I morgon åker jag ner till Skåne för att tillbringa nästa vecka med fältundervisning på Österlen. Troligen kommer jag inte alls att komma åt internet (så vill nån ha tag i mig, ring istället för att maila eller facebooka!) och även om så vore fallet kommer jag säkerligen inte att ha tid att blogga. Så bloggen tar paus för att återkomma i slutet på nästa vecka.


Och tills dess ska ni få njuta på bilder av skönheten Birgitta, som ömsade skinn häromdan. Det är ömstider för mina fågelspindlar nu, Birgitta är först ut men jag väntar mig att resten följer inom en inte alltför avlägsen framtid.


Vackra Birgitta. Notera skillnaden i färg och lyster på den nyömsade spindeln och det avlagda ömsskinnet till vänster.




Biirgitta är fortfarande så nyömsad att det nya skinnet inte torkat och hårdnat helt än. Det syns framför allt på de hårlösa partierna i lederna och andra skarvar mellan olika kroppssegment, som ser mer rosaröda ut än vanligt. När skinnet stelnat blir de mer gråbeige.




Avlagda ömsskinn ger tillfälle att studera detaljer i anatomin som normalt är svåra att få se på tillräckligt nära håll. Så här ser en fågelspindelfot ut, med en trampdyna bestående av massor av små fina hår. Ser ut som om foten (som egentligen heter tars) vore filtklädd.




Längst ut sitter ett par små klor.




Spindlars hår har ju diskuterats mycket förut här på bloggen, så jag tänker inte upprepa mig särskilt mycket. Men en spindels hår fyller en rad olika funktioner och är viktiga sinnesorgan. Spindlar hör, känner, luktar och smakar med hår (egentligen är de inte hår i strikt mening eftersom de är en annan typ av struktur än våra hårstrån, den korrekta termen är setae, men hår duger bra för vardagligt bruk). Till det kommer ytterligare funktioner som häfthår (på t.ex. hoppspindlars fötter), hullingförsedda nässelhår på fågelspindlars bakkropp som utgör ett försvar mot rovdjur, och visuella signaler. Många typer av hår blir det...Jag kan tyvärr inte redogöra för exakt vilka hår som fyller vilken funktion, men ni kan tydligt urskilja en rad olika varianter på bilderna nedan.

Ett spindelben är inte bara en extremitet för förflyttning, utan är även spindelmotsvarigheten till näsa, öron och tunga. Det här är de två bensegmenten närmast ovanför foten (tarsen) på ett av frambenen.  




Den här bilden föreställer de översta lederna på benet, där det fäster vid kroppen. Notera att de glesare, långa håren på Brigitta är tvåfärgade - mörka i botten, ljusa i toppen (egentligen är den ljusa delen snarast färglös). Det ger henne ett för arten typiskt vitprickigt utseende.




Framkroppens undersida, med käkar, tänder och mun.

 


Birgitta igen, jämför färgen med bilderna ovan - nästan blåsvart är hon! Det här med öms är alltid roligt, spindlarna blir som nya. Mest spektakulärt brukar det vara när Marianne och Lisbeth ömsar, de är de mest färgglada av spindlarna härhemma, men skillnaden är stor mellan före och efter för alla spindlarna. 

Så, därmed tar bloggen paus! Väl mött igen om en vecka.