Eller rättare sagt dit, men inte tillbaka hem...

 

I dag är det sista lördagen innan jag åker ner till Skåne över jul, och därmed var det dags för årets sista ridtur. Jag har ju på grund av bilproblem inte kunnat rida på ett par veckor och det var nätt och jämt det blev ridet den här veckan heller (mer om det snart).

 

Men ridet blev det, och den här gången fick jag stifta en ny bekantskap: Helbek, en stor och stadig estnisk torihäst (stallets största häst). Men precis som de andra pållarna här var han väldigt snäll att ha att göra med, lite trög att rida dock (och hög att komma upp på). Stallet gör sig för övrigt i vinterskrud - och när man tar in hästarna har de rullat sig i snö istället för lera vilket gör ryktningen rejält mycket snabbare och enklare. Jag har också en väldigt bra lektionstid (lördag förmiddag) som innebär att jag får rida ute när det faktiskt är ljust även så här i december. 

 

 

 

Jag har tyvärr ingen bra bild på Helbek för alla blev väldigt suddiga, men här är en på stallet och en liten bit av Helbek i alla fall...

 

 

Daisi fick stanna ute i dag, och såg allt ut att tycka det var lite trist att vara kvar ensam i sin hage när kompisarna jobbade...

 

 

 

Unghästarna Pajatso och Fidelio hade i alla fall inte trist utan busade runt i snön och hade jättekul. Så kul att hunden Gandalf försökte få vara med och leka han också, men honom ignorerade pållarna totalt.

 

 

 

Busig liten finnhäst i sin rätta miljö (Pajatso)

 

 

 

Och så var det Laban ja...efter ridningen åkte jag till Karis för att julhandla lite, och på hemvägen gick kopplingen sönder! Som tur var befann jag mig fortfarande i Karis, så jag tog mig till parkeringen på stationen, ställde Laban där och tog själv tåget hem. Så jag får väl försöka hitta en verkstad i Karis den här gången för omväxlings skull (kan man inte hitta en mekaniker som är lite klärvoajant eller nåt som kan förutse vad som kommer att gå sönder nästa gång och fixa det i förebyggande syfte, så att jag slipper bli stående i Karistrakten jämt och ständigt?). De fyrbenta hästkrafterna känns för tillfället avsevärt pålitligare än de rullande...men det var ju åtminstone tur att det hände inne i Karis och inte ute på stora vägen.

 

Men sen finns det ju ett Nobelpris till som inte delas ut i Stockholm och där kommitténs val av pristagare ofta diskuterats och ifrågasatts - fredspriset. Det finns förvisso pristagare som varit väl förtjänta av Nobels fredspris, men det finns ju också fall där beslutet varit ganska kontroversiellt (t.ex. Yassir Arafat och Barack Obama). Och i år går fredspriset till EU, något jag också tycker är högst diskutabelt. EU är en stor organisation, väldigt stor - och medan EU säkert står bakom åtgärder som gör att de uppfyller kraven för Nobels fredspris enligt Nobels testamente så har EU säkert gjort lika mycket som gör dem mer tveksamma som mottagare. Att ge fredspriset till så här stora organisationer i sin helhet är också diskutabelt av den anledningen att det hela blir lite urvattnat. En mindre organisation med en snävare och mer specificerad verksamhet, som t.ex. Röda korset (flerfaldig fredspristagare), kan säkert ha nytta i sin verksamhet av att vara klassificerade som mottagare av Nobels fredspris. Men EU?

 

Men nu till saken: Jag är ju för tillfället faktiskt anställd av EU! Eller, på pappret är jag visserligen anställd av yrkeshögskolan Novia, men det är EU som betalar min lön och jag arbetar inom ett EU-finansierat projekt. Betyder det att jag är en fredspristagare då? Nu har jag ju absolut inte gjort något som skulle motivera ett fredspris eller något slags Nobelpris överhuvudtaget, men ändå? Om en organisationen jag jobbar inom får ett nobelpris, är jag inte delaktig i det då? Och vad gäller för alla er/oss som lever och arbetar i EU-länder? Är vi också delaktiga i priset (grattis till oss) eller gäller det bara de som styr organisationen? Många svåra frågor här. Jag tror att jag väljer att inte betrakta mig som någon fredspristagare, inte minst för att jag då skulle bli tvungen att faktiskt försvara beslutet att ge fredspriset till EU...

 

Här borde det vara en bild på en EU-flagga, men jag har ingen på hemdatorn - något jag kanske borde skämmas över? Ni får en vinterbild från den Åbolands skärgård istället, som exempel på att allt EU-arbete inte uträttas i Bryssel.

 

Stort grattis på födelsedan till systrarne som fyller år i dag! Present får ni till jul, men jag hoppas att korten kommit fram (annars gör de väl det imorgon).

 

Jag har inga bra bilder på ballonger eller födelsedagstårtor och liknande, så istället blir det en bild på ett dykparadis till Elin...

 

 

...och glada utegrisar till Petra.

 

 

 

Hade ni bott här i Finland hade det varit flaggdag på er födelsedag, för här är det självständighetsdag den 6 december. Just idag syns dock flaggorna knappt i snöyran - man undrar lite över tanken med att välja vitt som huvudfärg på flaggan för ett land som har snö så stor del av året och där flaggdagen nummer ett infaller i december...färgskalan ute går ju så helt i vitt, gråblått och grågrönt att varken vitt eller blått kontrasterar särskilt bra. Tanken var väl att den ska vara representativ för det finska landskapet, men det är ju lite meningslöst om den smälter in så bra att den inte syns.

Jag har nu äntligen besökt Tvärminne, en välkänd zoologisk forskningsstation i Hangö inte långt från Ekenäs. Det hade börjat bli pinsamt att varsa biolog och ha bott såpass länge i Ekenäs utan att nånsin ha varit på Tvärminne, men nu hade vi ett jobbseminarium där så att jag fick orsak att åka dit. Det var fint och seminariet var trevligt, och Tvärminne ska absolut hållas i åtanke om man skulle behöva en fältstation i trakten - men tyvärr är det ju sällan man behöver en fältstgation så nära om man inte behöver tillgång till labutrymmen i en storleksordning eller av en typ som inte erbjuds på Novia i Ekenäs. Men min forskning är ju främst fältbaserad och det labjobb jag brukar göra är såpass enkelt att det inte krävs så mycket av lokalen utöver att viss utrustning finns till hands (bra våg, torkugn, stereolupp). Med det sagt har jag ju faktiskt fått lite anslag för provtagningar just i Hangö, men de kan utan vidare utföras utan att man bor över där...det hade visserligen kunnat vara praktiskt att göra det men jag har inte anslag fördet i vilket fall. Anslag för det är dock absolut något att tänka på om jag någon gång skulle söka och få pengar för andra projekt i Hangöområdet.

 

På seminariet fick man en överblick över vad de olika forskargrupperna på Aronia håller på med. Jag hade redan rätt bra koll, men det är ändå roligt att höra vad som pågår på avdelningen, inte minst för att det pågår så väldigt mycket väldigt olika saker. Något jag tycker är intressant med Aronia är just att det som forskningsinstitution har en väldigt annorlunda ämnesinriktning jämfört med universitetens traditionella institutionsindelningar. Aronia är en institution för ekologisk och miljövetenskaplig forskning kopplad till hållbar utveckling i ett väldigt brett perspektiv, vilket innebär att vi har folk som jobbar med väldigt vitt skilda saker - från att konstruera datormodeller för växthusgasutsläpp till att studera personlighet hos ejdrar - och inte bara traditionella forskningsanslag utan även pengar från t.ex. kommuner och EU.

 

En av gårdagens presentationer gav mig en trevlig idé för en studie som (hör och häpna) inkluderar spindlar men inte stabila isotoper, något som är ovanligt för mina idéer som ofta innebär en kombination av dessa i någon form. Men eftersom jag inte får några anslag för mina födovävs- och isotoprelaterade projekt, och när jag får det får pengar bara så att det räcker för att samla in prover men inte för att göra isotopanalyserna, så har jag ju av mig själv länge efterlyst just en idé som inkluderar spindlar men inte några dyra labanalyser (och jag har verkligen försökt hitta på något, men alla intressanta projektförslag jag kommer på blir alltid ännu intressantare om de kompletteras med isotopanalyser också). Men nu fick jag som sagt en idé som skulle kunna fungera och oavsett om den gör det eller inte så kräver den verkligen minimalt med pengar! Jag har redan all utrustning jag behöver för det här, jag vet vilken studieorganism jag vill använda och jag vet åtminstone en bra fältlokal och fler borde inte vara svåra att hitta. Tyvärr dröjer det tills nästa sommar innan jag ens kan prova om idén fungerar, och jag tänker inte avslöja den alls nu utan väntar tills jag vet om det alls är genomförbart...

 

 

 

Vintern har kommit till Ekenäs, det är mycket snö här och runt tio minusgrader (bilden är från förra året, har inte tagit några nya nu men den är ganska representativ).

 

 

 

Lokaltidningen varnade för snökaos i samband med snöstormen, men även om det blev snö blev det inte mycket kaos. Ekenäsborna tar det hela med lugn och det är rätt skönt att vara på en plats där det betraktas som fullt normalt att det faktiskt blir vinter om vintern, till skillnad från Skåne och Stockholm där det oftast blir betydligt mer kaos så fort det kommer några snöflingor. Här sågs inte ens snöstormen i sig som något större problem medan den varade, och nu när den är över är vädret klart, fint, kallt och torrt. Och även om det ÄR kallt så fryser man mindre i den här torra kylan än när temperaturen är strax över noll och det blåser och regnar, förhållanden som varit vanliga en stor del av hösten. Men nu duggar vintertecknen tätt: Isen håller på att lägga sig på Pojoviken, skidbacken i Påminne förbereder sig för att öppna, fiskebutiken skyltar med flytoveraller och cykelaffären har extrapris på sparkar. 

 

De flesta är glada åt snön eftersom den också gör att det blir så mycket ljusare ute jämfört med det gråtrista blöta novembermörkret, men tyvärr ska det snart bli varmare igen och risken är att det blir såpass varmt att snön smälter - varpå den naturligtvis kommer att frysa och bli blankis på alla gångar och vägar så fort temperaturen går under nollan igen. Och även om jag ju skulle föredra lite sommarvärme, för det blev ju inte mycket sådan i år, så är ju inte det ett alternativ just nu och då föredrar jag absolut riktig vinter framför novemberslasket som varit. Jag hoppade över ridningen den här lördagen, främst pga att bilen inte startade, men jag hade troligen hoppat över ändå pga vädret som inte riktigt hade lugnat ner sig än på lördag morgon. Men jag ser fram emot att få rida i snö till skillnad från höstens eviga lervälling! Och att hämta in och göra i ordning en häst att rida på (läs: Daisi)som har rullat sig i snö istället för gyttja...