Nu har det varit riktigt blåsigt och trist väder här några dar, men i söndags innan blåsvädret kom gjorde jag ännu en tur till Högholmen för att komplettera förra provtagningen. Men det gick snabbt, så jag roade mig med en liten runda ut på ett väldigt smalt näs på Högholmen som jag inte besökt tidigare. 

Inte kan man tro att det är mitten av september!
 

Men en liten vink om att hösten är på väg är de många höstspindlarna överallt.

 


Och de många svamparna överallt. Det här är vårtig röksvamp, namnet låter kanske mindre trevligt, men den är god.

Och att tranorna utnyttjade det fantastiskt fina vädret denna söndag till att lämna landet.




Det är inte alla som flyr fältet sådär förstås. Spindlarna stannar, inte bara höstspindlarna utan de andra också. I vassen hittade jag denna vackra och imponerande stora kvadratspindelhona.

Jag fick en myrhärmande hoppspindel av en art jag inte sett tidigare när jag slaghåvade i vassen, men tyvärr blev bilderna fruktansvärt suddiga eftersom den vägrade sitta still. Jag får göra ett nytt försök om jag får se sådana fler gånger, men vill ni se den lite tydligare än nedan kan ni till dess googla på Synageles venator. Gör det, myrhärmande hoppspindlar ser otroligt coola ut!




Jag fick också se jättemånga Hypomma bituberculatum, en otroligt snygg liten mattvävarspindel med rödorange framkropp och svart bakkropp. Jag hade aldrig sett arten förrän jag flyttade till Finland, men den är väldigt vanlig i vassbältena här. Den finns absolut i Sverige också och det är ingen ovanlig art, men jag har trots allt slaghåvande och dammsugande jag gjort i vassbälten i Upplands, Stockholms och Trosa skärgårdar som sagt aldrig sett den - och jag hade absolut kommit ihåg den om jag gjort det. Den är en trevlig finsk bekantskap!


 

Och ute på det där näset träffade jag en hjulnätspindel som jag inte vet vad det är. Och hade jag vetat att den inte skulle gå att bestämma efter en bild (något som oftast fungerar bra med de större hjulnätspindelarterna) hade jag tagit spindeln med mig. Som tur är så är det ju en nätspindel, vilket betyder att den är ganska stationär, så om inte boet blåst ner i stormen lär den finnas kvar ett tag till i alla fall - så jag ska försöka ta en tur tillbaka till Högholmen i helgen om vädret är någorlunda ok och leta upp den igen.

Spindeln bor i ett rör av ett hårt hoprullat löv.

 


Och på närmare håll ser spindeln ut så här.




Påminner mest om en orange Nuctenea tycker jag - men de är typiskt mörka, nästan svarta, och inte alls så variabla i färg som många andra hjulnätspindlar är. Det mest rimliga är kanske en ljus Larinioides patagiatus med ovanligt lite teckning (de är däremot otroligt variabla i både färg och teckning). Men den saknar även den enda teckning som verkligen brukar finnas på L. patagiatus, och jag har aldrig sett varken en sådan eller en Nuctenea i ett sådant här bo. Och de få arter jag vet gör sådana här bon ser den inte ut som. Mystiskt. Jag återkommer när jag löst mysteriet, vilket jag hoppas kunna göra (om jag bara kan hitta spindeln igen).