Lite mera jul...
Julen var vit även i Skåne, men om detta har jag ju redan bloggat så det tänker jag inte göra igen. Här är däremot en bild på årets gran:
På grund av den låga familjenärvaron vid förra årets julfirande hade fadern utvalt en något mindre gran än vanligt - som ni ser når den inte ända upp i taket. Annars var allt som vanligt, även om julbordet reducerades något. Utmärkande var också att tilldelningen chokladpraliner/person blev ovanligt hög på grund av det låga antalet julfirare.
Efter julafton började det töa och fortsatte att göra så ända till nyår då det blev kallt igen, men snömängderna i Blentarp var ju så rikliga att de inte lät sig smältas i första taget och det förblev därför vitt hela julen trots plusgrader.
Ett par dar efter jul gjorde vi en havsörnsskådartur till Snogeholmsområdet, resultatet blev en havsörn, ett ntal hägrar och änder samt en faslig massa glador (sådär 35-40 st).
En isig Sövdesjö.
En av många glador.
Utmärkande för julen var också den småfågelfara föräldrarnas nya eleganta terassdörr helt i glas utgjorde - med fågelbordet rakt utanför blev det några kraschar in i dörren, och en bofink och en talgoxe knockades så pass att de fick komma in i värmen en stund för återhämtning innan frisläppande. Ingen fågel skadades dock allvarligt, och efter en abbrovinch i form av plastband framför dörren blev det inga fler kollisioner.
Pilfinkar.
Stämningsfulla bilder! Skulle Du säga, att den ovanligt stora anhopningen av glador på våra breddgrader har med den stränga kylan att göra? Jag syftar på att gladan väl tidigare betraktades som en flyttfågel; men tydligen nu väljer att stanna kvar på den skandinaviska halvön - dock så långt söderut som möjligt.
De flesta av våra rovfåglar är flyttfåglar, men rovfåglar är ofta obligata flyttare, dvs de flyttar inte per automatik varje år, samma tid till samma plats som en del andra fåglar utan väljer för varje år om och hur långt de ska flytta. Många av rovfåglarna som lever norröver i Sverige flyttar därmed inte längre söderut än till Skåne över vintern om vintrarna är såpass milda som de varit på sista tiden. Det innebär att Skåne är en mycket bra plats om man vill se t.ex. örn om vintern (Sövdesjön och Krankesjön är t.ex. kända i fågelskådarsammanhang som fantastiska örnlokaler), men inte om sommaren eftersom Skåne bara har ett mycket litet fåtal häckande örnar som stannar året om.
I Sverige finns ju arten röd glada i stort sett enbart nere i Skåne och då främst i de södra delarna (eftersom de trivs i det öppna jordbrukslandskapet), längre norrut är glador mycket mycket ovanliga även sommartid. Gladorna är även de obligata flyttfåglar, men eftersom vintrarna i Skåne ofta är hyfsat milda stannar många av dem kvar över vintern. Och i och med att gladorna blivit fler de senare åren får vi också fler som stannar.
Rovfåglar är i stort sett enstöringar som visserligen kan hålla ihop parvis (vilket glador ofta gör) men aldrig flyger i flock annat än när de flyttar. Ser man många rovfåglar som flyger tillsammans, inte bara uppehåller sig i samma område pga god födotillgång (t.ex. vid en örnåtel, utan verkligen flyger i flock som var fallet med gladorna vi såg i Snogeholm, tyder det därför som regel på att det är flytt på gång. Gladorna, även de som normalt stannar över vintern, har troligen bestämt sig för att årets vinter är så kall att det är värt besväret att flytta. Och de är inte ensamma, det är många fåglar som stannat i ganska stor utsträckning de senare åren som fått ompröva sina beslut den här vintern.
