Har ni tänkt på hur ovanlig ekologisk vetenskap är inom skönlitteraturen? Och hur ovanlig biologi överlag är förutom sådant som är kopplat till genetik och medicin? Och det gäller även inom den gren av skönlitteraturen där just naturvetenskap är väldigt viktig, science fiction. Inte för att jag är någon expert, för jag är väl inte en jättesciencefictionfantast direkt, men att jag inte är det beror säkert mycket på just att "min" vetenskap är så underrepresenterad. För som den forskarnörd jag är borde jag ju verkligen gilla science fiction, eller? Och det gör jag ibland, men det är liiite för mycket teknologi, fysik, astronomi, och genetik och alldeles alldeles för lite ekologi. Inte för att icke-biologiska naturvetenskaper på något vis är ointressanta, men det vore väl trevligt med lite variation? Men när det någon gång förekommer lite mer biologi verkar det som om genetik är den enda biologiska vetenskap som science fictionförfattarna klarar att beskriva på ett åtminstone pseudovetenskapligt sätt - allt annat blir bara flum. Science fictiongenren vågar använda invecklade fysiska begrepp som kvantumteori, kaosteori med mera, men inte ens inom historier där ekologiska begrepp hade passat bra, där t.ex. arters anpassningar till extrema miljöer eller miljöpåverkan och utarmning av naturresurser är viktiga för storyn, klarar man av att använda ens termen ekologi...

Jag kom att tänka på det här eftersom jag råkade se ett avsnitt av en science fictionserie på tv häromdan, den klassiska varianten som utspelar sig på ett rymdskepp i yttre rymden (nä, inte Star Trek). Se och se, tv:n stod på men jag tittade inte...men jag uppsnappade väl lite ord här och där och de var oftast relaterade till fysik. Folket svängde sig med ofta med fysikteorier med coola namn, och jag föreställer mig att mycket av det som tilltalar science fiction-fantasterna (och dit räknar jag även författarna) är just den där coola vetenskapsterminologin: Relativitetsteori och kaosteori och schrödingerekvationer och kvantmekanik och strängteori och händelsehorisonter med mera med mera...och kanske lite genetik också, lite DNA och kromosomer och nukleotider och aminosyrasekvenser...Men varför vet alla allt om den där fjärilen som flaxar med vingarna i kaosterorin och ingenting om de fjärilar som flaxar mellan patcher i metapopulationsdynamiken i ekologisk vetenskap? Är det så att science fiction-genren inte använder ekologisk vetenskap eftersom de uppfattar det som skogsmulleflum och inte ens har brytt sig om att sätta sig in i vår terminologi? För visst finns det massor av cool terminologi (och cool vetenskap!) även här.

För rätt länge sen råkade jag se ett annat science fictionserieavsnitt, även detta utspelade sig i yttre rymden, men i denna serie fanns det folk som bodde på planeter långtlångtborta och var ansatta av läskiga rymdmonster som jagade dem och åt dem, vilket hjältarna från jorden naturligtvis skulle råda bot på. Vilket för en ekolog genast väckte frågor som: Hur ser predator-bytesdynamiken ut här? Hur skiljer sig egenskaper och livshistoriestrategier mellan människorna därute som lever med en högt specialiserad predator och människorna från jorden som inte har någon naturlig predator? Och varför diskuterades inte över huvud taget lösningar som bygger på kända och etablerade ekologiska vetenskapliga teorier? Varför fick man inte se ekologer fylla whiteboardtavlor med Lotka-Volterraekvationer och göra datorsimulationer av modeller byggda på predator-bytesdynamik? Varför var den enda expert som uttalade sig om predatorns (definitivt inte mänsklig) fysiologiska egenskaper en läkare, inte en biolog? 

Men hör/läser ni någon gång något alls inom skönlitteraturen där ekologer eller ekologiska teorier med coola namn förekommer, förutom möjligtvis "evolutionsteori" och "survival of the fittest"? Har ni t.ex. hört talas om the Red Queen theorem, Yoda´s power law (nä, har inget med Star Wars att göra), the Blietzkrieg hypothesis, founder effect, K och r-strateger, top down theory, selfish herd, extinction vortex, the sexy son hypothesis, öbiogeografi, the ghost of competition past, the atto-fox problem, sexuella konflikter (nä, har inget med våld i hemmet att göra), the life-dinner principle, eller metapopulationsdynamik...? Ska man utifrån science fiction-genrens användande av vetenskaplig terminologi dra slutsatsen att folk i allmänhet är mycket mindre bevandrade i ekologisk teori än i t.ex. fysisk/teknologisk? Behöver man se formler för att förstå att en naturvetenskap är en naturvetenskap? Hade det hjälpt om man sett mer av Lotka-Volterraekvationer och Yoda´s power law och funktionella responser typ I II och III och mindre av miljöproblem och bilder på söta utrotningshotade djur i media? För tyvärr verkar miljö- och naturvårdsfrågor vara de enda sammanhang där ekologer någonsin syns i media - vilket förstås inte är fel, men det ger en väldigt skev bild av ekologisk vetenskap som helhet.  

Om jag trodde mig ha några som helst skönlitterära talanger skulle jag skriva ekologisk science fiction...Men det tänker jag inte göra. Däremot tror jag att årets adventskalender ska få handla om ekologiska teorier med coola namn, vad säger ni om det?