Spindelsafari i vassen

"Jag vet var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet" skrev Dan Anderson. Och det är lätt att veta en morgon med mycket dagg, som den igår!

Alla de ljusa fläckarna är spindelnät. Och då är det främst de som sitter högst upp i vassen som syns - det finns många många fler längre ner i vassen som inte syns så härpålite håll och lite ovanifrån (bilden är tagen från gångbron över sundet på bilden nedan).





Höstmorgnar med sol och dagg är toppenförhållanden för att titta på nätvävande spindlar - tyvärr har de dagarna hittills varit få, men i går var det så där helt perfekt. Somarvärme, sol, men jättemycket dagg. Så jag begav mig till de stora vassbältena i det smala sunder mellan Ramsholmen och Högholmen i det närbelägna naturskyddsområdet, för att samla lite prover och mäta lite spindelnät.


Blindsund är ett igenväxande sund nästan helt igenfyllt av vass mellan Ramsholmen till vänster och Högholmen till höger. Med en liten ränna för småbåtstrafik och en liten träbro över sundet (som varit på bild tidigare här i bloggen), som är ett populärt ställe för fågelskådning (många fåglar trivs i vassbälten).
 

Inne i vassbältenas ganska plottriga miljö är det normalt svårt att urskilja spindelnäten, men när det är så här mycket dagg blir det enkelt och man kan jobba effektivt. Fast man blir väldigt blöt, för vassen är över huvudhöjd och är även den förstå väldigt våt av dagg... 




Och det gäller verkligen att passa på! Några timmar senare har daggen torkat och näten är svåra att hitta igen. Bilden nedan föreställer samma vassbälte som översta bilden. 




Så det gäller att få så mycket gjort som möjligt medan det varar! Och njuta av de vackra näten förstås.

De allra flesta är förstås gjorda av Larinioides cornutus.

Hona.




Hanne.






Och en ovanligt gul hona.




Men det finns en del andra spindlar också i vassen, till exempel kvadratspindel. Just kvadratspindelns nät hör till de som normalt är svåra att upptäcka, eftersom de bygger sina nät på ganska låg höjd (ofta bara ett par dm över marken).




Och som alltid är det förstås de marina näringsflödena jag är intresserad av - i form av fjädermygg. Här en grön fjädermygga i ett Larinioidesnät.

Och en fjädermygga av samma art som hittills lyckats undvika att fastna i ett av de många spindelnäten.




Jag hade länge sällskap när jag jobbade av en smått besvärlig blodröd ängstrollslända. Den envisades med att hovra precis framför ansiktet på mig, surra mig i håret och sitta på mina armar och händer. Ibland flög den bort och fångade en fluga, men den kom genast tillbaka och satte sig på min arm medan den åt. Intressant, och den här arten är förvisso trevlig att titta på eftersom den är väldigt vacker, men det är inte helt enkelt att jobba med en trollslända på handen eller hovrande precis framför näsan.   

  

Rätt fascinerande att se att nätdaggdropparnas storlek faktiskt varierar. "Vattenångas" kondensation är ju en vetenskap i sig; jag vet inte så mycket om detta - mer än att bland annat så kallade kondensationskärnor har stor betydelse. Väldigt fina bilder!

Kan tänka mig att vattendroppparna flyter samman med varandra ibland, i synnerhet om de är på t.ex. ett inte helt slätt underlag, som t.ex. en spindeltråd som sviktar under tyngden - det är säkert en bidragande orsak till storleksskillnaderna i de fall de är stora?



På fångstspiralen i nätet sitter ju dessutom inte dropparna på en slät tråd, utan på en klibbig tråd där klistret är fördelat i små droppar längs tråden. Kan det vara därför dropparna generellt verkar variera mer i storlek på stödtrådarna och radierna än i fångstspiralen, där de är mer jämnstora? För att de bildats runt redan jämnt utspridda klisterdroppar jämfört med när de bildas på en slät tråd utan klister (som stödtrådar och radier)?

Det är en förklaring, som jag också kan tänka mig. De olikfördelade "tyngderna" (vattendropparna) längs vissa av trådarna gör ju också, att kurvformen i de fallen inte exakt följer den tvåpunktsupphängda kedjans ideala ekvation. Det är förresten en kurva som är väsentlig i många praktiska tillämpningar (förutom spindelnät); hängbroar och kontaktledningar för järnvägen är två exempel.

Ja! Fast i spindlarnas fall är inte tanken att tråden ska hänga alls - när spindeln bygger nätet är alla trådar sträckta. Men spindeltråd är ju superelastisk, så vattendropparnas tyngd har tänjt ut dem.

Spindelns tanke till trots; alla fritt inspända "trådar" följer en kedjeekvation i rummet ("hänger") mellan fixeringsspunkterna. Sträckningskraft, elasticitet/uttänjning, vikt, inhomogenitet, belastningvariationer (i rum och tid) o s v är bara parametrar i den ekvationen.

Sant! Hur tar ekvationen hänsyn till sådant som att tråden i spindelnätsfallet löper i spiral, eller spelar det igen roll?

Kedjeekvationen beskriver ju en "linas" utbredning i rummet mellan två (intilliggande) upphängningspunkter. Som jag ser det, blir hela fångstspiralens ekvation därför en serie av delekvationer - med diskontinuiteter i varje upphängningspunkt. Spiralformen kan ju tänkas spela roll i så motto, att om inte respektive upphängningspunkt (t ex mellan spiral och radie) kan betraktas som helt "stel", överföres ju ett visst vridningsmoment (via trådens elastiska egenskaper) från en nätsektor till nästa; d v s påverkar randvillkoren.

Å de där pärlbanden av daggindränkt spindelväv är vansinnigt vackert! Ack vilka bilder!

Per: Ja, precis - det måste ju påverka, i synnerhet som varje upphängning är gjord med klister som inte stelnar helt (dvs varje fäste är i sig lite elastiskt).



Elin: Tack! Ja, det är fantastiskt fint den här tiden på året när det är mycket nätspindlar i farten och mycket dagg.