Lillängen i november
En skog av kaveldun i kanten av dammarna.
I brist på småkryp kan man åtminstone titta på fåglar i reningsverksdammarna. De har börjat frysa, men vattnet är fortfarande öppet på sina ställen och där fanns det massor av fåglar. Det blev inga bra bilder tyvärr eftersom det var svårt att få några bra i novembereftermiddagsdunklet (men det är inte riktigt så mörkt som det ser ut). Här är familjen sångsvan.
Så länge det inte är mer snö än att man ser stubben efter vassen så ser man också var den upphöjda stigen över våtmarksområdet går.
Jag hann inte så långt in i skogen eftersom det var mitt på eftermiddagen och det börjar ju bli mörkt redan lite efter tre. Innan fyra är det helmörkt och till dess ville jag vara hemma. Eller åtminstone tillbaka på vägar med gatlyktor. Men jag fick med mig lite adventsljustakspynt (mossa med mera) hem åtminstone.
En ensam kantarell.
Och vem har åstadkommit det här? Jag önskar att jag vore så bra på den här typen av spår att jag kunde ha det som en liten tävling (för det var ju ett tag sen sist nu), men tyvärr är jag inte säker själv. Men ni kan ju ändå få gissa på vad det skulle kunna vara. Själv tänker jag gå tillbaka och kolla noggrannare nån gång mitt på dan när det är ordentligt ljust.
Egentligen skulle man vilja veta lite mer; t ex vilken sorts träd det är, vilken kondition det befinner sig i, hur högt upp på stammen som ingreppet sitter, vad som lämnats kvar på marken etc. Men om jag antar, att det är ett ganska klent och delvis murket/halvdött träd (ser ut som larvgångar i gränsytan mellan bark och ved) och att barkflisorna ligger kvar på marken, gissar jag på, att det är spillkråkan som försökt hitta något ätbart.
Du gissar bra, Per - men jag hade som sagt behövt kolla närmare på för att vara säker. Men min spontana gissning var också spillkråka.
Min pappa gång beskyllde för övrigt en gång oss barn för att ha spritt träflisor från en murken stubbe över gräsmattan i den Mellbrandska trädgården vilket ställde till problem inför gräsklippningen. Han trodde oss inte alls då vi bedyrade vår oskuld och skyllde på en stor svart fågel...inte kunde en fågel åstadkomma så stor förödelse! Men pappa fick se sig överbevisad då han till slut blev vittne till spillkråkans härjningar i stubben.
