DN skrev idag om att den engelska "oddest book title award" i år nu har delats ut, och den vinnande titeln var "Crocheting adventures with hyperbolic planes" (Virkningsäventyr med hyperboliska plan). En fin kombination av handarbete och vetenskap låter det som - verkar som en bok för mig. Författaren, Daina Taimina, är matematiker och uppenbarligen är idén bakom boken den att hyperboliska plan tidigare varit svåra att visualisera. Googla om ni vill veta hur de ser ut, jag kan inte beskriva - plana ytor som krumbuktar sig så att de blir tredimensionella, ungefär som den böljande kanten på djur som plattmaskar och nakensnäckor. Många matematiker hade gått misslyckats med att konstruera en fysisk modell av ett hyperboliskt plan och många trodde det var omöjligt, men Taimina löste det genom att helt enkelt virka formerna (och ställa ut dem som konst). Och det var ju genialiskt - och för en van virkare är det egentligen logiskt - alla som försökt virka en rund duk inifrån och ut (vilket är det normala sättet att gå tillväga) vet att när duken växer i storlek är det lätt hänt att den liksom växer för mycket och för fort, och då kommer kanten att bli vågig och det blir svårt att få duken att ligga plant.

Det där med att illustrera konst medlest handarbete är för övrigt inte nytt, om än ovanligt. Och det får mig att tänka på förra årets forskardagar i Stockholm, där jag höll ett föredrag om min forskning. Eftersom det hölls fyra föredrag parallellt i olika salar hade jag förstås oroat mig lite för att inte så många skulle vilja lyssna på just mitt föredrag, men det hade jag inte behövt - det visade sig att jag fick så många åhörare att den lilla föreläsningssalen jag blivit tilldelad snabbt överfylldes. Som tur var (för mig och åhörarna alltså) hade en annan föredragshållare som skulle pratat i en av de riktigt stora föreläsningssalarna blivit sjuk, så jag fick ta över den salen och alla åhörarna vallades raskt dit. På köpet fick jag en del åhörare som redan bänkat sig i stora salen, troligen för att lyssna på det föredrag som skulle hållts där, och som tydligen tyckte att de kunde sitta kvar och lyssna på mig i stället i brist på bättre. Vad de tänkt sig att få höra var föredraget "Konsthantverkets kreativa betydelse"...Undrar vad de tänkte om att få lyssna på ett föredrag om spindlar och stabila isotopanalyser i stället? Kanske hade en virkad illustration passat bra där och då för att tillgodose alla smaker?