I morgon åker jag till Iniö ett par dar, och sen kommer det säkert några bilder därifrån. Men tills dess får ni några fler bilder på rovspindlar från den rovspindeltäta gläntan bakom huset. Eller, snarare många bilder på en och samma rovspindel rättare sagt.


Rovspindelhona med äggkokong.

Utmärkande för rovspindlarna är för övrigt, om det inte märks redan på bilderna, att de är en av spindelvärldens bästa mammor. När de lagt sina ägg bär de omkring på äggkokongen, ungefär som en vargspindel, men rovspindelns äggkokong är större. Så stor att den inte kan bäras fäst i spinnårtorna som vargspindlarna gör, utan honan bär den i käkarna och håller den under kroppen. ofta även med en "säkerhetslina" till spinnvårtorna. Hon klättrar omkring med den som ni ser på bilderna i närmare en månad och under den tiden kläcks ungarna. Då biter honan av några trådar så att kokongen kan utvidgas så att ungarna får mer plats.

Hon bygger också en barnkammare (ett s.k. vårdnät) av silke i vegetationen i soligt läge. Där tillbringar hon en stor del av sin tid, med kokongen. När det är dags för ungarna att lämna kokongen öppnar honan den och hänger upp den i vårdnätet så att ugnarna kan klättra ut. Ungarna stannar sen i barnkammaren i en vecka ungefär, innan de flyttar hemifårn och börjar jaga på egen hand. Honan stannar hos dem under den tiden, och sitter oftast och vaktar ovanpå eller intill vårdnätet.

Rovspindelungar i sin barnkammare




Förutom intressant yngelvårdsbeteende (ja, det heter yngelvård även när det handlar om spindelungar, heter så oavsett vilket djur det handlar om) har rovspindlarna även ett intressant uppvaktningsbeteende. Hannen överlämnar en friargåva till honan, en insekt fint inslagen i silke. Vilket för en spindelhanne förstås är ett smart sätt att se till att honan är upptagen med något annat än honom och något som gör henne mätt, så att han kan få para sig utan att riskera att bli middag själv.

Vissa spindelhannar är dock inte så smarta utan överlämnar ett tomt paket, eller ett som bara innehåller skalet av ett redan uppätet byte...men en sådan present blir förstås inte så populär. Tänk er själva - pojkvännen ger flickvännen ett fint inslaget paket som visar sig innehålla en fin chokladask, men asken visar sig vara - tom. För grabben har ätit upp hela innehållet själv, möjligen bara lämnat de där äckliga körsbärspralinerna, och till att råga på det har han haft den otroliga fräckheten att sen slå in asken och ge bort den ändå. I spindelvärlden är det dödsstraff på sådant. Och det är ganska intressant att sådana beteenden ändå inte hunnit selekteras bort i evolutionen...här skulle man kunna ge sig in på intressanta diskussioner om förekomsten (och den uppenbara fortlevnaden mot alla odds) av uppvaktningsbeteenden och parningsbeteenden av tvivelaktig karaktär, men det gör jag inte för jag måste packa så att jag kan börja åka mot Iniö halv sex i morgon.