jag nämner att min forskning på något vis berör spindlar leds samtalet omedelbart bort från både forskning och vad jag faktiskt forskar på och in på allmänna frågor och kuriosa om spindlar som inte har ett dugg med min forsknin gatt göra. Mina fågelspindlar kommer också ganska snart upp (folk frågar alltid om man har spindlar hemma) och sen är diskussionen långt borta från allt vad jobb heter. Men det gör inget. 

Jag hade en gång en intressant diskussion med ett gäng andra doktorander vid Stockholms universitet om det här med forskningsämnen som samtalsämnen när man pratar med icke-biologer. Det var en kväll ute på Tovetorps forskningsstation, där vi var ett gäng doktorander från de tre olika ekologiska forskningsavdelningarna (växtekologen, zooekologen och systemekologen) som vistades under en fältvecka på en grundkurs i ekologi. En kväll när våra studenter jobbade flitigt för sig själva började vi doktorander prata om det här med hur krångligt det kan vara att förklara för folk vad man sysslar med och exakt hur långt från sanningen man kan behöva gå i när man ska förkalra för icke-biologer vad man sysslar med (eftersom man när man förenklar inte bara tappar information utan ofta även tvingas förvanska en hel del). För det hela blir en kompromiss mellan att få folk att faktiskt förstå vad man sysslar med, och att ge ett svar som är förväntat kortfattat och inte urartar till en hel föreläsning där varje ord måste definieras och förklaras var för sig. För min del kan jag t.ex. inte använda termen "subsidie" utan att ge en närmare förklaring ens när jag berättar för andra ekologer vad jag håller på med, om de inte råkar hålla på med något mycket likartat...

Från detta kom vi naturligtvis över till det här med vilka forskningsämnen som funkar i sociala sammanhang, dvs som även med ickebiologer kan tycka är intressant och våga diskutera. För detta krävs att folk ska kunna relatera till det så att de vågar ha någon slags åsikt, och att det finns något som intresserar även folk som kanske normalt inte är intresserade av naturvetenskap (födovävsekologi i sig funkar inte så värst bra ur den synpunkten, men spindlar fungerar som sagt alldelels utmärkt). Detta ledde vidare in på en diskussion om potentialen hos våra respektive forskningsämnen ur raggningssynpunkt på krogen.

Vi jämförde våra respektive forskningsämnen utifrån dessa två aspekter (samtalsämne/raggning) och resultatet blev ganska varierat och intressant. Här är några exempel:

Agnes (som disputerar om ett par veckor nu på systemekologen) jobbar med vilka kryp i Östersjön som äter giftiga blågrönalger (notera - det där var kraftigt förenklat!). Vilket med tanke på algblomningarna i Östersjön, som ju alla känner till, kan fungera som samtalsämne förutsatt att det finns ett miljöintresse hos samtalspartnern, annars inte. Ur raggningssynpunkt är ämnet kanske inte så effektivt heller. 

Erik (som har disputerat för länge sen på systemekologen, vet inte vad han gör nu) jobbade i sitt doktorandprojekt med urban ekologi - hur naturen ser ut och fungerar (ekologiskt) i stadsmiljöer. Det borde fungera som samtalsämne, åtminstone är det lätt för vem som helst att relatera till (alla känner ju till naturen i stan, parker, trädgårdar med mera). Fast kan det verkligen funka ur raggningssynpunkt? Tveksamt. Men det beror kanske också på hur man formulerar det ("Hej! Jag forskar i stadsmiljöers biologi, ska vi gå ut i parken och göra lite fältstudier?...nja, vet inte det.).

Jag (disputerade i somras på växtekologen), ja ni vet ju vad jag håller på med. Marina subsidier och födovävsekologi hos i synnerhet spindlar i strandekosystem. Mina studieorganismer nr 1, spindlarna, funkar utmärkt som samtalsämne även om ämnet i sig inte direkt gör det. Ur raggningssynpunkt var den allmänna åsikten att spindlarna, så länge jag fokuserar på dem och struntar i födovävarna och subsidierna, nog också var ett av de bättre ämnena eftersom det har rätt hög coolhetsfaktor. Fast jag har aldrig testat... 

Hanne (numera färdigdisputerad på zooekologen, tror jag) jobbade med sexuell selektion hos höns i sitt doktorandprojekt, ett samtalsämne som fungerar bra ur samtalssynpunkt, men det är inget mot raggningspotentialen! Hannes ämne var det som i särklass borde vara bäst av alla dem vi diskuterade  - tänk er ett scenario på krogen som inleds med att en lång blondin berättar för en man att hon forskar på spermakonkurrens hos tuppar...

Vi hade faktiskt god lust att göra en fältundersökning i det här ämnet. De flesta av oss hade testat våra respektive forskningsämnen som samtalsämnen (sådana situationer hamnar man som sagt i titt som tätt), men inte i raggningssammanhang. Tyvärr befann vi oss ju mitt ute i skogarna någonstans mellan Gnesta och Nyköping så det blev inget av med det.



Väldigt många frågor man får om spindlar är varianter på "jag hade en JÄTTESTOR mörk, långbent spindel i vasken/badkaret/handfatet, garaget, vad var det?" Oftast är det då en husspindel, endera av två arter i släktet Tegenaria (nedan T. atrica) som är vanliga inomhus. Och nej, de bor inte i avloppet. men de kan inte klättra på släta ytor, så om de hamnar i vasken eller badkaret kan de inte komma upp igen utan blir sittande tills man hittar dem där.


Kommentarer
Postat av: Per

Visserligen ett långt inlägg - men icke desto mindre väldigt relevanta tankegångar och intressanta refektioner; underhållande läsning!

Själv har jag ju aldrig sysslat med forskning på det sätt som är aktuellt för Dig, även om det i min yrkesroll i stort sett alltid ingått begeppet R&D; där ju R-et står för research - och D-et för development. Men helt klart är, att när "vi" under det tidiga 70-talet började fördjupa oss i den teknologi som många år senare ledde fram till dagens moderna persondatorer, så var det lönlöst att söka förståelse - bland "utomstående" - för vad vi sysslade med.

2010-01-23 @ 18:03:46
Postat av: Kajsa

Ja, det förstår jag! Det är faktiskt en vanlig fråga på doktorsdisputationer i åtminstone biologi, att opponenten frågar efter hur man förklarar sitt forskningsämne eller motiverar nyttan av det för utomstående. Själv slapp jag den frågan (men var förberedd på den!) under min disputation - min opponent ställde frågan "varför jobba med spindlar?" under sin egen presentation i stället, och struntade sedan totalt i alla vetenskapliga eller samhälleliga nyttoaspekter och besvarade den i stället med: "för att spindlar är estetiskt oemotståndliga!".



Den mest lyckosamma doktorand jag sett i det här avseendet disputerade på inducerade försvar hos grodyngel, och hans amerikanske opponent ställde klassikerfrågan "Hur motiverar du varför man ska forska på grodor för någon du pratar med på puben?". Samma dag var det en jättestor artikel i sydsvenskan om just grodor (ren tur eller hade han haft ett finger med i spelet? Han var inte citerad eller omnämnd i tidningen dock), med information, artbeskrivningar och bilder på alla skånska grod- och paddarter (dvs alla svenska arter utom en) och en jättestor bild av en grönfläckig padda över hela b-delens framsida. Doktoranden hade med sig tidningen till disputationen, så när frågan kom plockade han fram den och svarade något i stil med att "forskning på grodor behöver inte motiveras, svenskarna gillar grodor och inser att det behövs kunskap om dem, se här på dagens tidning!"

2010-01-24 @ 00:09:41
Postat av: Annelie

Det där med vad man jobbar med är så svårt att svara på. Jag svarar ju helst inte jag är veterinär på frågan för då får man oftast lösa hela sällskapets djurs diverse problem och då min specialitet inte tillhör de vanliga sällskapsdjuren så är det lite obekvämt för mig. Framförallt vill jag inte prata hästar... Så mitt standradsavr är ju numera "Jag är ko-gynekolog!" eller jag är Djurhälsorådgivare åt mjölkproducenter. Fast det senare är heller inte bra för folk vet knappt vad det betyder. Så det första svaret är favoriten, fast det knappt beskriver vad jag jobbar med, men det beskriver väldigt praktiskt vad jag gör till stor del ute på gårdarna... Och det ÄR gångbart ur raggningssynpunkt och även en bra isbrytare i större sällskap...

2010-01-24 @ 00:37:47
Postat av: Kajsa

Ja, ko-gynekolog är ju utmärkt ur social synpunkt! Förstår det där med veterinärproblematiken och husdjursfrågor. Jag får ju alltid massa spindelfrågor, och oftast om helt andra aspekter av spindlars biologi än de jag sysslar med. Frågan ovan om husspindeln vet jag inte hur många gånger jag fått, och beskrivningen man får ln är ofta bara "stor och mörk". Varför man får börja med att förklara att vi har minst 720 olika spindelarter i Sverige, varav många är bruna och "stor" är en ganska subjektiv bedömning.

2010-01-24 @ 12:44:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0