Helgens äventyr...
I lördags var vädret strålande och jag passade på att åka skridskor på Orlången, min närmsta sjö. I dag gjorde Solna Brass en "sjung ut julen"-konsert i Oscarskyrkan med deras körer. Och den senare aktiviteten var definitivt den då man frös mest, trots ungefär lika många lager kläder.
Lördagens tur gick alltså till Orlången, en sjö som jag förstås besökt tidigare men då har jag varit vid Flemingsbergsviken som sträcker sig in mot Flemingsberg nära där jag bor. Men ska man åka skridskor gör man det lämpligen utanför viken på själva sjön, så jag åkte till Sundby gård som visade sig vara ett trevligt ställe som absolut kommer att besökas även framåt våren när skridskosäsongen är över. Nu är det dock full fart på skridskosäsongen här, isarna ligger nästan en månad tidigare än vanligt och på Orlången var den +15 cm tjock. Úte var det 16 grader kallt, men solen sken och med varm choklad i ryggsäcken, skridskor på fötterna och varma kläder frös jag inte alls.
Lite vinterbilder:
Vinterväg
Hagar vid vägskälet Gladövägen/Sundby gård
Ekallé mot Sundby gård. Inte så ofta man ser ek som alléträd faktiskt - trevligt! Och en del av dem var riktigt stora gammelekar.
Orlången, täckt av is som i sin tur täcks av snö...
...men Sundby gård har som tur är plogat både längre och kortare banor runt sjön.
Varm chokladpaus med sjöutsikt.
Efter lördagens naturupplevelse var det på söndagen dags för kulturupplevelse, eller att försöka sprida en sådan snarare. Solna Brass spelade konsert i Oscarskyrkan med deras körer, vi spelade både stycken tillsammans med kören och egna konsertstycken. Trots en del problematik med orkesteruppställningen (en orgelläktarte är liksom inte byggd för att husera ett helt brassband) som gjorde att vissa instrumentgrupper hamnade alldeles för långt ifrån varandra, samt att en del omstrukturering behövdes i slutet av konserten då kören också skulle upp på läktaren för att sjunga Rutters "Gloria" ihop med delar av bandet och resten av bandet därför måste bort från läktaren så gick det hela bra. Hur det lät om styckena vi gjorde ihop med kören vet jag inte - idén att ha bandet på orgelläktaren men kören nere vid altaret (väldigt långt från varandra) var troligen inte alltför lyckad, men kanske fungerade det utmärkt (även om jag tvivlar).
I köldhänseende var lördagens skridskotur i sexton minusgrader ingenting i jämförelse med denna konsert. Oscarskyrkan är en ganska kall kyrka, och även om vi hade hoppats att orgelläktaren där vi spelade denna gång skulle vara lite varmare än det är nere i kyrkan där vi brukar vara kom våra förhoppningar på skam. Naturligtvis var det väldigt dragigt på orgelläktaren, och trots att jag och Madde förberett oss genom att fatta ett enhälligt beslut att vi tjejer får lov att ha långbyxor på spelningar i kalla kyrkor om vintern frös vi ändå. Det är nämligen ett problem att spela i kalla kyrkor när man är tjej och bandet har smoking som scenkläder, man måste liksom ha något som är snyggt nog att matcha det, dvs klänning, och då blir det också svårt att klä sig varmt nog (en bolero/kavaj eller tunnare finkofta av det slag som passar i smokingsammanhang räcker inte långt). Det är lättare för grabbarna, smokingen är dels varmare i sig, dels kan man packa på sig rätt mycket kläder under utan att det syns om man bara vill (vi tjejer har det dock bättre under varma spelningar om sommaren. Men de är ganska få.). Dagens klädsel för min del var långbyxor med långkalsonger under, sedan linne samt en långärmad tunn ylletröja och en kort sammetsaktig klänning med långa (om än tunna) ärmar över alltihop, och så en tunnare sjal och på fötterna vinterkängorna med tjocka yllesockor i (eftersom vi satt på läktaren syntes ju inte skorna, så jag valde bort finskor). Ändå frös jag, och jag är ju inte direkt frusen av mig...spelningen var dock inte alls lika kylslagen som den vi gjorde i onsdags i Vällingby då jag var oförberedd på det iskalla draget i kyrkan (har spelat där förr och då har det inte varit så kallt) och hade kortärmad klänning, kofta (stickad, men räckte inte alls) och finsandaler...
Av de vackra bilderna att döma så har Ni betydligt mycket mer snö där uppe; på den öppna Lundaslätten här så ligger åkrarna just nu i stort sett bara efter den senaste tidens blåsande. Förutom kylan så är det enstaka drivbildningar här och var med grusblandad brun snö som berättar, att det fortfarande är vinter. Men långkalsongväder är det definitivt här också; i varje fall om man skall vara utomhus länge.
Ja här är det snö så det räcker och blir över, temperaturen har legat en bra bit under noll sen snöstormen innan jul och det har kommit en del till sen dess. Och långkalsongväder är det definitivt, dubbelt eller tredubbelt långkalsongväder till och med om man ska vara ute en stund - temperaturen går sällan över -10 så här en bit utanför stan och skidbyxor är en vanlig syn även på folk som ägnar sig åt diverse helt andra aktiviteter än vintersport.
Här är ju som tur är inte alls lika fuktigt och blåsigt som i Skåne om vintrarna, men när snövädren kommer in stiger luftfuktigheten avsevärt (det är ju trots allt nära havet här) och det märks direkt, det känns genast kallare även om temperauren faktiskt stiger något. Och om det är illa med ´de skånska vinterförhållandena med temperaturer runt nollan och hög luftfuktighet kan jag tala om att temperaturer runt -10 och hög luftfuktighet är riktigt riktigt otrevligt. Men det händer inte så ofta, större delen av tiden är det rejält kallt och torr luft.
Å vilka fina vinterbilder! :)
