Rädslans ekologi
Och det gör det idag apropå förra bloggavsnittet som berör ämnet spindelfobi, och en nystartad blogg (se nedan) som idag presenterade "the equation of fear" som dagens ekvation. Rädsla kan nämligen vara en viktig del i interaktioner både inom och mellan arter, rädsla, risktagande och säkerhetstänk påverkar beteenden vilket i sin tur påverkar massor av andra ekologiska aspekter. Om jag inte missminner mig berör också åtminstone några av julkalenderns avsnitt det där med risktagande i naturen.
En blogg i teoretisk ekologi har nyligen startats vid Lunds universitet, och för den matematikintresserade (Per...) kan den vara intressant kanske? I dag är alltså dagens ekvation the "equation of fear", och vad gäller coola teorier hade det väl funkat väldigt bra som titel på en thriller eller skräckfilm, hade den inte?
Equation of Fear
Den här ekvationen beskriver i stort sett den avvägning individen gör mellan risktagande och resursbehov, dvs ju större behovet är, desto större risker vågar man ta.
Om vi tillämpar detta på spindelrädda Annika som sov över här igår, så behövde hon någonstans att bo i Stockholm, och uppenbarligen gjorde min bostads läge och möjligheten att träffa mig att Annika vågade ta risken att stanna här snarare än att välja ett dyrare men spindelfritt hotell i stan. Hoppas att det var ett bra val, jag tyckte det var trevligt i alla fall även om jag var en usel värd som var på rep och lämnade Annika ensam med spindlarna.
Ja "teoretikekologernas" blogg skall jag gärna kolla framöver!
Ett annat exempel på formelns tillämpning är nog mitt eget montage av översta starholken i pilträdet. Normalt skulle jag inte ta risken av att ställa mig på stegens allra översta pinne, men prestigeförlusten - över att inte få dit holken på platsen som förutskickats - hade jag aldrig kommit över :)
Ja, det är ganska lätt att hitta exempel...
Kan säga att jag inte heller gillar översta stegpinnen, om det inte finns stadiga grenar på trädet att hålla sig i när man kommit så högt upp att man inte lägre kan hålla i stegen, finns det det är det ok. Har inget problem med höjden i sig, men vill känna att jag inte riskerar att ramla ner(mina största erfarenheter av stegklättring kommer från mitt exjobb, som omfattade mycket klättring i stora gamla ekar i blockig terräng). I vissa specialfall kan också de näst högsta stegpinnarna vara läskigare än översta - i fall där man måste släppa taget om stegen men fortfarande har något steg kvar tills det finns något att hålla sig i...
"Håller" absolut med dig i detta; om stegpinnars läskighet. I mitt relaterade fall ovan fanns faktiskt inga lämpliga grenar på den höjden - däremot fortsatte ju stammen en bra bit längre upp, den kunde jag famna med ena armen. Att klättra i träd med stenblock inunder låter däremot inte som någon "hit".
Nä, ibland var det svårt att få stegen att stå stadigt. Och möjlighet att famna stammen har man som regel inte på gammelekar - de är för tjocka. Ofta kunde man ju som tur är åtminstone hålla tag i den väldigt grova barken (som dock inte är direkt pålitlig - den kan ofta sitta löst), men värst var döda träd som tappat barken. Då blir stammen väldigt hal och glatt, det finns verkligen inget att hålla i, och stegen glider lätt i sidled på stammen om den inte står väldigt stadigt på marken.
