Frågar folk mig ofta. Och jag brukar svara nej, jag kan absolut ingen finska.

Varpå jag får höra lite tröstande att det inte är så konstigt, för finska är ju faktiskt ett VÄLDIGT svårt språk.

Varpå jag oftast brukar lyckas avhålla mig från att svara att det ju i så fall är märkligt att alla finlandssvenskar jag träffat lyckats lära sig finska, medan ytterst ytterst få finnar (med finska som modersmål) kan någon svenska ens när de bor och arbetar i en svensktalande del av landet.

Men att jag absolut inte kan någon finska är förstås inte helt sant, några ord kan jag, men de är inte många. Det här är ungefär det hela (till vilket kan tilläggas några namn på praktiska saker som matvaror och liknande som jag inte tar med):

hei, moi - hej
moi - hejdå
missä - var
katu - gata
tie - väg
hyvä (hyvin) - bra
kiitos - tack
kiva - trevligt, roligt
ei - nej
kyllä - ja
hämähäkki - spindel
hämähäkiverkku - spindelnät
yksi, kakse, kolme, neljä, viisi, kuusi - ett, två, tre, fyra, fem, sex (eller yks, kaks, kolm, nelj osv i orkestersammanhang eftersom det är svårt att räkna in på flerstaviga räkneord)
trumpetti - trumpet (jag kan fler instrument, för många heter ungefär samma sak som på svenska)
koivu - björk
auto- bil
puhelin - telefon

Tyvärr lär man sig ju inte så mycket när alla omkring en pratar svenska - jag lärde mig t.ex. fler australiska dialektala ord och uttryck under de två och en halv månader jag var där än jag lärt mig finska ord på ett halvår i Finland. Men det förekommer en del finska ord som låneord i finlandssvenskan, som smyger sig in överallt utan att den man pratar med förstår att en svensk inte förstår de orden. Som till exempel kiva, som används i alla sammanhang när något är trevligt eller roligt. "Det här var kiva". Eller "rosk" för sopor, skräp och "kaveri", kompis. Fast oftast ger sammanhanget tillräckligt för att man ska kunna hänga med utan problem.

Sen finns det en del direktäversättningar från finskan i finlandssvenskan,som ofta gör att språket ter sig omständigt och mer gammeldags. En villa är t.ex. ett "egnahemshus" och en bofast (t.ex. en öbo på en skärgårdsö) är en "fastboende" eller "åretruntboende".

Finlandssvenskan i sig är intressant, den är överlag ganska gammalsvensk till karaktären och man använder en del ord i vardagsspråket som anses mer eller mindre föråldrade i svenskan. T.ex. kortformer som int´och sku´(skulle), och ord som tillika, skrinna och ämbar. Man använder också ord på ett sätt som verkar gammaldags även om ordet i sig inte är det. T.ex. används "ännu" i betydelsen mer - "det var ännu något jag skulle göra" (det var något ytterligare jag skulle göra) och "riktigt" i betydelsen egentligen - "vad var det riktigt han ville?". "Allt ännu" används ofta istället för fortfarande. "Nå" är ett ord som ofta stoppas in i början av meningar utan att egentligen betyda någonting.

Precis som i finskan (se tidigare inlägg om finskan) tenderar man att uttala alla bokstäver i orden, man drar t.ex. inte ihop e och u i ett ord som euro, det uttalas e-u-ro där varje bokstav hörs. Vissa ord används lite annorlunda än i svenskan. Ett exempel är tar, som har ett betydligt större användningsområde än i svenskan. det används t.ex. i betydelsen åka, fara - "jag tar till helsingborg", och vill du ha/använder du - "tar du kaffe?". "Nog" används som förstärkningsord i finskan istället för att förmedla tveksamhet som i svenskan - "jag tar nog till helsingfors" betyder på finska att jag absolut säkert ska till helsingfors, inte att jag kanske eller troligen åker till helsingfors. Något som är värt att komma ihåg när man pratar med någon så att man inte feltolkar eller själv feltolkas...ett annat sådant exempel är "bada", som i Finland är något som utövas i bastun eller badkaret, absolut inte i sjön eller havet. Där simmar man, även om man är två år och plaskar omkring med en boll utan att ta ett enda simtag, och följaktligen heter badstrand "simstrand" här.